Idag var det dags igen. Det blev ett nytt besök på örnmyren med Hasse. Det var 15 minusgrader när vi kom fram så värmaren sattes på för att få en dräglig temperatur.
När ljuset tittade fram såg vi någon örn på andra sidan myren. Som senast så satt de bara där och filosoferade.
Det roligaste som hände tidigt var ett rådjur som betade av gräset lång bort i norr.

Några korpar gjorde oss sällskap men de drog iväg ganska snart när en kungsörn äntrat scenen. Kungen av alla fåglar har respekt. Till och med havsörnarna håller koll på den. Den parkerade i en tall och började putsa fjädrarna efter ett tag.

En havsörn satt snett ovanför och höll koll.

Korpen är en fågel som kan underhålla. De åker rutschkana i snön, flyger upp och ner, studsar på benen och hänger upp och ner.

Korpens mindre släkting kråkan är också en finurlig fågel. När man ser kråkor och skator ute i naturen är det en helt annan fågel än den man ser utanför Mc Donalds. Jag gillar kråkfåglar och brukar mata dem jag har hemma med diverse rester.

Tiden gick och det började ta slut på ljuset för denna dag. Jag hade börjat packa ihop när en yngre havsörn sätter sig framför oss.

Efter ett tag fyller en äldre på bredvid. Typiskt att de kom i sista ljuset….

Då var det slut för denna dag. Trött i kropp och huvud sätter jag mig i bilen. Jag följer efter Hasse som plötsligt stannar. “Såg du lodjuret?”
Nä, jag såg inget lodjur. Nu har jag nästan sett lo 2 gånger. Kanske blir det tredje gången gillt.
Nu har jag i alla fall sett lodjursspår.

Något glädjande var att den skadade örn jag sett häromdagen hade blivit sämre. Den var nu omhändertagen och skickad till Uppsala på rehab. Där hade den redan piggnat till något.