Tresticklans Nationalpark kom jag över förra året den här tiden. Jag tyckte den såg trevlig ut. Lite oansenlig och bortglömd där på “baksidan av Sverige”. Enligt egen utsago det största och obebyggda skogstrakten i södra Sverige. Ett härligt sprickdalslandskap med många långsmala små sjöar. Det kan också vara en utlandssemester då parken gränsar till Norge.
Efter att ha ätit en räkmacka på Café Smör och Socker i Ed åkte vi den krokiga vägen mot Råbocken. En kort transportsträcka tar en till parkgränsen, där börjar äventyret.
För vår del gick vi till norska gränsen och senare lämnade vi leden och fortsatte en bit innan vi nådde tilltänkt tältplats vid en sjö. Det blev vidare över åsar och runt sjöar större delen av nästa dag innan vi nådde en led igen. Innan det hade vi också hunnit med ett rejält åskoväder och blivit kalla/blöta. En gudomlig rast/tält-plats i solen gjorde susen. Efter en kall morgon var det skönt att äta frukost i solen innan vi fortsatte färden längs långsmala sjöar igen. Hit lär jag åka igen och då ska kompassen få jobba.
Innan vi åkte hem blev det ett besök på Smör och Socker igen för att jämna ut kalloriintaget 🙂

En oansenlig entre

Lilla Tresticklan

Norska gränsen

Återuppbyggd vaktstuga från andra världskriget. Här smugglades både vapen och människor.

Budalsvika

Det var länge sedan det fanns bäver här.

Försiktiga steg på gungfly

Gunsan är kall och våt

Härlig rast/tält-plats i solen

Poker om vem som får bära soporna 🙂

Frukost

Grötlunch

Härlig utsikt