Förra året blev det ingen tur med hundspann. Det var mest is och hundarna hade inte fått den träning de behövde för att springa längre sträckor i flera dagar. I år var det bättre på den fronten. Gunsan och jag hade redan hunnit med en dagstur i år och nu var det dags för en 3-dagarstur i Härjedalen.
En tidig frukost och packning inför resan norrut. På plats lastades slädar av och linor förbereddes. De flesta hundarna satte vi på selen innan men de som biter sönder fick sin innan start. De flesta hundar skällde och ylade för att de var ivriga att komma iväg. Det flöt på bra och föret var betydligt bättre än senast vi körde här. Hundarna var så på att de behövdes bromasa in en del.
Genom myrar upp mot kalfjället. Det kom lite snö och vinden tog fart en del. Halvvägs till dagens mål passerade vi Lövhögen. Där tältade vi senast i somras och sov i raststugan sist vi körde hund här. Hundarna sprang på bra och vi nådde Morvallen i bra tid. Innan maten måste hundarna vila. Då passade vi på att förbereda deras frukost och även gosa lite med dem. De stora köttklumparna svalde de nästan hela.
Stugan var liten men hade en bra kamin mitt i. En brasa värmde stugan fort och vi käkade i värmen. Gunsan sov på en smal brits och jag på golvet. Jens hade ett motsvarande rum för sig själv bredvid. Mitt i natten blev det serenad. Jag hörde först hur en hund ylade lite försiktigt men snart stämde alla in i kören. Njutbart 🙂

Jag sov bra på golvet även om jag vaknade tidigt och hade mina vakna perioder under natten. Jag låg och tänkte på dagen innan vilken härlig dag det var. När jag reste mig upp hade jag ett helt gäng hundar som glodde på mig. De tittade i alla fall rakt in i fönstret. En härlig morgon där solen började visa sig. Hundarna fick sitt käk och vi åt frukost efter det. Sedan var det dags att packa i slädarna igen och spänna för hundarna. När de väl satts framför släden blir det inte lugnt förrän de får springa. Mina två yngre förmågor längst bak, Blaze och Yukon, har inte så stor erfarenhet att vara ute på långtur men de var riktigt duktiga att dra.
Vi kom iväg smärtfritt och hundarna tystnade så fort de fick börja springa. Idag skulle vi först norrut mot Sömlingshågna och sedan österut mot Bränden vidare mot Lillhärjåbygget där vi skulle sova. Det var härliga vyer runt om kring. Städjan och Nipfjället syntes på håll i väster. Det är mest runda toppar här så Sömlingshågna sticker ut. Väl där mötte vi en skoter. En av två på resan. Skönt med lite rörelse. Vi såg iofs flera hundra renar i två hjordar men det är lite annat.
Lillhärjåbygget sov vi också på i somras. Även gången innan vi körde hund här. Då hade vi sovit i jägarstugan. Nu var den upptagen av ett gäng från folkhögskolan som utbildar sig inom lantbruk så vi fick bo i fjöskammaren. Fjöset är ladan där korna bor. Vi bodde granne med höloftet och hade korna under. Det luktade ingenting av kor eller hö så det var bra. Kul att prova något nytt också. Eld i brasan sedan skulle hundarna ha mat. Vi hjlptes åt att kocka dagens middag som blev god. Jag sov lika bra här och somnade på en gång. Vaknade flera gånger och drömde om dagens etapp.

Tidig morgon och hängde med Jens för att ge hundarna frukost. De stod några hundra meter bort. Gunsan började göra ordning kaffe som är hennes prio 😀
Natten hade varit lite kall så det var krispigt i snön. Lättsprunget för hundarna med andra ord. Efter frukost packade vi ihop och klädde på hundarna igen. De var lika ivriga som vanligt. Det gick undan i kurvor och backar. Bromsen användes flitigt. Efter ett tag kom vi till de lite brantare backarna med s-kurvor. Där gäller det att hänga med, bromsa och fördela vikten på rätt skida. Annars sitter man runt ett träd rätt fort. Det var betydligt kämpigare nu med snabbt före.
Färden gick vidare mot Lillhärdal. Förbi fäbodarna Ryflovallen och Källvallen med glesväxt skog och myrar mellan sig. En bit av leden gick på en skogsväg som var plogad. Ny erfarenhet…. På eftermiddagen var vi tillbaka vid starten och kunde konstatera att vi haft underbara dagar. Tur med vädret hade vi dessutom fast prognosen var gråväder.

Det här var inte sista gången jag körde hundspann. Vi får se om det blir till kommande vinter eller när det blir. Det är underbart att färdas på det här viset i alla fall.

All kärlek till hundarna och tack till Ann och Jens på Sweden Husky