Mot Norge:
Årets fiskeresa med Patrik skulle gå till Norge. Det hade vi planerat redan i höstas. Skillnaden mot de resor vi gjort tidigare var att fiskeutrustningen var utbytt mot kamerautrustning.
På lördagen startade vi vår resa mot den norska västkusten. Restiden var beräknad till tolv och en halv timme. Strax innan landsgränsen hade vi sett större delen av Sveriges fauna på eller nära vägen.
Efter ett stopp med stödvila i bilen rullade vi vidare mot Norge. Det blev ett antal mindre stopp i Norge. Stavkyrkan i Lom, strax norr om Jotunheimen, måste ses.

Norge har mycket snö kvar på bergstopparna. Vy vid Langvattnet på väg mot Geiranger.

Fågelön Runde:
När vi avverkat många mil på väg och i tunnlar nådde vi äntligen Runde.

Vi installerade oss snabbt i den stuga (byggbarack) vi hyrt på en camping och hällde upp varsin whisky. En måltid senare var vi på väg upp för den branta stigningen som leder upp till platån. Svettigt värre med många kilo på ryggen.
På berget häckar lunnefågel, sillgrissla, tordmule, havssula, tretåig mås, toppskarv, storlabb och havsörn. Stormfågel häckar normalt här men i år hade det bara synts tre stycken av någon anledning. Runt stränderna finns det trutar, strandskata och eijder. Småfåglar som stenskvätta och svalor syntes också. Labbarna hälsade oss välkomna genom att flyga över våra huvuden och spana in oss.
Vi tittade oss omkring en del innan vi begav oss till den västra sidan av ön. Där kommer lunnefåglarna in på kvällen till sina bohålor.

Lunnefågeln är ca trettio centimeter hög med ett vingspann strax över halvmetern.
De utförde parningsritualer och samlade material till boet.

Vi kom inte tillbaka till “stugan” förrän vid tolvtiden. Efter koll på bilder och ett par whisky senare somnade jag gott i sovsäcken.

Runde dag 2:
Jag vaknade tidigt och gick upp för att fota storlabb på platån. Campingen var tyst och alla verkade sova så det blev en lugn och skön morgon. Ett tiotal labbar patrullerade i himlen men jag hade också några som landade för att kolla upp den tvåbenta varelsen.

Några timmar senare klev jag in i stugan och Patrik hade just vaknat. Jag tog någon frukost-whisky medan vi samtalade. Frukost och besök på stranden för att fota strandskata och eijder.

Patrik skulle spela in lite ljud och jag följde med som moraliskt stöd. Trutar och strandskator häckade lite här och var så det var inte lätt att hitta en plats där man inte stör.
Efter maten blev det uppför igen. Lunnefågel stod på schemat för kvällen. Det var fint väder och lunnefåglarna kom inte in förrän vid tio på kvällen. Kanske har det ett samband med vädret. Det var i och för sig tur så vi slapp fota i motljus.
Lunnefågel flaxar med vingarna.

Den här kvällen blev ännu senare men vi avslutade den som den första ändå. Koll på bilder och någon whisky.

Runde dag 3:
Trött efter gårdagen låg jag kvar i sängen. Vi hade inget planerat på morgonen ändå. På eftermiddagen skulle vi åka båt runt ön och fota. Tyvärr hade det skett ett missförstånd mellan kaptenen och campingen som annars håller i bokningarna. En skolklass hade bokat hela dagen och vi skulle inte hinna med någon båt på vår resa. Efter att funderat ett tag på om vi skulle tälta en natt tog vi bilen ner till hamnen. Där lyckades vi till slut chartra en båt. Bra, då skulle vi slippa trängas med andra fotografer.
En överraskning väntade oss på båtturen. Vi skulle få åka till en sälkolloni först.

Tyvärr höll de sig mellan öarna och inte i närheten av våra objektiv. Vi körde tillbaka till Runde för att kolla in kollonierna som häckar efter de branta väggarna. När vi rundat fyren på öns nordspets dök de upp.
Havssulan tycker jag är lika läcker som lunnen.

De bygger sina bon på hyllor på bergväggen. Stumpar från fiskarens rep används gärna som bomaterial. Det blir färggrant på klippväggarna.

På väggarna häckade dessutom sillgrissla och tordmule.

Tretåig mås häckar i en liten grotta där inte havssulan kan flyga.

Toppskarvens läckra gröna öga

Patrik var grön i ansiktet efter vi lämnat fåglarna. Det gungade bra på sjön och det var inte lätt att fota dessa varelser. Nu vet jag hur det känns och vid ett annat tillfälle har jag lite bättre koll.
På kvällen gick vi upp till plattån igen. Patrik mot lunnefåglarna och jag gick vidare mot nordtoppen i närheten av havssulorna. Jag vill se hur nära man kunde komma dem ovanifrån. Det blåste rejält på höjden men var nästan skönt i värmen.
Tur jag inte är höjdrädd för det blev till att hänga över kanten för att få några bilder.
Lunnefåglar diskuterar vardagsproblem?

Dålig grannsämja…

Grisslor trängs med tordmular…

Vyn uppifrån

Ett landskap jag tycker påminner mycket om Skottland

Växtlivet hade inte kommit igång riktigt. Efter klippväggarna syntes något rosa annars var det bara dessa blommor som stod i blom.

Efter detta gick jag ned till Patrik igen men fortsatte efter vi bytt några ord. Det hade varit dåligt med inflygning av lunne på kvällen berättade han. Jag hittade några andra boplatser längre bort.

Några havsörna passerade varav en stannade kvar i närheten.

Det blev som vanligt en sen kväll med bilder och whisky. Inga problem då vi beslutat att resa vidare under morgondagen och ta en vilodag från fotandet.

Åker vidare:
Nästa resa gick tillbaka mot Sverige. Färja och slingriga vägar tog oss mot Åndalsnes, Romsdal. Där blev det pizza och koll i byn. Nästa stopp blev trollvägen. En klättervägg som skördat tio liv vid klättring och nio vid basejump. Jag har varit till området tre gånger och klättrat men inte på den väggen.
Vidare genom dalgången och regnet vräkte stundtals ner. Vi som skulle tälta ikväll. Vi beslöt oss för att leta upp en camping där vi kunde vila ut istället. Allting verkade stängt men till slut fick vi napp på en öde camping. Det var inte en människa där. Namn och address på ett kuvert dög för att stanna.
Regnet hade uppehåll så vi satt ute för en whisky. Då ser patrik en “rovfågel” på en stolpe i utkanten. Jag tar fram kikaren och ser att det är en hökuggleunge han sett. Vi följde den in i skogen och fick se den igen plus två syskon.

På kvällen var de tillbaka vid campingen alla tre. Kanske var de lite nyfikna på varelserna som inte kunde flyga?

Packning av ryggsäckar avslutades med en whisky och sömn på det.

Dovre:
Nu hade vi bara några få mil kvar till Dovre. Där skulle vi vandra upp till myskoxarna på fjället för att fota dem. Spännande att få möta vårt sista urtidsdjur i sin rätta miljö Vädret såg ok ut, inget regn. När vi kommit fram kom det några stänk men inget allvarligt så vi började vandra upp efter att ha packat på oss pinalerna.
Vi kom inte långt innan vi såg den första oxen. En bjässe stod där snett framför oss och mumsade i sig ris från fjällbjörkskogen. Vi beslutade att gå runt mot en brant där det kändes tryggare. Det blev en rejäl omväg och riktigt brant på sina ställen.

Precis när vi nådde kalfjället kom regnet. Regnkläder på och ryggsäckar av för att leta tältplats. Vi såg inga myskoxar heller så det kunde bli en temporär lösning. Det var svårt att hitta bra plats så vi vandrade på en hel del. När jag till slut fick se tre myskar så visste vi var vi skulle tälta. Hyffsat jämn plats var det också. När vi hämtat ryggsäckarna avtog regnet en del men det började blåsa istället, typiskt. Efter en jobbig dag med tung packning somnade vi snabbt i tältet.

Dovre dag 2:
En gråmulen dag med morgondimma mötte oss när tältduken öppnades. Meteorologerna hade spått sol och uppehåll så det kanske blir bättre tänkte jag. Efter frukost gick vi upp till myskoxarna vi sett under gårdagen. Under kvällen såg vi även att fler anslöt till den gruppen. Ett tiotal djur plus ett par kalvar låg och vilade där när vi kom. De reste sig ganska omgående för att spana in oss.

Efter detta började de beta igen och idisslade om vart annat. Vi gjorde en förflyttning för att få en annan vinkel men gråvädret var hopplöst. Ett ungdjur tittar nyfiket på.

Här och var gick det att se hur de kliade sig mot stenar. Det satt stora tovor med ull på några vi gick förbi.

Mer orosmoln drog in över berget och regnet med dem, hopplöst. Vi bestämde oss att gå tillbaka till tältet och göra mat under tiden. Flap jack’s (protein bar) hjälper nog för energin men hungern kommer ändå.
När vi åt mat kom solen fram och det verkade klarna upp. Det blev en snabb marsch upp mot högre höjder igen för att leta på myskoxgruppen. De försvann ur sikte när vi gick ner för maten.
Vi hittade på dem i solsken en bra bit från där vi lämnat dem, svalkandes på snöfläckar. De reste sig direkt de såg oss och spanade in besökarna. Denna gången var vi på en högre punkt än dem och det kändes bättre även om de hellre springer uppför än nerför. Två människor har blivit dödade av myskoxe i Norge och varje år skadas någon. För några år sedan var det en italienaren som försökte mata en. Det lär han sent glömma 🙂
Jag beslutade mig för att flytta mig närmare dem efter ett tag. Väl på plats ser jag en av mödrarna väcka upp sin kalv.

Efter detta hade hon järnkoll på mig. Jag kan tänka mig att korna är extra vaksamma då de har kalvar.

Strax därefter satte hon igång att beta igen och kalven diade sin mor. Några yngre djur lekte och stångades i snön när Patrik ropade “en räv”. En halt räv sprang med en lämmel i munnen bredvid myskarna. De är fina att se men här uppe konkurrerar de ut den mindre fjällräven.

Kalvarna både lekte med varandra, vilade och åt.

EN tjur passerade en bit ifrån gruppen. Kanske var det samma tjur vi mötte på vägen upp?

Efter någon timme gav sig djuren av. Det såg ut som de var på väg mot trädgränsen. Kalvarna kämpade med i sitt tempo.

Vi var nöjda med dagens upplevelser och gick tillbaka till tältet. Det skulle bli en dag imorgon också. Vi var nöjda med dagen vi fått och satt kvar ute i den sol som fanns kvar med varsin whisky.

Dovre dag 3:
Vädret såg likadant ut denna morgon. Värre var att det inte spåddes bli bättre heller. Då vi hade haft en fantastisk dag under gårdagen och inte ville uppleva mer regn så beslöt vi oss att packa ihop. Vi såg inte heller några myskoxar på bergen när vi letade.
Efter frukost gick vi tillbaka till bilen.

Vi chansade att det inte skulle finnas några djur i björkskogen och det gjorde vi rätt i. Det gick klart mycket snabbare den här vägen fast vi hade ju ingen backe att ta oss uppför nu heller.
På något sätt lyckades vi få plats med all packning i bilen igen. Att packa bilen kändes som när man köpt en grej från Asien, tittat på den och ska försöka få ner den i förpackningen igen….
Något år ska jag göra om denna resa men det får jag berätta mer om efter det.