Jag fick många dagar och nätter i naturen med Ozzy. Något som jag saknat de sista åren efter han lämnade jordelivet. Loke kommer säkert bli en lika bra turkamrat även om han kanske inte är vuxen nog att ligga under tarp eller i vindskydd än. I mitt huvud hade jag målat upp hur vi vandrade till en liten stuga i lätt snöfall och smälte snö på spisen som samtigigt höll oss något så när varma.
Det var bara fläckvist vitt på backen när jag körde mot skogsområdet. Någon kilometer in i skogen avtog det och efter bilen parkerats såg vi inget snö alls. Grått, mulet och varmt var vädret som bjöds idag. En del blåst också förstås.

Den fina gamla skogsvägen hade fått uppgradering av ytskiktet. Sist jag var här var det en mycket trevlig väg att vandra på. Hoppas inte det är för avverkning den rustats.

Loke brydde sig inte om att det var grus. Han sprang på efter sin boll.-

Ett par kilometer längre bort vek vi av vägen in i spenaten. En härlig känsla sprider sig i kroppen.

Spänger över några myrar har rustats upp nyligen. De är hala men om man inte ramlar blir man inte blöt 🙂

Terrängen är kuperad med mossklädda stenar och både gamla och unga lågor.

Vid den här sjön ville Loke dricka vatten. Hela sjön hade ca 5 cm is så han såg snopen ut när han kraffsade. Vatten hittades på andra ställen.

Runt sjön har mossen blivit trädbeväxt. Det kommer ta många många år innan dessa tråd blir något.

Huller om buller. Som det ska vara i en skog.

Loke tar en snabbvila när han fick bollen igen.

Härliga marker. Så här skulle det se ut när det var som sämst. Lite gammelskog så blir det riktigt bra.

Jag vet att getter tycker om att vara på stenar. Det gör Loke också men de här två rådde han inte på.

Efter någon timme kom vi fram till kojan och jag fick ta av mig ryggsäcken. Därefter hämtade vi vatten till Loke i en närliggande bäck och fixade hans käk.

När hunden är ompysslad tar jag vara på mig själv. Sågade och högg ved till brasa som jag skulle göra kolbullar på.

Loke fick godisbars medan jag käkade. Han vill gärna dela mat med mig annars. Speciellt om den står framför ögonen på honom.

EFter maten blev det disk och diverse plock innan promenaden ned till sjön. Det var fryst även på den här sjön. Så pass att isen förmodligen skulle hålla men jag hade inget behov av att prova. Loke och jag höll oss ute till det mörknade. Vi skulle vara i den lilla stugan länge nog ändå.
Jag gjorde eld i kaminen och fick bort den råa luften. Trång med utrymme men Loke tog det med ro. Han snarkade på ganska bra när jag satt tyst och njöt av en whisky.

Jag kollade på film och plockade med pinaler ett tag innan Loke fick sin säng. Den välkomnade han.

Vi grillade lite korv i kaminen och lyssnade på blåsten ute. Ett par stora öron vreds kors och tvärs när det tog i.
Klockan 10 var whiskyn slut, filmen slut, Loke rastlös och jag behövde få lite luft. Vi gick ut båda två och “lyfte på benet” innan läggdags.

När jag vaknade strax efter 5 så blåste det rejält och regnet slog mot taket, typiskt… På med kängor, fleece och goretex-jacka och snabbt ut. Loke ville också hänga med men han gick nog ut bara för att jag gjorde det. Snabbt in igen för ytterligare ett par timmars sömn.
Nästa gång var det Loke som ville ut. Han rastade ett 20-tal meter från kojan och sprang sedan upp på bron och in igen. Därefter delade vi på min frukost av ägg och smörgås. Någon korv från gårdagen gick också i. Jag tog det lugnt med att packa ihop och lät det brinna ut i kaminen innan vi lämnade kojan.
Regnet hade gett upp och den kraftiga vinden var nu endast spontana kastvindar. Härligt så jag inte behövde goretex-ställ. Vi gick sen lugnt tillbaka mot bilen.

Såna här holkar ser jag inte så ofta nu mer. Tyvärr lär jag väl säga för de är mycket finare än en plywood-låda.

När jag kastade boll till Loke idag kom han oftast inte tillbaka med den utan han lade sig och tuggade på den istället. Det tar på att vara ute.

Det finns några gamlingar här i skogarna men det är inte så vanliga. Stubbar är heller inte vanligt så jag misstänker att de gamlingar som står här var starka nog att klara av våtmarken och andra träd växt till sig när det torkat ur. Att den “gamle” står på en liten höjd ger mig en ledtråd om inte annat.

Får man inte ha bollen går det lika bra med pinne.

Över den sista spången. Nu är det inte så många kilometer kvar.

Han är för söt den lilla killen. Till hösten så ska han få följa med till ett vindskydd och lära sig lite mer om livet på en pinne.

I de kraftiga vindbyarna knakade det från flera håll av träd som lutade mot andra träd. Lokes öron gick som en karusell på huvudet. Ibland studtsade han till och blev rädd. Skönt att komma ut på vägen igen och få springa lite efter boll 🙂

Ju närmare bilen vi kom desto snabbare sprang Loke. Jag hade problem att ropa tillbaka honom ett par gånger.

Det började dugga så att vi var tillbaka vid bilen kändes skönt. Jag hade ingen lust att behöva byta kläder så här i sluttampen.

Loke somnade omgående i bilen och sov ända till vi kom hem. Jag var också ganska trött men höll ut till kvällen.
Nu funderar jag på om jag kan få honom att åka med i kanadensaren 🙂