Skåne är inte platt. Ett besök i Söderåsen bevisar motsatsen. Här möts 3 dalar i södra Sveriges Grand Canyon. Bokskogsklädda åsar nästan gömmer vattendragen i botten av dalarna i ett av Nordeuropas största sammanhängande skyddade ädellövsskogar.
Basecamp hade vi vid Liagården, det var bara en kilometer från parkeringen efter vi åkt serpentinvägen in i nationalparken. Första kvällen var det bara 3 andra tält vid hästhagen. det var lugnt och skönt och endast lågmälda samtal hördes ibland.

En tidig frukost innan vi satte av på åsen mot Skäralid. Fin vandring i bokskog där marken täcktes av fjolårets löv. Det var klart annorlunda än hemma där det skulle varit en halvmeter högt ogräs. Flera platser bjöd på fin utsikt över dalen. Vid skäralid följde vi Skärån omsluten av branta klippor tillbaka till Liagården. Efter lunch vandrade vi på andra sidan dalen. Lika fin bokskog här. Vi fick en fantastisk fin utsikt vid Kopparhatten.
Det var fler tält vid Liagården när vi kom tillbaka dit. Vi kunde slå upp tältet på samma plats men lugn och ro var det slut med. Det var skogs-rejv fram till 23:30. Några juvenila homo-sapiens hade blivit utskjutsade av sina adulta dito och de gjorde en brasa för att hylla något? När jag till slut skulle säga ifrån blev de tysta och sömnen fick sin tid ändå.

Förmiddag dag 3 vandrade vi i södra delen av Söderåsen. Här vandrade vi runt Nackarpsdalen och Odensjön.

Söderåsens Nationalpark måste vara det bästa med Skåne. Här skulle jag gärna lägga fler dagar en annan årstid.