I torsdags åkte jag till Hälsingland för att spendera tre nätter i ett björngömsle. Efter lång och rasslig väg kom jag äntligen fram till det jag längtat efter några veckor nu. Packning stuvades om och färden upp för den riktigt dåliga vägen skedde med jeep.
Väl framme och installerad kom dimman. Sådan tät dimma var det länge sedan jag var med om. Väntan blev inte alltför lång innan ett par yngre björnar dök upp. Klockan var bara 20:00 när de skymtades siluetter i dimman. Ett gulligt syskonpar.
Manuell fokus var enda chansen men heller inte så lätt när de knappt syntes. Försiktigt tog de sig fram och vissa gånger sprang de in i skogen men kom tillbaka.
De var med oss i säker en halvtimme men inte förrän de gått började dimman lätta. Någon mer björn dök inte upp under natten eller morgonen. Korpar, kråkor, nötskrikor och ringduvor patrullerade myren och hördes en hel del.
Med trötta huvuden lämnades gömslet vid nio. En kort promenad till jeepen, bilfärd och en tandborstning senare var jag igång igen. Det blev en kall öl, lunch, vila i bilen och återfärd till gömslet sju timmar efter vi lämnade.
Klockan blev åtta men någon björn trodde jag inte på. De kom tidigt dagen innan. Däremot kom igelkotten från gårdagen tillbaka. Han bodde under gömslet och hade gratis mat så den var nog nöjd.
Strax efter kom en ringduva som var kraftigt färgad. En fågel jag normalt tycker ser konstig och oproportionerlig ut men den här gillade jag.
Tiden gick och fotoljuset försvann. När jag låg och vilade blev jag väckt av en viskande röst, “björn”. En björnhona hade letat sig fram i mörkret. Hon syntes bra då det var klart men att försöka få den på (bra) bild var ingen lätt match. Det fick bli som det blev med dåliga slutartider och hög iso.
Ungefär en och en halv timme efter att hon lämnat oss kom syskonparet in på myren. De sniffade runt på grenar och kände naturligtvis att någon annan björn varit där. De verkade lite nervösa när de gick där och sprang iväg några gånger också.
Morgonen var lugn men återfärden kändes bättre denna gång. Nu blev bilderna något så när i alla fall.
Fika och tre öl senare blev det lite macrofotografering med Hasse som kan det där (och allt annat). Han tipsade om trevliga växter i närheten.
Sileshår är en familj av minst hundra olika arter som det säkert krävs mikroskop för att skilja. När en insekt fastnar i det klibbiga sekretet så blir den mat.
Efter lunchen blev det slappt någon timme innan vi for till gömslet igen. Vid sjutiden tog jag för tredje dagen i rad min pastasallad. Mängden skulle ha räckt till två personer men lika bra att stoppa i sig när det inte finns någon affär i närheten.
Igelkotten som döptes till Pigge var ute på sin kvällsrunda innan han smet “in” igen för regnet som började vräka ner. Skymmningen kom och ingen björn inom synhåll. Åter igen väcktes jag av det viskade ordet “björn”. Syskonparet kom tillbaka för tredje natten i rad. De var inte kvar så länge att ljuset höll för foto men en dokumentationsbild blev det i alla fall.
Tyvärr blev det inga fler björnar men utdelningen var ändå riktigt bra. Mer än jag hoppats på.
Frukost och tack och adjö till nya trevliga bekantskaper. På hemvägen var jag tvungen att stanna flera gånger för att piggna till men det var aldrig någon fara. Bättre att vila en gång för mycket….
Lite avis är man ju…. ja att få se björn alltså
Det ska du vara Göran 🙂
Detta blev björn 3, 4 och 5 för mig och alltid lika trevligt var gång.
Kom nyss hem från en vandring i fjällen. “Din” kåsa var med som vanligt. Passar utmärkt till Highland Park också 😀
Tack för senast!
Trevliga bilder på både björnarna och annat.
Håller med dig, jag tycker också det blev bra utdelning på mina två nätter.
/Per
Tack Per! Ja, vi hade lite flyt där även om tiderna kunde varit bättre. Det var kul att träffa dig också. Jag ska kolla in din sida mer när jag får tid. Ha de