Det har varit dåligt med vandring i år. I alla fall hemmavid. I Alaska har det blivit en del under sommar och höst. I början av maj blev det 14 kilometer men efter det har det mest varit kanot. Förra helgen blev det en mil med korvgrillning till platser med många härliga minnen. Det starkaste är alla gånger i vindskydd då schäfern Ozzy varit med.
Planen för dagen var att vandra en sträcka som tar sig förbi fyra övernattningsstugor. Det är en stig som inte är utmärkt på kartan så jag hoppas det skulle gå bra att hitta vägen. Vi blev sena till starten och klockan är nyss tillbakadragen för vintertid. Vi skulle nog inte hinna med alla 4 stugor, tveksamt på 3 till och med.
Efter en kilometer på skogsväg kom vi in på stigen.
Området är ett stort och många stora och små myrar. Tur det finns åsar mellan myrarna.
Skogspartierna är ofta rika på grönt. Jag älskar mossa på backen.
En del passager över myr har spång. Skönt då det kan bli riktigt blött på en del ställen.
Stugorna som finns här är inte stora men väldigt fina.
I närheten av myrarna är det mest blandskog. Övriga områden är det mest barrskog. Ett och annat lövträd finns det också.
Stugorna kanske inte ligger vid någon fin utsiktsplats men riktigt trevligt att stanna och fika eller sova över i.
I stugorna finns kamin och britsar.
Vedförråd finns där man kan såga och hugga sin ved.
Det var utlovat regnskurar idag men vi hade tur och det kom inte en droppe.
Gunsan tyckte det var skönt att komma ut och röra på sig. Förr gjorde vi alltid såna här längre dagsturer.
Jag hade bråttom med packningen. Fotoryggan kändes lätt och det visade sig att jag glömt stoppa i kameran 🙂 Det fick bli mobilen idag.
Rotvälta heter det när ett träd vält med rötterna. Vad heter det när fyra träd gör likadant?
Skogen i området var ganska orörd. Hoppas den får förbli sån lång tid framöver.
Vi hann tillbaka till bilen innan det mörknade. Benen kändes lite stumma när jag klev ur bilen hemma igen men så ska det kännas. Två helger på rad. Nu är jag igång igen….