Den här fredagen skulle jag åkt till Island. Med rådande läge (fuck corona) fick det i stället bli ett resmål jag suktat efter länge. Hamra Nationalpark har känts spännande med sina olika naturtyper och chans att se olika djur. Det som stoppat mig tidigare var tillgång till drickbart vatten. Jag gjorde av med 4-5 liter rent vatten på denna tur (plus det som kokades till blåbärssoppa och torrmat). De extra kilona ville jag inte bära. Min packning var ändå alldeles för tung då jag hade 6.5 kilo kamerautrustning med mig.
2020-05-15
Semester och upp tidigt. Här fanns ingen tid att förlora. Allt var packat och klart så det var bara att äta frukost och åka. Ungefär 3 timmar senare gled jag in på en tom parkering där Svartån rinner ut i Voxnan. Efter att ha spanat av informationen i entrén gav jag mig västerut. Vattnet såg spännande ut men det var inget mot vad som komma skulle. Efter ett tag kom jag upp till en bro som tog mig över till södra sidan ån. Där finns också den största och djupaste urbergsbassängen. När inlandsisarna smälte skapades stora smältvattenströmmar med sten och grus som gröpte ur berget.
Uppströms ån var det magiskt. Det märktes att det var en å som aldrig flottats. Stenar låg “utslängda” här och var och det porlade från små fall på många platser. Ibland var det mindre lutning där Svartån flöt stilla fram. Efter ett tag fick jag klättra över stenbumlingar till andra sidan ån. Tur det inte var vårflod nu för då hade det nog blivit kallt om benen. Det blev flera pauser efter vägen upp mot åns början. Dels för att ryggsäcken var tung och dels för att det var en teknisk vandring. Leden slingrade sig mellan stenblock och upp över åsar. Ofta klafsade det till när jag lyfte kängorna från det snösmältsvåta underlaget på flackare partier.
Flera gånger hade jag nu tömt min nya kompanjon, LifeStraw Go 2-stage Filtration. Systemet renar från vattenburna bakterier så som E-coli, Giardia etc. Dessutom har det ett aktivt kol-filter som tar bort smak och lukt. Perfekt!
Uppe vid Svartåmyran var det spänger på de blötaste partierna. Ibland var det klafsigt och blött också så det kändes varje gång kängan lyftes. Jag kom fram till ett vindskydd jag kände till. Där skulle jag också ta mig en whisky, äta mat och spendera tiden fram till nästa morgon. I träsnidaren Göran Linds kåsa hällde jag upp en Miltonduff 15 Yo. Därefter blev det bacon, makaroner och smält ost. De kalorierna behövde jag nu.
Teleobjektivet sattes på kamerahuset. Jag hoppades det skulle smyga någon björn längs tjärnen nu på sen eftermiddag kväll men det hände inte. Det blev ett par till whisky och några kvällsbilder innan jag lade mig i sovsäcken. Vinden hade avtagit så det var inte så kyligt längre men orrtupparna höll mig vaken ett bra tag.
2020-05-16
Klockan 5 på morgonen vaknade jag till orrarnas kacklande. Det var -4 grader men inte kallt. Jag trodde kylan skulle bita något i skinnet när jag var vid vattnet. Ingen snö hade det kommit heller. De hade lovats snö under natten så jag hade “barrikaderat” mig inne i vindskyddet. Efter blåbärssoppa och mackor packade jag ihop grejerna och fortsatte min vandring västerut. Lite känning i axlar och höfter efter gårdagen men det gick bättre än jag trodde, skönt. Efter lite klafsande på myrar och fingående på spång kom jag till området som eldades av länsstyrelsen 2009 för att främja nya arter. Nya insekter kom, svampar hittade hit och hackspettar likaså. Även växter fick en push. Det blev mer skog här i västra delen. Nu var det inte långt kvar till Huvudentrén för nationalparken. Där finns också den ursprungliga delen av Hamra Nationalpark som bildades 1909 tillsammans med ex. Sarek, Stora Sjöfallet, Gotska Sandön. Sverige var först i Europa med NP då dessa 9 skapades. Den gamla entrén är från 60-talet men står fortfarande kvar. Det saknas någon bokstav men kul grej 🙂
Första biten på gammelskogsrundan är handikappanpassad. På rampen såg jag 7 döda paddor inom 100 meter. Jag antar dessa frysit ihjäl. Gammelskogen har vad jag läst inte avverkats på 300 år. Det var härligt att se en hel del skruvade furor. Det var mycket olika lavar och trädtickor. Så mycket djurliv såg jag inte fast jag var tyst. Det blev en vila ett tag vid huvudentrén. Jag somnade en stund i solen och vaknade med en konstig känsla. Snöflingor landade i ansiktet. Alldeles nyss hade solens strålar värmt mig. Med nya ullstrumpor på vandrade jag tillbaka österut. Jag provade nu att gå myrslingan. På håll såg jag vindskyddet jag kvartat i. Det var tomt. Härligt, jag hade planerat att grilla mig några korvar. Då jag följt skogsholmarna på myren österut igen vek jag av på Långa myrslingan. Där på mitten av nationalparken finns Myrentrén och ett utkikstorn. Det blev slitigt igen med ryggsäcken men jag ville ner mot Svartån innan jag slog upp tältet. Den senare delen av eftermiddagen kom jag till åns utlopp. Nu gällde det att hitta en tältplats också. Det var lättare sagt än gjort att slå upp ett tält bland stenrösen men till slut hittade jag en plats i himmelriket. Där stannade jag för denna dag och fick i mig mat och “efterrätt”. Det blev tidig kväll för det började toksnöa.
2020-05-17
04:30 vaknade jag. Det var lite svalt i tältet. Snön som kom under kvällen och eventuellt natten låg kvar på tältet och backen. Termometern visade -7. När jag väl klätt på mig och krupit ur tältet var det underbart igen. Solen började visa sig mellan träden och snart skulle den lysa på min matplats. Det blev blåbärssoppa och smörgås igen. Det blev en lugn morgon där jag packade mina grejer ganska långsamt. Jag funderade lite på hur halt det skulle bli på hällar, stenar och rötter med snön. När jag till slut fått i allt i ryggsäcken var det bara att ta adjö av en underbar plats. Till en början var det mycket snö i låga buskar. Denna snön gjorde mina byxor lite blöta. Det värsta var nog ändå det som rasade från träden. Jag gick försiktigt och lyckades att inte vurpa. När jag kommit ned på lägre nivå fanns det ingen snö kvar eller så hade det inte snöat där.
Nere vid bron stannade jag och njöt lite extra i solen. Nu var det inte långt kvar. Jag var fortfarande ensam på parkeringen. Tänk att man kan vara för sig själv i 3 dagar. Det är riktig social distansiering 🙂
De må ha varit första gången jag var hit men det är säkerligen inte sista. Kanske blir det med skidor eller snöskor en vinter?
Hur det gick med fotograferandet? Jag har inte en bild på något roligt. Däremot såg jag en del roliga fåglar nära och i kikare. Sidensvans, bergfink, tretåig hackspett, tornfalk, talltita. Eventuellt var det en stenfalk som flög förbi uppe på myren med. Teleobjektivet får stanna hemma nästa gång. I alla fall om jag ska vandra samma sträcka.