I dag var det vandring på schemat igen. Det var åter Dalarna som vi skulle till. Alldeles i närheten av Sundbornsleden finns en sjö som heter Logärden. En klarvattensjö som är ca 50 meter djup. Där har jag fiskat röding ett antal gånger innan med blandade resultat. Vid Finngärds fäbodar norr om sjön parkerade vi och startade medsols runt.
Det var en hel del ungskog att gå i men fin stig att följa.
Vi gick både en del uppför och nedför. Klart trevligt med lite kuperad terräng.
Några gamla träd fanns det kvar men de stod oftast ensamma.
Riktiga överlevare till träd såg vi också. På en stenbumling kan det inte finnas så bra förutsättningar.
Söder om sjön var skogen bättre. Inte någon gammelskog men det var riktiga träd i alla fall.
Jag älskar när den gröna mossan breder ut sig under träden.
Högst upp på berget ligger Logården. Ett tidigare turisthotell för Gävle och falu-bor. Idag är det ett Kollektiv som äger gården och använder den som semestergård.
Nedanför berget ligger Björsarvets fäbodar. Ett antal byggnader där den här gamla stack ut.
Sista tidens stormar har skördat offer i dessa trakter också.
Ett sånt här härbre skulle jag vilja ha på en sådan här plats.
Rester av gammal vindpinad tall.
Rejäla granar hittade vi också.
Mer fäbodar med härlig utsikt.
Trots att det blåste kallt är Gunsan glad. Vi hade en del regn och hagel också men “ut på tur, aldrig sur”.
Tillbaka vid Finngärds fäbodar fick vi se mer av det också. Vi hade parkerat i “kanten”. Det fanns en hel del byggnader.
Vid bilen kunde vi räkna in ca 20 nya kilometer och en vandring vi säkert gör igen.
One thought on “Lostigen”