Tidigare har jag varit med Stig och Åke ett antal gånger på märkning av rovfåglar. Mestadels pilgrimsfalk men även kungsörn. I år skulle jag få chansen att vara med på lite andra arter också. Bilderna är från flera olika tillfällen och dagar.

Efter att ha tittat till ett bo med berguv där mamman flög iväg som ett skott och ungen var för liten för att märkas skulle vi skanna av ett berg. Det var näst intill omöjligt att ta sig fram på klippväggen. Speciellt med ~15 kg kamerautrustning på ryggen. Uv hade hörts vid berget tidigare men vi hittade ingen häckning för i år. De väljer ofta en ny hylla för året och de är svåra att hitta. Nästa ställe var känt bo. Där väntade tre ungar på märkringar. Deras morsa höll sig I närheten så jag passade på att ta några bilder.

Ungarna blev snabbt märkta och jag kände lite extra på dem.

Som tack sket en av ungarna ner mig 🙂
Tre friska ungar är ett välkommet tillskott. Hanen kom också och visade upp sig men stack direkt.

Ett havsörnsbo kollades som visade sig vara en avbruten häckning. Att det varit på plats var det ingen tvivel om.

Havsörnen häckar till skillnad från kungsörnen varje år men av olika anledning kan det bli avbrott.
Vid detta bo är honan inte blyg av sig. Hon kommer och kollar läget när någon närmar sig.

Åke märker den första av de två krabaterna.

Dessa gobitar vill man krama om lite extra.

Förra året var ett bra år för kungsörnen i Gävleborg. I år har det varit sämre men ändå bättre än åren innan. Det var ungar i många av bona. Tomma reden hittades också.

Honan vid boet flyger högt över oss och spanar….

…medan Åke klättrar upp.

Örnen skickas ned och får färgringar med siffror på.

Ibland ska blodprov tas också. Då gäller det att vara stadig på handen.

Så här söt blev jag med nya ringarna.

Här plockar Åke ner en unge ur boet.

Kungsörnen har jag alltid trott att den äter räv, hare, skogshöns och en och annan grävling. Den här familjen hade kalasat på en häger.

Ungen fick bra med mat och föräldrarna var nog duktiga jägare.