Påklädd med både tjock dunparkas och tjocka dunbyxor rörde jag mig längs det rinnande vattnet. Att pulsa i snö ger värme och det behövde jag inte nu. Jag fick helt enkelt knäppa upp jacka och ta av mig mössan när jag gick. Brallorna åkte ned till knäna vid varje stop för att lufta. När jag sedan stod eller satt stilla var det skönt.
Jag hade hoppats på att inte behöva röra mig så mycket men det var klent med spår efter uttern. Ett mink-spår såg jag på andra sidan men det var allt.
När jag står och spanar in en knip-gubbe ser jag något i ögonvrån. En mink kommer upp på iskanten med en fisk i mungipan. Den tuggar på fisken och jag hör i mitt inre hur det knastrar. Den dyker i igen och jag flyttar mig närmare allt eftersom. Till slut har jag den på bra avstånd.

Minken vänder lugnt tillbaka efter att ha sett mig. Fiskandes och ätandes om vartannat.

Efter detta händer ingenting förutom att en nötväcka pickar in något i tallbarken vid sidan om mig.

Jag går tillbaka till bilen och åker till nästa ställe. Där träffar jag på Bernt. Han har sett en mamma med unge tidigare under dagen och fått dem på skapligt håll.
Vi står och pratar ett bra tag innan Berndt får syn på en av dem. Strax dyker den andra upp.

Jag önskar att de kunde komma närmare och även att ljuset skulle bli lite bättre 😉

De dyker i och kommer upp under 15-20 minuter innan de plötsligt försvann. De simmar fort i vattnet och det gäller att vara med.
Ett tag senare hörs ett pipande. Det är ungen som ropar på sin mamma. Strax därefter dyker mamman upp på iskanten.

De hoppar i vattnet och fiskar tillsammans igen för att lika plötsligt försvinna. Jag såg mamman åka ned för ett strömt parti sedan var hon borta.
Bernt åker hem medan jag chansar på att det är nu de kommer nära… Jag fick vänta ett bra tag men kl 15 är de igång och fiskar igen. Tyvärr inget närmare. De knaprar fisk mer eller mindre hela tiden så inte konstigt att de kan ta vilopauser.

15:15 ger även jag upp. Fingrarna har blivit kalla och stela av att stå still i kylan.