När vi stannade bilen på den lilla skogsvägen visade termometern -5 grader. Det blev ett friskt uppvaknande och skönt att röra sig. Det var inte ett ljud i skogen. Marken var frusen under våra fötter.

Vi hann inte gå långt innan vi hörde en sparvuggla tjoa. Vi stannade upp och lyssnade en stund innan vi gick vidare. Vid en liten å flög en strömstare när vi kom. Jag såg den flyga förbi oss igen så det var lika bra att gå och låta den ha sin fiskeplats ifred. Hoppas den hittar något bättre vatten snart för här lär det frysa till is inom kort.

Ungefär halvvägs hittade vi en spektakulär fikaplats. Varm choklad och ostsmörgås passade som handsken.

Jag knäppte detta kort på Gunsan och hörde hur det plumsade till i vattnet. Korsnäbbar (troligen mindre) satt i topparna och åt frön från grankottarna. Ett helt gäng var på plats.

När jag höll på med klättring tyckte jag att jag hade koll på varendra sten i landskapet men dessa hade jag misssat. Ett ganska stort område ändå.

När solen nådde horisonten kom det där härliga blodröda ljuset mot oss.

13.5 kilometer på skogen. Vi firade en underbar dag med pizza.