Visst, det var vitt på backen men inte något att skryta om. Nu ramlade det ner några decimeter och det gjorde susen.
Det var uppehåll på morgonen och jag tog med mig Gunsan och kameran ut på en promenad i närliggande skog.
På vägen dit såg jag en av våra vackraste fåglar, sidensvansen.

De kommer och hälsar på här i södra Norrland under vintern. Anledningen är så klart att den letar föda. På sommaren äter den insekter men går över till bär då dessa försvinner.
Storleksmässigt är den något mindre än en stare. Namnet har den fått efter sin silkeslena fjäderdräkt.

Den större björktrasten hittade till samma träd.

I höstas såg jag 60-70 stycken sidensvansar i en flock här i närheten. Dessa var bara en bråkdel. Hoppas de hittar mat nu då…

I skogen var det rejält med snö. En spark på en gran kanske?

Gunsan och jag spårade fram i nysnö som ibland räckte upp till mina knän.

Ibland lyckades jag lura in Gunsan under en gren och sparka till. Det var inte populärt 😀

Fem kilometer i denna snö kändes skönt i benen. Våfflor med drottningsylt på det.

Nu har jag satt upp min “äppelsnurra” och ska försöka locka hit sidensvansarna. Än så länge har bara koltrasten hittat hit.

Samtidigt har jag fyllt på för andra fåglar. Nu har de solrosfrön, nötter, talg, lax och äpple.