Sonfjället har jag passerat otaliga gånger på väg till fiske eller annat. Strax efter Linsell gick det förr att få en härlig bild av det karaktäristiska fjället. I dag har skogen växt upp så det är inte så lätt att få en bra vy. Jag var på väg norr om fjället mot Nyvallens fäbod. Det är en av tre entréer till parken. Det är också den största och det märktes på antalet bilar på parkeringen. Nästan alla som var där gick åt höger mot Lillfjället. En oansenlig topp knappt en kilometer från fäboden. Tur jag hade en annan plan.
Fäboden är aktiv med betande djur. Jag träffade på ett gäng fjällkor då jag vandrat en bit upp i fjällbjörksskogen. De äter gärna ris, löv och kvistar. Vilket härligt liv de har dessa kor.
Det var gott om knott så det gällde att vara snabb när man skulle ta en selfie.
Det var också gott om blåvingar längs sluttningen. Jag kommer inte ihåg att jag såg några andra dagfjärilar.
Efter någon kilometer glesade björkskogen ur och jag sneddade uppåt.
Det var varmt när jag startade. Cirka 17 grader sa biltermometer. Jag behövde redan fylla på vatten.
Korpflyet är bland de platser i Sverige som har den högst belägna trädgränsen. Det växer fjällbjörk på drygt 1100 meters höjd. Toppen är 1178 meter.
Uppe på fjället ligger Hästtjärnen. Ett fint vindskydd finns alldeles vid tjärnen. Nu var det alldeles för mycket knott för att stanna här någon längre tid. Fiske är inte tillåtet i tjärnen.
Här fick jag en första blick över Sododalen. Jag hade gärnat spenderat timmar att sitta med kikare här en försommarkväll. En och annan lurvig varelse passerar kanske?
Jag hörde ett ljud och tänkte att nu kommer det en lurvig. Det var en ren som galloperade och skakade på huvudet. Den var besvärad av knott. När jag pep till med munnen stannade den till och spanade. Ett par bilder senare gick den lugnt därifrån.
En bit längre upp i dalen finns en raststuga. Jag var in i stugan och kollade. Det fanns kamin, bord och stolar. Härligt en kall vårdag.
Ån som rinner i dalen heter Sodan. När snösmältningen är som värst är det säkert en riktig å här. Nu var det mer en bäck. Jag följde ån längre uppströms för att ha närmare att gå under morgondagen.
En bit längre upp hittade jag en plats för mitt enmanstält i den annars så steniga och sluttande terrängen. Ett Hilleberg Unna behöver bara drygt 2 kvadratmeter hyffsat jämn yta. Perfekt bredvid rinnande vatten också .
Ifall regnet skulle komma satte jag upp tältet direkt. Sen gjorde jag mig tid för lite mellanmål. Jag hade inte ätit sedan jag lämnade bilen där jag fick i mig bra med pepparlax iofs.
Tiden gick, jag pysslade ordning i tältet och lagade mat. Sedan var det dags för efterrätt. Solen hade gått ned bakom Valmfjället så jag flyttade upp mig en bit på sluttningen och njöt av en 15 Yo Mildonduff och egenlagrad Box på fat från Islay. Whisky är aldrig fel i naturen. Jag satt och njöt en bra stund i solen.
Klockan drog iväg och det var dags för tältet. Det var inte mörkt för fem öre men jag var trött fast klockan var halv 10 🙂
Ett par uppvaknanden under natten var allt. Jag sov skönt i tältet. På morgonen när jag vaknade var det bara 6 grader. Det blev underställ, fleece, jacka och dunjacka, allt jag hade med mig utom handskar och långkalsonger. Det var nog inte temperaturen som var värst. Det blåste mer nu än det gjorde igår kväll. Jag var ändå tacksam för vinden som höll knotten borta. Jag väntade ut solen innan jag satte igång med köket. Premiär för frystorkad frukost. Jag hade mackor och båbärssoppa till detta.
Det smakade väl mycket choklad men var säkert fyllt med energi.
Jag tog det lugnt på morgonen. Alltid skönt att slappa lite extra när det finns tid. När allt var packat fortsatte jag norrut.
Jag nådde till slut starten på dalen eller ravinen. Om det varit lika varmt som igår hade snön känts inbjudande. Idag blåste det mer och mer ju högre upp jag kom och det var inte så varma vindar.
Uppför var det “bara” sten nu. Jag skulle gå ett par kilometer till innan jag skulle svänga av mot Högfjället som är den högsta toppen i området.
När jag tog nästa paus gjorde jag en check på telefonen. Bra förbindelse och jag uppdaterade vädret. 8-10 m/s med 15 i byarna. Regnet väntades in på eftermiddagen.
Jag tittade in vägen mot toppen men såg inte nöjet att balansera +20 kilo på ryggen bland stenarna med den vinden.
Upp mot 1200 meterstoppen var det åter mycket sten. När jag gick från en sten till en annan hände det att byarna flyttade mig så jag höll på att vurpa flera gånger. Jag klarade mig helskinnad upp i alla fall och fick en utsikt som heter duga. Jag kan inte sortera topparna men Funäsdalsfjällen med Skarvarna, Ramundberget, Mittåkläppen är några. Är det riktigt klart ser man Helags, Oviksfjällen och Lunndörrsfjällen också.
När jag tittade ned mot Nyvallen såg jag ett myller av folk längs vägen mellan Lillfjället och fäbovallen. På den lilla toppen till Lillfjället var det 25 personer och minst ett hundratal var på väg dit. Allt från folk i sandaler till nyputsade vandringskängor. Här gällde det att stänga ute skräckupplevelsen och bevara den inre frid jag haft med mig sedan jag parkerade bilen.
Vid parkeringen var det fullt av bilar. Även längs grusvägen flera hundra meter stod bilarna tätt. De platser avsedda för att mötas på markerade med stort M var också upptagna av mestadels husbilar. De tre första i alla fall.
Jag gjorde en omväg upp till Hede för att möta en gammal kamrat som var där och fiskade. Vi skulle mötas på en pizzeria för käk.
