Då var det dags för årets andra resa till Alaska. Den här resan pratade jag och Hasse med varandra om när vi var på Svalbard 2018. Huvudmålet med resan var 10 dagar i nationalparken Katmai. Dessa skulle fördelas på 2 olika ställen. Vi skulle också ha 6 dagar på Kodiak.3 dagar innan och 3 dagar efter Katmai. Jag ska försöka att skriva en reseberättelse men tror det mynnar ut i en orgie av björnbilder till slut 🙂

Resan
Hasses Sandra blev också med på resan och de hämtade mig på förmiddagen den 8 september. Bilresan till Benstocken och Arlanda flöt på bra. Den här gången skulle jag flyga med Iceland Air. Det är ca 5 timmar kortare flygtid i och med att de flyger direkt till Anchorage (från Island). Planen är dock klart sämre att flyga i och ingen mat eller fika bjuds det på.

Bytet på Island gick bra. Vi fick i oss lite käk till ofantliga summor isländska kronor. 7 timmar kvar till Alaska. Väl ombord på flyget dröjde det länge. Jag tror vi väntade på några andra passagerare vars plan var försenat. Detta gjorde i sin tur att vi missade vårt flyg till Kodiak som ändå var tajt i tid. Det fick bli en natt i Anchorage också. Vi hade ändå lite tur för flyg gick att boka om, boende på Kodiak gick att ta bort första dagen och bilen avbokade vi helt.

Vi bodde i närheten av flygplatsen så utbudet av aktiviteter var begränsade. Vädret var mulet och det regnade så det blev en kort promenad till ett matställe. Efter det tog tiden ut sin rätt och det blev sängen.

— Jag vaknade klockan 3 på morgonen i den nya tidszonen. I min fotorygga hade jag surfplattan så jag kollade på en serie. Frukosten öppnade 06:30 och jag var först på plats. Jag satt där i 30 minuter och åt yoghurt med bär, våffla, mackor och korv med äggröra. Hasse och Sandra kom sen och då gjorde jag om frukostresan. Efter det kom en grav paltkoma.
Utcheckning och transfer till flygplatsen. Ett ganska litet propellerplan skulle ta oss ut till Kodiak.

Kodiak
Christopher hämtade oss på flygplatsen. Han hade lite tråkiga nyheter om första destinationen i Katmai, Hallo Bay. Ett ställe med majestätisk inramning av berg och glaciärer som jag verkligen gillade och kommer ihåg alla björnar som jagade lax där. Nu visade det sig att ingen lax gick upp och björnarna hade “flytt” platsen för att äta bär. Däremot var det en del lax i Bear Creek och det kändes skönt.
Mitt förslag var att ta ett par dagar i Hallo Bay och kolla läget. Det har varit en lång torr sommar i Alaska men nu hade det börjat regna. Kanske laxen kommer sent?
Vi checkade in på Shelikof Lodge och blev av med väskor. Skönt att vara på plats.

Det har hänt mycket i Alaska de senaste 50 åren. Så även på Kodiak.

Det blev en sväng ner till hamnen för att få lite frisk luft.

Käkade gjorde vi på Henry’s. Jag kommer ihåg deras Klondike Burger och självklart skulle jag ha en sån. Efter maten gick jag in till grannen, Kodiaks liquor store. Med mitt Safeway-kort fick jag rabatt också 🙂

John Blund hälsade på efter jag kollat ett avsnitt på min serie.

— Frukosten på Best Western gillar jag. Där käkade vi alla dagar den här resan. Efter frukosten skulle Hasse flyga drönare i båthamnen. Jag tog en promenad runt i byn med kameran.

Vår granne, Kodiak Island Brewing Company

Nummerplåtarna de har i USA är trevliga. Olika stater har olika skyltar och dessa byts då och då. Jag har ett par hemma jag gillar.

Spåren från tidigare ägarna Ryssland är många i Alaska. Det syns speciellt mycket på gamla kyrkor.

På Kodiak National Wildlife Refuge Visitor Center finns en utställning om djur som lever i området.

Jag gick en sväng till hamnen för att leta på Hasse men träffade istället Anders från Åland som ska med ut till Katmai. Han ska också med till Svalbard nästa år så vi kommer att ses mer. Senare skulle också Mattias och Lennart komma. Mattias träffade jag på just Svalbard 2017.
På eftermiddagen åkte vi upp till Fort Abercrombie. Det är en historisk park som varit försvarsfäste under andra världskriget. Området är ett fint skogsområde med mycket grönt i form av mossa.

Längst ut vid havet vid Miller Point finns två plattformar för kanoner och ett ammunitionsförråd.

Halvön delas av Gertrude Lake. Längst ut finns en strand så man kan gå runt sjön. Det var något yngre skog där men ett och annat grövre träd fanns det. Det här trädet med konstiga svampar på var ca 70 cm i diameter.

En art gärdsmyg höll till bland svampar och mossa där den plockade insekter.

Det blev Henry’s på kvällen och förberedelser för morgondagens flyg ut till Katmai och Hallo Bay. Det är alltid lurigt med vädret för dessa småplan men prognoserna var goda.

— Efter frukost började vi lasta Sea Hawk’s buss. Det var en hel del som skulle med. Jag, Christopher och Anders skulle åka ut först och satte upp tält och elstaket.

Hallo Bay
En knapp timme efter starten nådde vi Hallo Bay.

Vår tältplats ligger långt till höger på bilden. Redan när vi lastade ur planet såg jag björnspår på stranden. Där fanns spår efter varg också. Spåren spolas bort vid varje högvatten så de var färska.
Tälten sattes upp och vi hann med en lunchpaus innan övriga kom. När vi fått upp resterande packning från stranden gick vi norrut för att kolla om det fanns någon björn där. Där rinner ett annat vatten ut och kanske….
Ca 3 kilometer norrut kom vi fram till mynningen. Vi hade sett ett par björnar på håll, en mamma med unge. Nu såg de oss också.

De gillade inte att vara nära oss så de försvann på en gång.

Vi stannade på platsen ett tag för att se om de skulle komma tillbaka. En annan björn syntes på håll men inget mer än så.

En lång dag var på väg mot sitt slut. Jag avrundade med ett avsnitt av Ray Donovan.

— Ny morgon och jag vaknade tidigt igen. Efter frukost av gröt och mackor blev det en sväng till stranden. En varg hade åter igen gått förbi här.

Det var dåligt med fisk här i år. Normalt ska silverlaxen gå upp den här tiden. Det här kan vara en utlekt sådan.

När det är högvatten går det inte att ta sig till norra sidan. Inte utan bekymmer i alla fall. Den smala klipphyllan som sticker ut är en favoritplats för havsörnar.

Efter lunch blev det en sväng bort till de slingrande vattendragen med smältvatten från glaciärer blandat med söt och saltvatten för att spana efter björn.
Framför Hallo Glacier hittade jag ett bekant stycke drivved.

Jag på samma ställe några år tidigare….

En motsvarighet till vår blå kärrhök spanade av ängarna efter tänkbara byten.

Havsörn på vingar

Några kanadagäss är under förflyttning söderut.

En björnhanne syntes på håll. Den gav sig av när vi närmade den. Ibland plaskade det till i vattnet så det var inte helt tomt på lax. Förmodligen för få för att björnarna skulle jaga där. Efter kvällsmaten blev jag vaggad till sömns av vind och regn.

— Jag vaknade till en underbar morgon. Tidigt som vanligt men efter nattens hällregn var det trevligt att titta ut nu.

En snabb frukost sedan ned till stranden. Nya vargspår i sanden så klart. Solen var på väg över molnen ute på Shelikof Strait nu.

Korparna var högljudda när de såg en

Planen skulle hämta oss på eftermiddagen och det var lite att packa innan. Hur som helst ville jag försöka få någon bra bild på kärrhökarna. Jag hade sett dem flera gånger på morgonen och de var riktigt i farten. Alla hängde med dit vi var igår men någon hök såg vi inte. Däremot kom en bastant björnhanne.

Vi flyttade oss en bit och den gick ner i vattnet för att fiska. Nu var det mycket optik att stå med. 600:at hade jag tänkt fota fågel med.

Vad vi såg fick den ingen fisk. Efter en kvart gav den sig tillbaka mot området med skog eller sly.
Till slut fick jag användning för ett stort teleobjektiv. Ett par svanar kom och flög förbi glaciären. Ny art för min del.

Nu var det dags att plocka ihop lägret och bära ner packningen på stranden.

En örn landade på klipphyllan borta vid muren. Jag var lite trött på örn sedan tidigare resa men detta ville jag inte missa.

Efter mat var det väntan. Jag passade på att organisera en bild jag skulle skicka hem när jag kom tillbaka till Kodiak.

Planet kom och det blev en härlig flygning i fin natur.

Bear Creek
Här skulle vi bo kommande åtta dagar. En fin inramning av ett björnparadis visade det sig.

På denna plats gillar björnarna att vila då de har utsikt över lagunen. Nu fick de låna ut platsen till oss.

Från campen kunde jag se två björnhannar spänna ögonen i varandra. Det blev aldrig något mer än så.

En björn kom förbi campen på ganska nära håll

Härifrån höjden var det en ljuvlig utsikt.

Rätt som det var såg Anders en varg på åsen bakom oss. Den var 25-30 meter bort. Det kändes som att den stod länge och funderade vad det var den såg.

Den sprang till slut iväg med riktning mot utloppet av creeken. Lite senare dyker den upp 5 meter från elstängslet och tittar likadant.

Nu såg jag när den sprang ned igen. Den här gången var det för att leta fisk.

Den sprang ut och hittade en fisk som låg på det som nu var botten när tidvattnet blivit ebb.

En jättefin varg jag hoppades få ser mer av närmaste dagarna.

Solen gick ner bakom bergen och vi hann inte ner till björnarna under första kvällen. Jag tog några bilder på håll för att känna mig nöjd ändå 🙂

— Tidig grötfrukost och snabbt ut till björnarna. Det var lågvatten och flera björnar fiskade i creeken som kom från bergen.

En björnmamma med två ungar fiskade i närheten. Den ena ungen haltade mycket på det ena frambenet. Stackars liten. Den fick hjälp av mamman med mat men tog en del liggande fisk själv också.

Det större syskonet jagade själv för fulla muggar. Det såg lite klumpigt ut ibland men fisk blev det.

Den något mindre, halta björnen, plockade utlekt lax längs strandkanten.

Det är jobbigt att fiska. Ibland behövde även mamma vila.

Tekniken ska finslipas. Mor är med och kollar att det blir rätt.

Tre ungdomar kom från höjden bakom oss. Kul att få några skapliga motljusbilder.

Knoll och Tott tittar intresserat på de “stora” björnarna.

En sådan här kroppsvolym skulle inte vara hälsosam bland oss människor.

Björnarna här nere vid utloppet var mätta och belåtna så vi provade att gå uppströms för att leta efter mer aktiva björnar.
Där vi ginade mötte vi en björn med konstig överrock. Den var inte så vacker tyckte jag. Lite vildsvinsaktig päls.

För stunden var det inte någon högre täthet på björnar här uppe men utsikten gick ju att njuta av.

Här upp lekte puckellaxen. Jag hade bara sett hundlax nedströms.

Nedströms jagade den ena ungen fortfarande. Det ser ut som att tekniken sitter och koncentrationen bibehålls.

Ibland blev det “napp” också.

Första kvällen i Bear Creek avklarad. Kanonväder hela dagen. Tror hela gänget var nöjt.

— Efter den vanliga grötfrukosten bar det av ner till björnarna direkt. Gråväder idag men helt okej då ljuset inte blir så hårt. Jag har för mig att det var 15 björnar i närheten här plus 5-6 stycken längre bort. Ett riktigt Eldorado för fotografer.

Mamman med ungarna var där och fiskade som vanligt. Den ena ungen var fortfarande halt och suktar här efter syskonets fångst.

I Hallo Bay för några år sedan gav morsorna ofta di till sina ungar. Här hade vi inte sett det ännu. Kanske var det så bra med fisk att det inte var nödvändigt.

Det var eftermiddag då vi ätit mat och fått lite vila. Nu skulle vi orka en sväng igen. Vissa fiskar ser halvdöda ut där de står och vilar i vattnet. Processen sätter igång då de kommer upp i sötvatten.

Uppströms var det ganska lugnt. Vi såg några björnar på håll till en större hanne kom förbi.

Det blev en sväng tillbaka till utloppet innan det var kväll. Efter kvällsmaten var det inte svårt att somna.

— Tidvattnets tider flyttas ca en timme varje dag så det blev en ganska behaglig morgon. Vi hann på plats innan solens strålar nådde bergstopparna. En lite extra vacker morgon.

Björnarna tog det lugnt i början och plockade överskottet av fisk på strandkanten. Efter ett tag började de fånga färsk fisk.

Det blev en sån där morgon när jag kände att jag kan låta kameran vila och bara njuta av skådespelet. Det är svårt att hålla sig från kameran ändå. Så här skulle det vara när det var som sämst.

En ensam mörk hona och en mörk hona med en unge såg vi för första gången på nära håll idag.

Flera ungbjörnar var också på plats. Det måste vara 6-7 stycken i området.

Det var en riktigt varm dag och fler än jag blev besvärad av solen. Jag hängde en handduk över hals och nacke.

Efter maten vilade vi ett tag innan det blev en sväng till björnarna igen. Mamman med en unge fiskade i creeken

Uppströms var det ganska lugnt. Tid för fika.

Själv tycker jag lax är gott. Jag är inte så säker på att alla björnar tycker det. Det kanske blir lite tjatigt.

De lite längre ned i creeken hade tagit paus i fisket. Det behövs annan träning än mat också.

— Idag var det en riktigt blöt morgon. Vi hade bara haft skurar innan så lite variation skadar inte. Björn och lax lär inte bry sig.

Vi hade sett honan med två ungar varav en halt flera gånger. Det visade sig att i en annan familj fanns också en halt unge. Dessa björnar var mörkbruna så de var lätt att skilja dem åt.

Hur man skulle äta lax delade björnarna i två läger. Antingen fick fisken ligga på backen eller så kläms den fast mot benet. Jag föredrar denna för att slippa gruset.

Skatorna i Alaska ser precis ut som de hemma. De låter annorlunda så allt är inte sig likt.

Det var lite lugnare med björn vid utloppet så vi gick till andra sidan lagunen. Där grävde mamman med halta ungen efter musslor. Den halta ungen grävde den med men i en säregen liggande stil.

Björnar kanske ser stora och klumpiga ut men de är riktigt smidiga djur. Den här björnen lunkade lätt fram bland klippblocken i sluttningen.

Vädret var inte det bästa så vi gav upp ganska tigit för dagen.

Det blev en kortare sväng i regnet på eftermiddagen. Några bilder att göra förstoringar av blev det inte men vi såg någon björn i alla fall. Jag funderade om de skulle vara intresserade av mig om jag luktade fisk….

Jag hade skrubbat händerna i sand flera gånger så det skulle nog gå bra.
På kvällen drog det in ett rejält oväder med mycket regn och hård vind. En och annan tältpinne släppte på något av tälten men jag klarade mig från att gå ut.

— På morgonen hade vinden lagt sig och det regnade inte heller. Jag sov hela natten igenom och är glad att jag kan koppla av.
En grötfrukost senare var vi på plats igen hos björnarna. Ungdomsgänget var redan där. Något hyss hade de gjort för de blev bortjagade flera gånger av en hona.

Dagen vi kom hit hade vi en varg vid lägret. Samma varg sågs senare springa nere på havsbotten och hämta fisk. Efter det hade vi inte sett någon så jag blev förvånad när 3 stycken dök upp samtidigt.

En av vargarna var riktigt ljus. Det var förmodligen alfatiken då hon revirmarkerade som en tik.

Björnarna fiskade på som vanligt.

Det var ibland svårt att lägga ner fotoryggan eller bara sätta sig när marken var full av fisk.

På eftermiddagen fick jag se min favoritbjörn igen. Jag gillar verkligen den vitörade tonåringen.

Som vanligt hade den sällskap av sin kamrat. Kanske är de syskon? Hur som helst kom de bra överens.

Jag satt vid en liten “udde” och höll på att få båda två i knä när de kom ner för slänten. De tittade försiktigt och backade sakta undan.

Om man parkerade i vattnet fick man ganska snart en kompis. Nisse här var med mig i flera minuter.

På vägen tillbaka till campen mötte vi ett gäng olika björnar. Det mest minnesvärda var en björn som släppte väder både högt och länge. Den brydde sig inte för fem öre.

— Vid morgonpinken i pannlampans sken blänkte det till 10 meter framför mig. En björn låg och vilade där i mörkret. Bäst att ta det lugnt….
Nu var det inte ebb förrän på förmiddagen så vi gick ju ner innan vattnet sjunkit undan helt. Oftast fick vi vänta på någon björn som gick framför oss. Det gick sakta speciellt för de halta ungarna och vi ville inte stressa dem heller.
En halt unge blev bättre och bättre i ramen. Nu kunde den fiska försiktigt i strömmen. Fisk fick den också men den ville inte stödja på benet i onödan.

Mamman var en riktigt duktig fiskare. Det var i och för sig inte så svårt i det grunda vattnet.

Det är jobbigt att hänga med mamma på “jobbet”.

Jag vet inte hur många laxar en björn sätter i sig om dagen men de skulle kunna bli hundratals om magen pallar. Det går fort att äta dem.

Björnen gillar laxens rom mycket. Ibland klämmer de bara ur rommen och struntar i resten. Trutarna tog också sin beskärda del av rom.

Det är inte alltid så lätt att gömma sig som puckellax. Tur de är många.

I början av sommaren såg jag så många vithövdade havsörnar att jag tröttnade på dem. Nu blev det ett gäng på Kodiak, Hallo Bay hade också ett gäng men här var det dåligt. Det verkade bara vara ett par som höll till här trots all fisk.

Örnen hade en plats snett bakom vår camp men det var inte ofta den kom dit.
Vi lämnade campen på eftermiddagen. På vägen ned fick vi åter igen vänta på björnar som gick sakta framför oss.

Det var lite mycket vatten så mor och barn åt det kraftigt sedge grass under tiden. Sånt gräs äter de mycket på sommaren.

Jag hamnade åter igen i “kläm” då mamman valde att gå “fel” väg. Det var bara 3 meter kvar till kanten och hon skulle prompt gå förbi mig där istället för andra sidan där det var gott om plats.

Hon hade också kunnat ta ett steg ned för platån och gå vid vattnet men inte då. I stället stod hon nu bakom mig och väntade på sina ungar som var lite skeptiska. Först sprang den ena förbi. Den andra dröjde lite och mamman blev nervös.

Till slut sprang barn nummer två förbi också och allt var lugnt igen. När de väl gått förbi gick de ned till vattnet. Där passade ungarna på att leka.

Det hade varit glest med fåglar förutom trutar här. Några olika kråkfåglar, änder och havsörn. Nu hade vi plötsligt en strömstare jagandes i creeken.

Björnar har många personligheter. Det syns om inte annat på ungarna. Den här lekte i sin mammas arselgrop.

När stora björnar ska vila gräver de en grop för arslet. Förmodligen för att de annars skulle ligga konstigt då bakdelen är som en boll på de uppätna björnarna. Magen går inte heller av för hackor.

Den här honan påminde om en björn som brukar vara i Hallo Bay. Hon var HB’s duktigaste fiskare och både hon och hennes ungar var smällfeta.

En sen middag avslutade dagen. Kanske satt vi och snackade ett tag innan tandborstning och läggdags.

— Ny morgonpink och den här gången blev jag lite skraj när jag upptäckte ett par lysande ögon högst fem meter ifrån mig. Björnen låg kvar men jag skyndade mig tillbaka när jag var klar. Kanske var det ungbjörnar som kände sig trygga i vår närhet.
Efter grötfrukost gick vi ned till utloppet igen. Det var sista morgonen ute i fält. På håll kunde jag se varg. De var försiktiga men en av dem sprang ned till creeken och tog en fisk.

På vår sida om vattnet var det ett par ungbjörnar. De käkade först lite fisk men sedan började de kivas.

De höll på länge och väl med sina förberedelser inför vuxenlivet. Det var kul att se dem fightas.

En ensam hona kom till creeken. Hon verkade målmedveten.

Det tog inte lång tid innan hon fångat första fisken.

En av familjerna med halt barn var också där. Den friska missade precis en fin puckellax.

När den väl fångade lax hade den ett konstigt beteende. Den slängde med fisken fram och tillbaka. Ibland tappade den fisken som simmade iväg och ibland såg den snopen ut när den inte visste var fisken tog vägen. Tanken var nog att “rensa” fisken så den blev lättare att äta.

Vi hann inte med så mycket idag för tälten skulle rivas och allt annat packas ned. Det var en fin dag så var det tid över gick det bra att slappa.

När vi började bära ned packning för upphämtning blev en björn intresserad. Den gick länge runt och sniffade. Vi lät den aldrig komma riktigt nära tunnorna.

Den åmade sig på platsen och åkte kana ned för sluttningen.

Nedanför campen var det högvatten. Det var stora samlingar av lax.

Willy kom och hämtade första gänget.

Ett par timmar senare kom Rolan. Det var tur för all min packning kom med på första planet. Jag hade inte ens en varm jacka eller sovsäck om det skulle behövas.

19:45 fick jag vinka adjö till den sista björnen.

10 dagar ute i vildmarken går fort när man får vara i storslagen natur och vilda djur. Nu har jag ännu en plats att sakna.

Kodiak
Vi kom fram när det börjat mörkna. Tur vi hann med tillbaka för dessa plan får inte flygas i mörker.

Efter att vi fått ordning på packningen, fått skjuts till Shelikof Lodge och tagit en snabbdusch hann vi precis beställa mat innan de stängde på Henry’s restaurang. En saftig Klondike burger och en pint Alaskan Amber blev det till det. Det blev ett besök på liquor store bredvid för ett sexpack Alaskan White denna gång.
Somnade skönt i vanlig säng denna kväll.

— Rejäl frukost på Best Western igen. Jag, Hasse och Sandra hade fixat hyrbil som skulle hämtas på flygplatsen. Det finns inte så mycket vägar på Kodiak eller Afognak men någonstans skulle vi väl kunna åka.

Hasse ville fota lite med drönare i Abercrombie så vi startade med en resa dit. Jag gick ut till Miller point under tiden.

På tillbakavägen stannade vi på både Wallmart och Safeway för att handla. Kodiak är inte så stort men fikabröd finns det i alla färger.

Nästa mission var att leta bison. De ska finnas mellan Pasagshak och Fossil Beach.

När vi ändå var vid Fossil Beach passade vi på att leta efter fossiler.

Vi gick en sväng uppe på platån för att spana efter Bison.

Det var ca 2 mil mellan platserna. Vi åkte fram och tillbaka flera gånger innan vi provade an avtagsväg. En bit in på vägen sprang två Sitkahjortar över vägen.

Till slut stod den där. En bisonoxe i motljus. Jag hade hoppats på en stor flock som betade i en glänta omgiven av dimma.

Nästa plats vi siktade på var Chiniak. Där skulle det finnas pinnacles längs en fin strand.

Här såg jag den första och enda havsuttern. I och för sig hade jag sett hundratals i flockar på väg mot Katmai men det var från flyget. Uppe på toppen av kullen kunde jag se långt. Några pinnacles såg jag dock inte.

Det var för långt att gå hela vägen bort för att undersöka området jag såg. Det blev en sväng runt kullen istället. Mot havet fanns en gammal kanonplats från andra världskriget.

Jag antar att den lilla byggnaden bredvid användes av de som bemannade kanonen. Alternativt var det en så kallad “pillar box” för kulsprutor.

En större byggnad låg lite gömd på andra sidan kullen. Den missades vid ankomst. Det var en stor byggnad som kanske varit ledningscentral och/eller ammunitionsförråd.

Några fina pinnacles såg vi inte men det var en fin plats.

På platsen där vi parkerat bilen fanns ett mindre vattendrag. En och annan död lax låg bredvid. Kanske var det dessa som lockade den här lilla gynnaren.

Det blev sen mat på Henry’s igen. Den här gången slog jag till på en Caesar chicken salad och vatten till detta. Jag sa hej till Mattias och Lennart som skulle åka hem tidigt morgonen efter. Filmkväll på hotellrummet och ett par öl avslutade dagen.

— Efter frukost på BW skulle vi kolla in sjölejonen på Near Island. Den ön ligger på andra sidan båthamnen i byn Kodiak. Det är även på den ön sjöflygplanen kör. Sjölejonen låg bara på en plattform mitt i sundet. Det blev inga speciellt roliga bilder.

Vi hade inte varit där många minuter innan en kille kom och sa att det var björn nere vid Russian River. Vi åkte direkt dit för att leta men någon björn såg vi inte.
Det blev en lugn eftermiddag på diverse affärer. Jag blev imponerad av flingsortimentet. Detta är ändå bara en fjärdedel av hyllan

På eftermiddagen blev det ett besök hos grannen Kodiak Island Brewing Company. Tyvärr var det ingen produktion för tillfället men vi fick smaka ett gäng olika öl. Ville man ha en pint fick man köpa till överkomligt pris.

Efter ölen lät jag Hasse och Sandra gå och käka själv. Jag gjorde ett besök hos McDonalds. Sedan blev det filmkväll och de två ölen jag hade kvar i kylskåpet.

— Frukosten bestod av yoghurt och macka från Safeway. Det var tidigt på morgonen och tur vi hade hyrbil. Den lämnades på flygplatsen där vi också checkade in för avresa till Anchorage.

Hemresa
Det blev en lång väntan på flygplatsen Ted Stevens i Anchorage. Både Anders och Christopher hade sökt sig hit under gårdagen men vi sågs igen innan flyget. Nu var det 7 timmar till Island.

Vårt säte var vid en vägg och gick inte att fälla. Hasse och Sandra flyttade så jag fick en egen liggplats till Reykjavik.

— Vi hann med lite käk på Island innan nästa plan tog oss till Arlanda. Hasse skjutsade hem mig och jag packade upp det mesta på en gång.
Ibland satt jag mig bara ner och tog in känslan igen. Vilka resor jag har varit på….