Nu var det dags för Venedig, drömmarnas stad. Det skulle bli en orgie i kanaler (~150), broar(~400) och trånga gränder (~oändligt). Några timmar extra dagsljus och sol skulle inte heller sitta fel.
På 400-talet flydde folk från norra Italien undan hunnerna. Vissa hamnade på öarna som idag är Venedig. Under 1300-talet var det en egen republik där del av fastlandet ingick.
Det blev långa dagar. Mest till fots vandrande runt på gatorna. Vi försökte ta oss “off the beaten path”. Trots att det är riktig lågsäsong så var det mycket folk (i min mening) runt turiststråken. Vi hann inte se hela Venedig men vi har sett stora delar i alla fall 🙂
Vi lanade på flygplatsen Marco Polo i bra tid och välkomnades i Venedig strax senare av mulet väder.
Efter att vi följt vår piccolo upp på rummet och bytt om knackade det på dörren. En Prosecco i ishink och glas lämnades över då vi skulle ut. Vi hade inte tid för sånt nu.
Hur många broar finns det egentligen i Venedig….
Den här bron heter Ponte degli Scalzi, Barfotabron. Det kommer från munkarna som passerade.
Jag älskar glass. I Italien gör de dessutom bra glass.
Klassisk “torkvinda” i trakten.
Venedigs ghetto Ebraico. Ett historiskt judiskt område som var på en egen liten ö.
Det här är Ponte de Chiodo. En av de få kvarvarande broarna utan räcken.
Det är en vacker stad med dess kanaler och broar men husen skulle behöva lite kärlek.
Turiststråket Strada Nova.
Juldekorationer bland butikerna på Ponte di Rialto, Rialtobron.
Ponte di Rialto
En trevlig present väntade när vi kom tillbaka till hotellet.
Ny morgon och blå himmel vid Hotell Olimpia.
Torget Campo Santo Stefano med typiska byggnader av venetiansk arkitektur.
Venedig är känt för sitt glas. Det var många små glasbruk på huvudön tidigare men i och med brandrisk flyttades de till närliggande Murano. Här gjordfe man det första klara glaset och idag färgar man bara med mineraler.
En fantastisk skapelse i glas dryga halvmetern hög. Clowner i luftbalong.
Chiesa Parrocchiale di San Moisè.
Vid denna kyraka börjar ett rejält mode-centrum. Här finns allt från Prada, Dior, Jimmy Choo, Louise Vuitton till Rolex och Cartier
Markusplatsen eller Piazza San Marco. Det här är Venedigs heligaste.
Markuskyrkan eller Basilica di San Marco
Det är inte som att smälla upp några arbetarbaracker en eftermiddag. Vilken arkitektur. Byggnaden invigdes 1024 men har byggts på efter det.
Café Florian från 1720 är inte som andra caféer. Här finns hovmästare i frack och servitörer i vita kavajer. Plånboken kändes tunn när vi lämnade trots att vi bara “provade” lite. En cappuccino kostar ungefär 140 kronor.
Jag tog en god glass, Gunsan te och kakor. Gott var det….
Det här är Dogens palats. Den första Dogen valdes på livstid redan 697 i Venedig. Det var han som hade makten. Senare fick han dela med andra också.
Det var överdåd i hela palatset och budgeten var nog obefintlig.
Granne med palatset ligger det gamla fängelset. Där har kändisar som Casanova och Marco Polo suttit.
När fångarna blev förda från frihet till sina celler passerade de Suckarnas bro, Ponte dei Sospiri. Där fick de en sista glimt av friheten.
San Marcobiblioteket och statyerna/kolonnerna Colonna di San Todaro
Är man i Venedig måste man prova på att åka gondol tycker jag.
Att ta sig fram i de smala gränderna var mysigast.
Venedig är lika vackert på kvällen men ibland hamnade vi på platser som inte var upplysta. Här gick det bra att hitta fram.
Vår närmaste affär hade ett gäng inhemska produkter.
Chiesa di San Simeon Piccolo
Vi letade oss fram på nya platser.
De säger att staden sjunker. Jag tyckte den såg ut att falla ihop ibland.
Det är dåligt med publika toaletter. Tyr det finns museum. Naturhistoriska var vi in på denna gång.
Min telefon bredvid dinosaurieben.
Sabeltandad tiger
Det var gott om små torg eller bakgårdar. Ofta fanns en liten brunn på platsen.
På största marknaden fanns allt möjligt att köpa.
Ponte di Rialto
Chiesa di Santa Maria Formosa
Barer har också toaletter 🙂
San Zaccaria nunnekloster
Basilica di Santa Maria della Salute
Ponte Rosso
Det var lite tricky att ta sig runt i Venedig. Ibland tog vägen bara slut, vägg eller vatten.
Polisbilar är det dåligt med här. De tar båten som alla andra.
En sista glass måste jag ha innan resan hem 🙂
Venedig var roligt att se. Det är ett sånt där ställe jag ville uppleva en gång i alla fall.