Det har varit något av ett uggleår i Hälsingland. I alla fall va det gäller lappugglor. Ett par av dessa häckar i närheten av Hamra nationalpark. Jag tog bilen upp dit så fort jag slutade jobbet på fredagen. Mat och sovsäck var också med för att kunna stanna till lördagen. I ett gammalt vråkbo häckar nu en familj med lappugglor. Vråk och duvhöksbon är vanligt förekommande boplatser för dessa. Om det var ungar där eller inte hade jag ingen aning om. Jag hoppades att inte häckningen var avbruten i alla fall. Vid en första anblick såg boet tomt ut. Efter ett tag syntes hjässan på honan. Ytterligare en stund senare tittade hon på mig och sedan syntes även en liten unge.

Drygt tre timmar framåt i tiden, kvart över nio, kom hannen med en sork. Allting gick blixtsnabbt. Honan började låta och sedan såg jag hannen landa på bo-kanten. Jag knäppte några bilder med kameran och han spände blicken i mig direkt.

Därefter for han iväg till hygget bredvid och spanade.

Ljuset var så gott som borta inne i skogen så jag gav upp för dagen. Jag knallade tillbaka till bilen och stekte på några korvar. Därefter blev det ett par whisky innan läggdags halv tolv. Tjugo i fem ringde klockan för uppstigning. Det var kyligt och bilrutorna var fulla av frost.

Det blev en liggande frukost i bilen och sedan på med massor av kläder. Gårdagens mygg skulle jag klara mig ifrån de första timmarna.
Honan tittade upp när jag närmade mig men brydde sig knappast. Redan tjugo i sex kom hannen med första stora sorken. Åter igen landade han på bo-kanten och gav sorken till honan. När ungarna är lite större kommer honan och hämtar sorken bredvid boet. Därefter flög han iväg till sina jaktmarker igen.

Knappt två timmar senare kom hannen på nytt med en sork. Den här gången landade han först bredvid boet.

Bara sekunder efter hoppade han till honan och gav henne maten.

Tio minuter senare kom han igen med en ny stor sork. Han satte sig snett ovanför mig denna gång. Även denna gång flög han direkt vidare till boet.
Två rejäla matbitar på så kort stund. Nu skulle det säkert bli rast/vila i lappuggleskogen.
Från sitt bo har de en fin utsikt.

Jag körde vidare till ett annat ställe. Där var boet tomt för året. En bit in i skogen sitter dock en lappuggla.

Senare syntes en unge på backen. Den var mycket större än den jag såg på förra stället men långt ifrån flygfärdig. Under dygnet hoppas jag den klarar av att klättra upp i ett träd.

Honan var hur lugn som helst fast ungen var så nära.
Ett tiggläte hördes nu från det hållet jag kom. Däruppe i en tall satt en till unge, klart större. Den hade förmodligen klättrat upp på en björk som ramlat mot denna tall.

Ungen skrek högt ett tag och honan flyttade sig närmare den. Hon började också tigga. En timme senare kom hannen med en sork. Denna lämnade han direkt till den tiggande ungen.

Middag levererad

Hannen flög sedan vidare mot honan. De hade något slags verbalt utbyte innan han flög iväg igen.

Jag bestämde mig för att stanna till nästa leverans. Då skulle väl ändå honan få sorken som skulle ges till den mindre ungen?
Närmare ett par timmar senare kom nästa matleverans. Dock inte som jag hoppats på utan den skrikande ungen fick nästa portion också.
Jag lämnade även denna familj och drog mig hemåt. Trevliga möten med en vackra ugglor.