Några dagar att fota norrsken lät inte fel när Hasse frågade mig tidigare under hösten. Det är helt väderberoende men någon dags skulle vi väl få till.
Hasse bokade tåg, boende och bil så det var bara att åka med. Daniel Rosengren hade jag aldrig träffat förrut men hört om hans arbete med lejon i Afrika. Det visade sig vara en trevlig kille som förväntat.
Vi åkte på tisdagskvällen. Jag sov bara 45 minuter på tåget så det var lite slitsamt vid bytet i Boden. I Kiruna var ändstation för nästa tåg som inte går till Narvik nu i corona-tider. Vi körde direkt mot boendet i Riksgränsen och installerade oss i den hyrda lägenheten.
Vädret var som utlovat grått så det blev inte mycket till bilder på onsdagen. Vi gjorde ett försök att göra lite timelaps men det grå var i samma nyans hela tiden vi försökte innan regnet.
På kvällen blev vi förvånade när vi såg flertalet stjärnor uppe på himlen men vi han bara packa ihop grejorna så var de bakom moln.
På torsdagen åkte vi till Abisko för att gå upp mot Lapporten. Den syntes ganska bra från vägen på håll. När vi vandrat upp så försvann den bland molnen. Jag trivdes ändå att röra på mig men naturligtvis hade det varit bättre med klart väder. Vi gick upp på offerkullen, Paddus, och även upp på Stornabben ock testade drönare innan vi vände hemmåt.
Stor del av fredagen lades i Abisko Canyon. Det var härligt att få se lite färg när det mesta var så grått. Efter vi käkat var Hasse och jag ut i Riksgränsen och försökte få någon trevlig timelaps men det blev inte bättre än första dagen.
Lördagen hann vi inte så mycket annat än att plocka ihop, städa och ett besök i Kiruna. Trots “snökaos” var tåget inte så mycket försenat och vi kom fram i utsatt tid på söndagen. Gunsan väntade med bilen fast det var tidigt på morgonen. Hon är snäll hon 🙂

Filklipp över Abisko Canyon