Nu har jag börjat komma tillbaks i gamla gängor. Gunsan och jag brukar gå minst 15 kilometer en av dagarna på helgen. Nu var det länge sedan det var någon kontinuitet i det hela. En mil här och en där var allt.
I och för sig har jag spenderat 50 dagar utomlands sedan i våras så lite att försvara sig med.

Förra helgen gick vi 19 kilometer. EN sträcka vi gick med Ozzy förr och det var såklart känslosamt.
Den här helgen skulle vi gå en annan sträcka han varit med på delar av så tårarna kommer att flöda igen.

Blå himmel hemma men här var det lite blandat.

Gunsan har riktigt bra syn. Hon såg en uggla på håll. Vi gick för att kolla och det var en slaguggla.

Det blåste som sjutton på öppna platser men i skogen var det bättre. Kyliga vindar dock och det var andra kläder som behövdes idag.

De flesta löven har ramlat av träden och vintern står för dörren.

Jag har som sagt haft en “jobbig” sommar med mycket tid borta. Jag är jätteglad över dessa resor men det finns mycket härligt hemma också.
En blå himmel, motion och naturen. Kan det bli bättre?

Det blev dryga 19 kilometer denna gång. Nu kan jag sätta mig i soffan med bra samvete.