Efter gårdagens skidor packade jag det sista och hämtade upp Håkan för en tur till hans gömsle i Hälsingland. Vi installerade oss i gömslet och avnjöt någon god whisky innan vi tittade på klockan som redan var ett.
trots detta vaknade jag tidigt. Det var två grader i gömslet på morgonen så Håkan slog igång en värmare. Halv åtta klev vi upp och satte oss vid gluggarna. En korp satt redan på åteln. Det tog inte lång tid innan en kungsörn flög in och tog över ägarskapet av maten.

Den var försiktig och spanade uppåt trädtopparna bakom oss. Den trumpetade några gånger och strax svarade en annan örn. Då flög nr ett åt sidan ett ögonblick innan den försvann. Det var trettiofem minuter till soluppgång, vilken start på dagen vi fick.

Någon annan örn kom inte och tog över efter den första men i ett träd på sidan landade en till utseendet knepig örn direkt efter. Den satt med ryggen mot oss och huvud och delar av rygg dolt av grenar. Stjärten var inte alls som på en kungsörn och definitivt inte havsörn. Obestämd örn får det bli men säkert var det en ruggande kungsörn.
Tiden gick, Håkan och jag tittade på kråkfåglarna som höll till framför oss i perioder. Vi hade fått upp hyffsad värme i gömslet nu. Ute såg det kallt ut.

Rätt som det var flög en örn in. Touch down, och den var iväg igen. Trist men så kan det vara. Ytterligare en örn syntes i en trädtopp en bit ifrån. Den satt där minst en timme innan den försvann. Vi fick nöja oss med kråkfåglar igen.

Vi hade ytterligare ett besök av örn vid åteln men ingen som landade nu heller. Dagen var spännande och örnar fick vi se. det är inte alltid naturen gör som man vill. På väg tillbaka i mörkret kunde vi se att spår efter tre vargar. Dessa måste ha rört sig i området efter vi åkt på vägen. Varför kunde inte de visat sig framför linsen?

Tack Håkan för ett trevlig dygn i kojan!