Årets vecka går till historien vad det gäller djur på vägen. Rävar, rådjur, harar, grävlingar och renar kantade vägen. På norska sidan såg vi 5 hjortar till vi hade några mil kvar. Där såg vi på en sträcka av ett par mil 67 stycken. Jag antar att det var många vi inte såg också. Jag hade nöjt mig med de fem första för det blev slalom sista biten. Regnet föll från vi åkte till vi kom fram på den 11 timmar långa resan.
Farsan och jag började dagen med en tupplur innan vi satte ihop våra spön. Inget regn men det blåste så det räckte till och blev över. Jag hade ingen vidare utdelning medan farsan drog upp en buffé av olika mindre havsfiskar. Efter ett tag var det dags för middag så fisket fick vänta. En kort middagslur efter maten och på fisken igen. Samma resultat denna gång. Farsans polare Tommy hade ekolod och såg att fisken fanns där men de tog inte. Jag hade nu bara en tappad fisk och första dagen var ett fiasko.
Dag två var min dag. Jag hade beslutat att ta av upphängare och endast köra med jigg. Efter ett tag gav det resultat i form av två fina torskar…

Det blåste upp bra på havet så vi fick skynda oss iväg, typiskt. På kvällen blev det ytterligare en fin torsk. De mindre fiskarna lös med sin frånvaro i fören på båten där jag satt. Det var mycket sill inne nu så det kanske var en förklaring till att det var så segt. Dagarna flöt på och jag fick bara en till fin torsk. Ett antal tappade fiskar blev det också. De ville inte hugga ordentligt.
Kameran hade jag med men med det vädret som vi hade under veckan har jag lika gärna kunnat lämna det hemma. Jag fotade ett par strandskator den enda gången jag släpade ut den men i det ljuset hade jag lika gärna kunnat låta bli.
Varför är fisket så surt där det varit bra förrut? Trålarna är förmodligen en stor del av problemet, liten båt en annan. Det skulle vara skönt att kunna gå ut ordentligt någon gång men efter förra årets fadäs vågar jag inte det. Nu får nog havsfisket vila nästa år….