Efter ett par misslyckade pimpelturer (fångstmässigt) så beslutade jag mig att ta revanch på mig själv. Denna gång var kvicksilvret strax under nollan istället för som tidigare rejält under.
Jag hade ledig dag från jobbet och klev upp strax efter fem för att göra iordning fika och få i lite frukost. Efter en lång biltur på saltade vägar bakom helvetes långtradare och en lång krokig skogsvinterväg så var jag framme. På skogsvägen korsade djurspår var hundrade meter men inga synliga djur.
Jag hann få i grejorna ungefär samtidigt som det började ljusna. Det kan ibland vara bra fiske precis när ljuset kommer men så var inte fallet idag. Jag borrade runt och provade olika upphängare och blänken men det var som förgjort.
Lika bra att gå på fikat för sånt hade jag mycket av. Blåbärssoppa och ostmackor fick det bli. Att plocka fram fika kan vara en annan nappfaktor men det hjälpte inte heller. Förrutom mot hungern då som blev stillad.
Efter en förflyttning lyckades jag dock lura en fisk.
En regnbåge i fin kondition och fina fenor bjöd upp till en härlig kamp med mig som segrare…

Detta var den enda känningen jag hade denna dag. Inte ens kylan kände jag av trots att jag enbart hade fingervantar med avklippa fingrar.
Till helgen ska det bli dags igen och då ska det upp öring. Konditionen på denna fisk som egentligen också är en öring var dock så fin att jag blev nöjd med dagen i helhet.