Loke är son till ett par jättar och far till bland annat Fenrisulven i den nordiska mytologin. För mig är Loke numer en riktigt söt schäfer och en förhoppningsvis blivande turkamrat.
Första hunden i min familj var schäfern Laban. Sedan dess har jag alltid gillat denna hundras. Ozzy var en riktigt bra vän men tyvärr lever inte hundar så länge som man önskar.
Loke träffade jag första gången i somras när han var åtta veckor. Sedan dess har det blivit några tillfällen men inga längre perioder. Nu kom han till mig på torsdagsmorgonen och skulle vara kvar till söndagen. Många promenader blev det och ett par besök i skogen också. När vi inte var ute tränade vi på vacker tass och att ligga. Han klarade till slut båda sakerna.
Lördagen var riktigt grå och trist men Gunsan och jag sken som solar när vi var ute i skogen tre timmar med Loke. Bara fem månader och en hel värld väntar för den lilla valpen. Jag hoppas vi kommer kampera ihop många gånger. Både i soffan och några vindskydd.