10 månaders väntan var nu över. Svalbard har jag länge velat besöka och nu skulle det äntligen bli av. Den “lilla” ön ligger ca 100 mil söder om nordpolen eller i höjd med Grönlands norra spets. Från Arlanda till centralorten Longyearbyen är det ungefär lika långt som till Kanarieöarna.

Ön är mest känd från tiden då Amundsen, Andrée med flera skulle försöka nå nordpolen. Svalbard har en mörk historia om slakt på val, isbjörn, säl och fjällräv. Från val fick man olja. De övriga fångades för kött och päls. Den senaste tiden har gruvor varit den stora industrin där. Främst kol men även marmor och gips. Gruvorna går dåligt men kol bryts fortfarande. Allt gammalt (före 1945) som finns på ön räknas som kultur/historia och får inte städas undan. Det finns därför intressanta platser att besöka där man kan se lämningar efter det som varit.
Svalbard eller Spetsbergen som det hette tidigare var länge ett ingenmansland men 1920 skrev ett traktat som gav Norge suveränitet.
Svalbard har ungefär 3000 invånare och lika många isbjörnar. Målet med resan var att hitta någon av dessa. Till hjälp hade vi PolarQuest och dess guider med Arne Naevra (norsk naturfilmare). En expeditionskryssning som skulle ta oss till packisen vid norra delen av ön. Med på resan var också en norsk vargforskare och en norsk rovdjursforskare.

Innan dess hade vi lite annat att ta tag i…..

2015-06-12
Resan till Svalbard startade med uppstigning 03:00 för snabb dusch, frukost och hämtning av Gunsan. Flyget gick via Oslo och det tog oss knappt 4 timmar att nå ön strax söder om nordpolen. Landskapet runt Longyearbyen är kargt som sjutton. Jag hade förväntat mig kargt men detta var verkligen KARGT. Att kliva ut på flygplatsen kändes härligt. Nu startar äventyret.
Efter incheckning på hotellet blev det en promenad till Nybyen som ligger 30 minuters vandring in i Longyeardalen. Där käkade vi på Cole Miners Bar & Grill. Deras meny hade jag spanat in på nätet och vi fick en utsökt middag på kolgrillade ribs.
Vi tog en sväng i byn och kollade. Här fanns fler affärer än jag kunnat tänka mig. Små affärer men också ett lite större Coop.

På dagiset heter inte gruppen blomman eller lingonet. Här hade de namn som Polarflokken. Deras byggnad var instängslat för att hålla eventuella isbjörnar borta.

Kvällen avslutades med lite fågel. Snösparvar fanns i massor. det var heller inga problem att hitta en vitkindad gås.

2015-06-13
Jag drog upp rullgardinen på hotellet och såg att det snöade. Hmmmm, vi som skulle ut på vandring. Efter utsökt frukost med bla späckeskinka och rökt öring som pålägg konstaterade jag att det slutat snöa. Det kom en del regn istället. Gunsan och jag svidade om och inväntade en guide som hämtade oss. För att ge sig ut på Svalbard ska man vara beväpnad. Vi valde att vara med någon beväpnad istället.
Borta vid Nybyen väntade några andra som skulle med. En till guide kom och hade med sig Maud. Maud är en hane av rasen grönlandshund. Kanske kom namnet från Amundsens båt? Han gillade och bli kliad….
Jag fick gå med Maud som var både draghjälp och jobbig att bromsa då han vägde 50 kg. Ofta när han drog och jag bromsade sjönk jag ner djupt i snön.

Uppe på toppen var det härlig utsikt. Vi gick via Larsbreen (Lars-glaciären) upp på Sarkofagen som delar Longyeardalen.

Vi tog en fika här uppe. Jag som inte dricker kaffe fick varm saft. Gud vad det var gott. Det har jag inte druckit sedan jag var 7 typ.
Maud gillade att vara på toppen han med.

När vi skulle gå ner igen började det snöa och blåsa. Vilken tur vi hade att vi fick utsikten vi ville åt.
Efter mat och lite vila var det uppehåll igen. Vi gav oss ut och spanade in lite fåglar.

2015-06-14
Tidig morgon igen och proppa i sig av godsakerna till frukost. Idag skulle vi köra hundsläde. Vi fick låna skoteroverall och stövlar av firman vi bokat detta med. Guiden körde oss och två andra par till hundgården utanför byn. Där fick vi hälsa lite på hundarna innan vi hämtade in dem till transport-bilen.

Vi körde längre ut från byn och upp till gruva 7 och glaciären Foxfonna. Där var det snöstorm typ. Efter instruktioner fick vi sela på hundarna och spänna dem framför vår släde. Guiden körde först som tur var för inte såg man mycket. Det var roligt att köra. Jag som tyckte lite synd om hundarna sparkade på för fulla muggar i uppförsbackarna.
Nedför gick det av sig själv och att bromsa var ett måste när det svängde. 2 ekipage vurpade men lyckades hålla i släden så inte hundarna for iväg med den. Efter en kämpig tur kopplade vi av hundarna och lastade dem i bilen igen. Sedan fick vi ge dem mat och pyssla om dem i hundgården.

En underbar start på dagen. Nu kan jag säga att jag kört hundspann i snöstorm i Arktis. 🙂

Dagen var som sagt inte slut än. Efter mat blev vi åter hämtade utanför hotellet. Nu skulle vi rida. Vi bokade 2 av de 3 hästar som finns i ögruppen. Den 3:e skulle guiden ha.
Jag har bara ridit 20 meter typ när jag var 10 år så detta var lite pirrigt.
Det började med att vi fick leda in dem i sin box och där rykta, kratsa hovar och sadla på. När allt det var gjort var det det värsta kvar….
Jag testred inne i hagen. Det gick sådär… När jag skulle få hästen att stanna drog jag i tömmarna och ljudade pssst. Så får jag hundar (Ozzy) att stanna. Hästar talar inte samma språk och jag fick lära mig att det betydde precis tvärtom. Det var fler än en gång jag gjorde det misstaget.
Ridturen gick längs Adventfjorden ut till där Isfjorden korsar. Tillbakavägen gick vi mer i fjällandskap.

Det var guppigt att sitta i sadeln och tjejen som ledde det hela verkade vilja jävlas med mig för hon red i alla små branter och backar hon hittade. Det var lerigt i marken och hästarna fick lite problem här och var med. Tjejen som guidade oss vände sig ofta om och ropade: Det går kjempegreit Hakon!
Rätt var det var bet Gunsans häst min och den hoppade till så jag tappade stigbygeln. Efter en svettig halvminut satt jag som jag skulle igen…. ptjuuu. Det var iaf en trevlig upplevelse att rida. Mycket berodde nog på miljön.

Somnade skönt efter en fullspäckad dag.

2015-06-15
Mötte Hasse Andersson och hans Sandra vid frukosten. De skulle också med och “leta isbjörn”. Hasse var här för några år sedan och hade många fina möten med den vita björnen.
Efter frukost var det dags för information och säkerhetsgenomgång. Vi hann också med en tur på muséet.

Det blev pizza-lunch på Kroa och en promenad till fartyget. Våra väskor var redan på plats och vi gjorde oss hemmastadda i hytten.

Problem med bagage försenade oss ett tag men till slut kom vi äntligen iväg. Från båten kunde vi se ett gäng stormfåglar, tretåiga måsar och spetsbergsgrisslor.

På väg ut ur Isfjorden stannade vi till vid Barentsburg och dess 400 invånare. Här finns Sovjet-andan kvar bland invånarna och en Lenin-staty är rest framför ett av husen. Gruvarbetarna skriver på för 4 år där de får ett par månaders semester efter 2 år. Idag tar de med familjen till byn. Tidigare när det var mest ungkarlar som jobbade var det mycket vodka och slåssing som det heter på norska.

Efter muren rasat förföll byn då inga pengar satsades. Sovjet vill befästa sin position i Arktis tidigare och tom en stor simhall byggdes. Husen har nyligen renoverats utvändigt men inuti är det dålig standard. Gruvan går dåligt och Ryssland försöker satsa på turism istället. Ett litet bryggeri har startas där de brygger öl med 1.8%

alkohol. Kan det vara jäsning i kyla? Barentsburg har två sjukhus 😮 Det finns däremot inga läkare till all utrustning där. På en pub kunde jag köpa mig en Ardbeg!
Kul ställe att se, nu vill jag vidare….

2015-06-16
Under natten hade vi kört till Kongsfjorden för att besöka forskarbyn Ny-Ålesund. Där startade också Amundsen och Nobile sina luftskepp mot nordpolen. Världens nordligaste “butik” ligger här. Jag köpte mig en cola zero och Gunsan hittade ett par örhängen. Efter diverse historielektioner blev det promenad med Arne för att kolla efter fåglar. Vi

såg mest silvertärnor men även alfågel och smålom. Vitval syntes på håll nere i fjorden. Det var även gruvdrift som grundade denna by. Lämningar från forna tider….

Efter mat fortsatte vi in i fjorden för en promenad uppför Ossian Sarsfjellet. När vi kommit upp en bit kunde vi se landmärket Tre Kroner som är de tre bergstopparna Svea, Nora och Dana. Djur, fåglar och blommor fanns det en del också. Tretåig mås plockade näbbarna fulla med gräs för bobygge, vitkindade och spetsbergsgäss kraxade över oss och flera ripor skådades. Några av Svalbards egna ren-sort såg vi med.

Efter middag blev det en whisky i hytten. Jag hade med en Lagavulin DE och den kunde jag inte låta stå och bli gammal 😉
Arne körde en workshop om valar på kvällen och berättade om sina äventyr i Arktis och Antarktis. Jag har sett många av hans filmer och måste säga att han är riktigt duktig. Senaste produktionen, Norske Naturperler, var som en storpruduktion av BBC.

2015-06-17
Under nattens förflyttning hade vi nått den 80:e breddgraden och kört in i Hinlopen. Hinlopen är sundet mellan de största öarna Spitsbergen och Nordaustlandet. Där i nordvästra Nordaustlandet “seglade” vi in i Murchinsonfjorden. Ute i gummibåtar spanade vi av iskanten så långt som vi kunde. Det var en hel del fågel i form av ejder, vittrut, grisslor, smålom och lunnefågel. De sista två var det bara enstaka exemplar av. Lunnefågeln brukar vara längre söderut. Vi kunde också se några storsälar på håll. På ännu längre håll såg vi den första isbjörnen. Kul men det var alldeles för långt avstånd för att gillas (enligt mig). Vi väntade ut den länge men det hände inte mycket. Vi bytte tom gummibåt då vissa ville åka tillbaka till värmen. Isbjörnen reste sig men stod kvar på samma plats. Jag tror den vaktade ett lufthål från säl.

Efter en läng tid var vi tvungna att ge upp. På väg till båten får vi syn på en polarräv, kul! Den är i full gång med att byta ut den vita vinterpälsen till gråmelerad sommarpäls.

Efter lunch och förflyttning stannade vid Alkefjellet. Där häckade många tusentals spetsbergsgrisslor.

Även tretåiga måsar häckar där. Trutar och labbar patrullerar området för att antingen stjäla mat från alkorna eller äta dem till middag. Vi såg en vittrut som hackade i sig en grissla och en annan ta en grissla i luften. Efter lite sprattel och skrik tappade truten grisslan och den kunde flyga vidare. En räv sprang också i grässlänten vid berget och försökte få sig ett skrovmål i form av ägg eller fågel. Det är tufft att vara fågel….

Vid middag började vi tuffa vidare genom Hinlopen men efter ett tag vände vi norrut igen. Det var alldeles för mycket is så vi kom inte fram.

2015-06-18
Morgonen startade i Palanderbukta i Gustav Adolf Land. Vi patrullerade iskanten igen och mötte massvis av grisslor. Mest spetsbergsgrisslor men även en hel del tobisgrisslor.
Kustlabbar fanns det flera av också. På håll sågs först en ensam isbjörn och därefter en isbjörnshona med unge. Efter att vi hoppat “iland” på isen och varit där några minuter hördes ett anrop från bryggan: Polar bear comming towards you. 300 meters away. En björn vi hade missat var alltså på väg mot oss. 300 meter är inte mycket för en björn men vi hann alla hoppa i gummibåtarna innan den kom fram. Vilken härlig syn!

Den stannade kvar 5-10 minuter innan den lommade iväg. Nu hade jag sett isbjörn 🙂
På eftermiddagen blev det ny tur med gummibåtar. I Faksevågen gick vi iland för att promenera upp en bit på Faksefjellet. Där fotade jag blommor och en ren.

På kvällen körde Arne workshop om Wrangel Island (Ryssland), Svalbard och Antarktis. Allt ifrån isbjörnar till pingviner och häftiga stormar i Drakes sund.

2015-06-19
Nattens förflyttning hade tagit oss till Liebefjorden (kärleksfjorden). Här var det iläggning av gummibåtar direkt efter frukost och ut på spaning igen. Först hittade vi brednäbbad simsnäppa.

En stund senare dök den upp. Den sjöfågel jag så gärna hoppades få se, praktejdern.

Det var mycket fågel i farten. Mest labbar, alkor och trutar men även mer ovanliga. Vi hade även en isbjörn som simmade mellan två mindre öar. När de är i vattnet så ska man hålla sig borta för att inte stressa dem. När den landat åkte vi närmare och fick en uppvisning i livsnjutande.

Jag vill tro att den gjorde det för nöjet men sanningen är att den torkar sig genom att rulla i snön. Det kan också vara tvätt. En liten chans finns att det är för nöjes skull. På eftermiddagen blev det ytterligare en tur med gummibåtarna. Vi besökte en fångsthytta och spanade säl.
När vi kom tillbaka var det dags för resans Polar plunge. Jag är värsta badkrukan men en sån här chans kan man ju inte missa.

Det var midsommarafton och kocken grillade på däck. Det var feststämning och dans runt midsommarstången. En för mig ovanlig plats att fira detta på.

2015-06-20
Midsommardagen hade precis startat när vi blev väckta. Det hade siktats val i vattnet föröver. Vi sprang upp på däck. Solen stod lika högt som på dagen. Det finns ingen natt under sommaren här. Efter ett tag dök valen upp närmare båten. Det var en sillval. Den näst största valen. Den blir upp mot 27 meter och 80 ton tung jämfört med blåvalens 30 meter och upp mot 200 ton. En gigant i vilket fall. Vi hade turen att få se den på vår resa. Kul, alla valar är en bonus.

En timme senare var nästa val och hälsade på. En av mina favoriter, knölvalen.

Det blev sängen igen efter detta. När frukosten var avklarad var det dags för lite mer historia (och natur). Vi hade ankrat utanför öarna Amsterdamöya och Dansköya. På den första hade holländarna en valfångststation förr. Där fanns lämningar och diverse rester från detta. Ett par hundra meter bort vilade ett gäng valrossar.

På Dansköya hade Andrée basen för sin expedition. 1897 skulle han flyga luftballong till nordpolen. Det gick inte något vidare och de kraschade på packisen. De hittades av en slump 1930 och vissa föremål finns på muséer idag. På ön finns det rester kvar från ballonghuset och järnfilspån de hade för att göra vätgas.

På väg tillbaka hittade vi knölsälar som vilade i en liten vik. Vi såg också en räv springa längs strandkanten.

Eftermiddagen tillbringades en bit söderut i Magdalenafjorden, Gullybukta. Först spanade vi in glaciären.

På en strand i närheten brukar det vara mängder av valross. När vi kom dit var det tre trötta kompisar. Resten av gänget var säkert på fisketur. Vi fick en del tid med de tre polarna.

Den fräcka kustlabben kollade in oss en bit bort.

Under kväll och natt skulle vi gå söderut mot Isfjorden igen. Vid 23-tiden var det på nytt dags för val. Det tog ett tag att artbestämma den men när ryggfenan satt så långt bak var det klart. det var havets (och jordens) gigant, blåvalen.

45 minuter senare var det blåval i vattnet igen. denna gången en mamma med sin kalv. En till sillval sågs också

Jag pratade med Arne om detta. Han är väl berest i Arktis och Antarktis och har sett blåval en gång tidigare. Här fick vi se 3 stycken under samma dygn. Vi hade verkligen turen med oss.

2015-06-21
Under natten gick vi ner mot Isfjorden. Morgonens ankring blev i Ymerbukta utanför Wahlenbergbreen. En annan glaciärvägg som vätte mot vattnet. Här körde vi runt i gummibåtarna. Vid ett tillfälle kalvade glaciären men det var bara lite så inga svallvågor bildades. Det blev en promenad längs stranden och fota lite blommor för min del.

På eftermiddagen blev det Skansbukta och besök vid en lunnefågelkoloni. Kul att se igen men det guppade en hel del i båtarna så det var svårt att fota. Här fanns alkekung också som jag bara sett en enda under resan. Däremot hade jag hört massor i bergen. Den minsta alkan är bara hälften så stor som en spetsbergsgrissla.
Vi åkte tillbaka till bukten vid berget Skansen. Där gick vi iland för att promenera runt bland renar, blommor och historia. Platsen höll tidigare en gipsgruva och det finns en del lämningar kvar.

En snäppa som syntes här och var på Svalbard var skärsnäppan. Kul med lite mindre fåglar också.

En präktig Svalbardsren vandrade längs sluttningen. Det som skiljer renen på Svalbard från andra är att den har kortare ben, mindre huvud och är mindre generellt sett än andra renar.

På kvällen tömde jag det som var kvar i min Lagavulin DE. Inget att släpa hem. Jag hade köpt en liten flaska Highland Park Einar som fick göra den tomma flaskan sällskap. HP’n köpte jag på Svalbard till ett bra pris. De har ju ingen eller låg skatt på varorna. Norge har i motsvarighet till Systembolaget sitt Vinmonopolet. På Svalbard heter det Nordpolet 🙂

2015-06-22
Sista dagen. Vi låg i hamn när jag vaknade. Frukost och av båten var kvar. De flesta hade redan lämnat ön med det tidiga planet. Vårt plan gick vid tretiden på eftermiddagen.
Vi tog en promenad eller två i byn, kollade lite affärer och käkade den goda pizzan på Kroa igen innan vi for till flygplatsen.

Hemresan hade två mellanlandningar och det skulle vara tisdag innan jag fick lägga ner huvudet på kudden.
Resan var precis som jag hade hoppats. Ofta hade jag velat ligga i ännu hårdare i sökandet av isbjörn men jag är ändå glad att få se den de två gångerna vi hade nära kontakt.
Vädret var bättre än jag hade väntat mig men detta var ovanligheter. Det hade stormat veckan innan.
Nu vill jag iväg på nya äventyr….