Förra gången jag besökte detta område såg jag ett par av brun kärrhök som jagade mer eller mindre konstant. Denna gång jag vandrat ut till myren möttes jag av en jagande lärkfalk. Den kalasade säkert på trollsländor för det fanns en hel del sådana nära mig. Tyvärr var fågeln längre bort än sländorna. Falken försvann och jag började spana av området. Sångsvansparet hade skiftbyte med ruvningen, hägrarna spatserade på sina styltiga ben letandes efter grodor och annat gott och ett tranpar trumpetade ikapp. I buskagen kvittrade fullt av småfåglar. Gräsänderna hade ett helt gäng av ungar men kniporna verkade barnlösa eller så var de i boet eller okläckta. En havsörn seglade långt bort i trädgränsen och vek ut mot havet igen. Till slut kom i alla fall hökhonan fram. Tyvärr jagade hon en bra bit bort och besöket var kort.
Brun kärrhök, hona, landar för vila…
Klockan tickade på och solen försvann bakom trädtoppar. Svanarna hade lagt sig till ro vid sitt bo och nu var det bara hägrarna som var aktiva … av fåglarna det vill säga. Grodorna spelade för fulla muggar och de var många. Sedan fick jag ett klart oväntat besök. En krokodil dök upp alldeles utanför min utkiksplats. Det var min första reaktion men det kunde ju inte stämma. Min andra gissning blev en stor gädda som simmade i gunt vatten men det kunde heller inte stämma. Lång och relativt smal var den i alla fall. När den sedan dök upp igen fick jag se vad det var, en utter. Vad gör den här? Det kan ju inte finnas någon fisk här. Uttern äter i och för sig grodor också och kanske småfåglar men finns det sånt så det räcker? Kanske var den vilse efter att ha kommit upp från havet.
Utter…
Ett tag senare kom ett annat däggdjur och plaskade på andra sidan. Stort och brunt. Jag hoppades på en björn men när jag fick in fokus så såg jag att det var en älg. Den var sugen på lite färska blad. Efter någon minut gick den tillbaka in i skogen igen.
Älgko…
03:30 var klockan när jag vaknade igen. Det var kallt och jag var glad att mössan, handskarna och extra-fleece var med. En härlig baguette med salami och brie blev min frukost. Det var ljust men solens strålar nådde inte över träden. Myren var fylld av råkall dimma. Hemma var det 5 grader under natten och det var säkert inget varmare här. När solens strålar orkade över trädkanten fick jag av en trollsk morgon.
Dimman står imot solen…
Det tog ett tag innan solen trängde igenom och det var riktigt skönt att känna de värmande strålarna. Jag fick sällskap av en sävsparv som också verkade gillade att solen var framme. Lövsångare och svartvita flugsnappare stämde in i sången. I motljuset fick jag även se hanen av kärrhöken. Den flög in på myren och satte sig i gräset för att värma sig och putsa fjädrarna.
Sävsparv…
Jag kände mig nöjd med mitt besök och packade ihop för vandringen tillbaka. En spillkråka födosökte på en äng med en gammal torraka. Ett gäng ringduvor flög runt ovanför mitt huvud och skrek. Kanske har de bon i närheten. De tystnade i alla fall när jag gått en bit. Fotomässigt har det inte varit så bra men jag har njutit av tiden och fått stilla min nyfikenhet om vad som händer på myren under ett dygn. Upplevelsen var större än vad jag kan visa. Bara att se uttern är ju riktigt kul. Nu ska det bli skönt med en vila…
Men vilket jäkla kanonställe du hittat!
Ja visst är det härligt! Tänk vad lite som kan behövas för att göra en människa nöjd. Jag hade nog inte trott att en myr skulle räcka. En sådan brukar man svära över när man är ute med flugspöt norröver…