Två dagar har jag klivit upp tidigt nu. Bilens strålkastare har använts för att hitta fram på de mörka skogsvägarna. Med en gråmulen himmel är det svårt att urskilja detaljer även när solen går upp. Ljuset räcker inte till helt enkelt. Det blir mörkare men om en månad drygt så vänder det 🙂
Ibland behövs det inga detaljer. Det kan till och med räcka med att lyssna.
Lördag morgon började med en övning för örat. Ett ljud jag anade vad det var men inte hört “live” förrut. Jag såg ingen fågel men i det gryningsljuset såg jag inte mycket överhuvudtaget.

Det var den lilla sparvugglans som lät. Två strofer innan den drog vidare.
Jag åkte runt på diverse skogsvägar och såg den förödelse som drabbat skogen. En sjukdom som mest drabbat skogarna de senaste 20 åren. Läget eskaleras tyvärr än idag. Det är kalhyggen jag skriver om. En maskin plöjer effektivt ned varenda pinne och välter varenda sten på en yta utan att bry sig om hur det blir i slutändan. Vi har knappt någon urskog kvar i Sverige idag. Gallrad skog är också ett alternativ men det verkar bara vara mindre skogsägare som använder gallring. De stora drakarna skövlar.
Vid en havsvik satte jag mig ned med kikaren. 5 sångsvanar flög fram och tillbaka mellan öarna. Kanske värmer de upp för flytten? Några skarvar, en havsörn, olika gäss och storskrakar flög förbi mig innan jag tog till fötterna igen.

Jag tog en kort promenad längs stranden och fick se en varfågel. Dessa ser jag ibland på torrakor men kan inte påminna mig om att jag sett en vid vattnet tidigare.

Varfågeln är nog mest känd för att den spetsar sina byten (insekter, gnagare, småfåglar) på kvistar och törntaggar.
Promenaden gick vidare och jag såg lite andra småfåglar. En domherre kvittrade i en grantopp. Höstens första för mig då de inte kommit till min matning ännu.
Efter detta besökte jag en sjö hemmavid för att se om det var någon rolig (ovanlig) fågel på plats.
Kanske inte så ovanlig men vacker då solen ligger på och ger den gröna hjässan ett vackert skimmer. I avsaknad av sol fick jag hjälp av fågeln med skimrandet.

Här hittade jag också ett par sångsvanar. De tog de lugnt och letade föda.
.

Knipor, storskrakar och sothöns är andra fåglar jag såg.

Idag hämtade jag Gunsan strax efter 6. När vi svängt av på grusvägen nära vårt mål såg vi i alla fall en räv, kul. Trots att jag är ute mycket i naturen är det inte så ofta som jag ser däggdjur. Rådjur ser jag iofs ofta men inte varje gång jag är ute direkt.
Vi smög oss fram genom skogen i mörkret, nåja lite ljus hade vi. Vid en glänta hörde jag ett bekant ljud. Det var sparvugglan med sitt läte igen. Jag gjorde ett försök att locka på den. Två minuter senare satt den ovanför oss i en grantopp och tittade ned. Vi tackade för att den var artig och hälsade med att ge oss av så den fick hitta sin kamrat.
I lerpölar kunde vi se älgspår men älgar var det dåligt med. Färsk spillning såg vi också så jägarna har inte utrotat den helt från området.
Det började ljusna på så vi tog en avstickare in i den djupare skogen för en fika. På vägen ut från detta område fick vi se något trevligt.

Havsörnar har häckat i området förr. Deras tidigare bo blåste ned för ett antal år sedan. Efter detta har det inte varit någon häckning här. Boet vi hittade måste byggts under sommaren för i våras fanns det inte där. Däremot har vi sett två örnar i området.
På ett hygge såg vi en gråspett också. Trots det sura vädret har jag haft en riktigt bra helg