Hundra mil söder om nordpolen ligger den norska ögruppen Svalbard. Storleksmässigt något mindre än Irland eller 1.5 gånger Danmark. Där bor strax under 3000 människor och minst lika många isbjörnar. Svalbard låg ursprungligen vid Afrika. Kolet som bryts är nämligen gammal regnskog.
Det var kolet som byggde Longyearbyen och övriga byar men idag är turismen och forskningen lika viktiga inkomstkällor.
För min del är det naturen som drar mig dit.

2018-04-20

Det var bara några månader sedan jag var på Svalbard senast men det kändes som evigheter sedan när planet landade i Longyearbyen.
Den här gången var kompisarna Hasse och Håkan med också. Lennart träffade vi i Oslo och Christopher hämtade oss på flygplatsen.

Vi åkte raka vägen upp till Cole miners cabins in i dalen. Hasse och jag hade turen att få ett rum på stört. Där packade vi om lite snabbt och gick ned för att ta en öl med de andra.

Det blev en öl innan och en till maten. Gott med mat efter en lång resa.

Christopher skulle köra ut dunkar till en bränsledepå så vi hade lite tid att slå ihjäl i byn.
Norges motsvarighet till Systembolaget heter Vinmonopolet. Här heter det Nordpolet

De flesta affärerna i byn har en skylt om att vapen inte är tillåtna. Coop har ett vapenskåp som kan användas.

Vi hade bord bokat på Kroa som är riktigt mysigt och har bra mat. Där blev det en salami-pizza för min del och ett par öl.
Efter maten klädde vi på oss varmt och packade fotoryggor. Det var dags för att leta fjällräv.
Den här gången behövde vi inte leta. Vi såg genast två rävar när vi kom fram. Vi behövde inte gå en kilometer ens.

Inte långt därifrån betade några renar.

En av de obligatoriska skyltarna som ska fotas

En lång dag fick sitt slut. Jag somnade på en gång….

2018-04-21

En ljuvlig frukost, ompackning av diverse väskor, påklädning och typ tio toabesök senare var jag klar med mitt. Ingen bra start….
Vi hämtade skotrar på hyrfirman och lastade slädarna med all packning. Därefter käkade vi lätt på något cafe innan vi åkte ut på vidderna.

Vi stannade till och rastade efter en timme. Det var skönt att skaka loss kroppen. Någonstans hade jag ändå konserverat lite energi.

Efter vi fikat for vi österut mot kusten. Det tjockade på när vi åkte över glaciären och sikten var inte den bästa.

Väl framme vid Mohnbukta klarnade det.

Vi stannade och kollade på glaciärfronten från de tre glaciärerna som går ihop här. Då fick jag se min första ismås. Om än på ganska långt håll satt den där mitt på isväggen.

Hasse skickade upp sin drönare för att filma på glaciären. Det höll på att gå riktigt illa för rätt var det var tappade den kontakt med gps och vinden drog iväg med den. Det gick bra till slut.

Det började friska på i vindbyarna och vi sökte skydd för att äta och en eventuell tältplats. Kvällen och natten spanade vi efter björn men vi såg inte ens något spår. Häftiga isar fanns det däremot.

Efter en mindre räddningsaktion begav vi oss tillslut tillbaka till tälten. Det var en bra bit efter midnatt och skönt att krypa i sovsäcken direkt.

2018-04-22

Några timmar senare var det väckning i tältet. Hasse skulle ha björnvakt men jag var vaken och ville ut så jag kunde ta hans först. Solen sken och det var blått på himlen. Jag tog med mig gevär och signalpistol och gick upp på kullen hundra meter från tälten. Här hade jag bra uppsikt över tälten och över havsisen.

Björnarna är små som sandkorn när de är långt ute på isen så vi har tubkikare att leta med.

Efter ett par timmar bytte Lennart av mig och jag fick frukost med de andra.

Det blev en repa söderut på dagen för att leta spår. Vi hittade spår men de var flera dagar gamla. Det blev lite disigare på dagen och temperaturen sjönk rejält. Då var det gott med varm mat.

På senkvällen gjorde vi ett nytt försök norröver bland häftiga isformationer.

Solen går aldrig ned i slutet av april. Här vänder den uppåt igen.

På småtimmarna blev det rejält kallt och havsbrisen drog in med fuktig kall luft.

Trots att det var kallt var det en härlig natt att leta björn på.

Håkans termometer visade på ned mot -30 och det sjönk ytterligare.

Tyvärr blev det ingen björn denna natt heller. En varm sovsäck fick duga…

2018-04-23

Förra året hade vi ett härligt möte med en björnhona och två ungar här. Tyvärr blev det ingen björn bland blåisen i år. Nu styrde vi västerut och hoppades att turen skulle vända.
Efter frukost packade vi ihop tält och prylar på kälkarna och gjorde oss i ordning.
Det var fortfarande kallt men snöade ymnigt. Sikten var dålig över glaciären men sedan blev det klarare.

Vi åkte genom hela Sassendalen till Tempelfjorden. Där stannade vi till vid Villa Fredheim. Hem för fångstmannen Hilmar Nøis som övervintrade på Svalbard 38 gånger. Villa Fredheim användes hälften av gångerna.

Vi åkte och satte upp tälten i en smal dalgång vid Fjordnibba. Det var svårt att hitta ett snödjup vi kunde få ner tältpinnarna i men till slut gick det.
Här korkade Hasse och jag en whisky. Det tog lång tid att få den drickbar när det var så kallt. Det var nog ingen jättebra idé med whisky nu….

Innan vi gav oss ut och letade blev det en bit mat. Vi korsade sedan Tempelfjorden för att åka till en bra utkiksplats.

Några björnar såg vi inte men det var ändå en fin utkiksplats

Herr och fru Ripa visade upp sig. De ska nog boa ihop inom kort.

Tillbaka vid Villa Fredheim stannade vi till för en kopp varmt att dricka och en macka. Jag är barnsligt förtjust i varm bringebaers sirup (hallonsaft) när jag är på Svalbard.
Här såg vi ögruppens enda sångfågel, snösparven.

Nere mot iskanten letade en riphona mat.

En varm sovsäck väntade i tältet. Den fick duga när björnarna var så jobbiga….

2018-04-24

Då var det dags att plocka ihop i lägret igen. I dag skulle vi vidare längre västerut. Det breda mörka strecket i bilden är öppet vatten.

Vi korsade ännu en gång Tempelfjorden. Nu blev det lite nya marker för mig. Vi åkte igenom både Murdoch och Bolton-glaciärerna till Gipsdalen. Efter några timmar kom vi fram till Nordenskiöldglaciären. Den är rätt maffig.

Vi körde direkt över Billefjorden till Pyramiden. Den gamla övergivna gruvstaden är spännande. Dessutom räknade jag med att hinna med en öl i baren innan maten

Maten är inte speciellt kulinarisk men ölen är god.
Jag gick ut och kollade in måsar och byggnader.

Normalt häckar dessa på klippväggar tätt intill varandra. Här häckar de på avsatser vid fönstren. Oftast flera på samma hylla och grannar är det alltid gott om.
Denna mås gillade att vara själv.

Hasse filmade lite byggnader. Jag tog stillbilder som vanligt.

Rätt var det var hade vi en åskådare.

Efter lite pipande med munnen kom den springande.

Klockan gick och vi hade lång väg kvar. Det var bara att ta tjuren vid hornen och fortsätta färden i kylan. Efter lite problem i mördarbacken på väg mot Dicksonfjorden kom vi till slut vidare. Vi landade vid Dickson runt midnatt och började direkt med spaning.
Spår hittade vi men vart var björnen?

Det var en härlig natt. Kall men vackert ljus och fin natur.

Där vi skulle slå slå upp tälten landade herr ripa. Han sprang fram och tillbaka ett tag innan han såg mig och flög ivåg.

Rävar skällde i närheten också. En blåräv sprang en gång längs med sluttningen. Tyvärr kom den aldrig nära.

Till slut var campen klar och vi fick sova ut på morgonen.

2018-04-25

Vi hade björnvakt i omgångar under natt och tidig morgon. Jag hade turen denna gång och fick förmiddag. Fast det var 15 minus värmde solen så pass att det inte behövdes så mycket kläder.

Summerat så hade ingen av oss sett björn under dessa timmar. Det var ca två mil till öppet vatten så det går inte att se allt i tubkikaren heller. Efter frukost packade vi ihop tälten och åkte iväg för att leta efter färska spår.

Vi stannade ungefär en och en halv mil bort. Med tubkikare kunde vi se en björn stå och vänta vid ett av sälarnas andningshål. Där stod den länge och väl innan den lufsade i vår riktning.

Björnen kom närmare och närmare och verkade inte slå av på farten i vår närhet.

Till slut stannade den upp och stirrade på oss.

Kul, det kändes som lång tid utan björn. Nu hade vi sett en på bra avstånd.
Diskussionsämnet är förstås björn.

Vi körde runt björnen en bra bit och stannade. Björnen bytte riktning och kom mot oss igen. På vägen hittade den ett sälkadaver.

Björnen slängde oss ett öga och gick sedan vidare.

Det blev några glädjeskutt ibland innan färden fortsatte.

En räv följde björnen på behörigt avstånd. Den smög efter runt snöklumparna.

Till slut kom räven inom bra räckhåll och visade sin fina kostym.

Det blev ytterligare några bilder på björnen innan den försvann i fjärran.

Efter björnmötet spanade vi av längst in i fjorden. Där kammade vi noll och åkte för att sätta upp tälten istället.
Klockan var strax över midnatt och vi firade lite efter mötet. Vedsäcken gick åt och det blev lite mysigt.
Jag klämde till med en trudelutt jag kom på:
Hej alla barn nu är det barnprogram
Kom får ni se vad farbror Frej tar fram
En stycke whisky och sex små glas
Det är så man ordnar ett isbjörnskalas

Som tur var kunde jag plocka fram både whisky och glas för att fira detta.

Det var lite väl hårt ljus vi mötet. Jag hoppas nästa blir något bättre.

2018-04-26

Bara att få vakna upp på såna här platser är belöning nog. Att vi sen hade fint väder gjorde inte saken sämre.

Det var oförskämt fint väder för att bara vara.

Några renar passerade lägret. Det var ett gäng vajor med en sarv (hane).

Peter laddade på rejält med solkräm. Lika bra så man inte missr en fläck.

Själv hade jag fullt upp att med att torka skor och strumpor. Det blev samtidigt lite vila.

På eftermiddagen var det dags att leta igen. Vi kollade av där björnen var igår men inte ett spår.
Längre ut i fjorden var vi upp på en grusbank och spanade med tub.

Den som inte spanade kunde fota stormfågel.

Det är oändliga vidder att spana av. Håkan gör vad han kan.

Hela kvällen spananade vi av från vattenkanten längst ut till andra ändan längst in i fjorden.

Solen går inte ned förrän i höst nu men ibland försvann den bakom en topp.
Strax efter midnatt såg det ut som en vulkan som sprutade eld på himlen.

2018-04-27

Det blev rejäl sovmorgon vid en fin tältplats igen.

På eftermiddagen gav vi oss iväg för att på nytt leta björn. Vi hittade som vanligt spår men inga som var färska.

Vi letade förgäves. Det blev inga mer björnar här ute. Vi åkte tillbaka till tältplatsen. Jag hämtade kälken uppe i branten och tog samtidigt ett kort av Håkan som får skildra hur liten man är på dessa platser.

Hasse på toppen av glaciären mellan fjordarna

Strax efter midnatt kom vi in till Pyramiden igen.

2018-04-28

Vi hade lämnat några tomma bensindunkar som skulle hämtas. På väg in stannade vi för lite mat vid symbolen för byn. Tider är inte normala på dessa äventyr.

Efter ett tag fick vi sällskap av en nyfiken räv. Den poserade fint.

Närmare byn såg vi en blåräv. En polarräv som inte blir vit på vintern utan håller sin blågrå färg året runt. Efter ett antal minuters letande tvingades vi ge upp. Den kan ha gömt sig under vilken byggnad som helst.
Som avslut gjorde vi en tur till andra sidan byn där kulturcentrum/sporthall finns. Bilden fotad framför byggnaden med Lenin som övervakar de finare kvarteren.

På andra sidan fjorden ligger Nordenskiöld-glaciären.

Inga björnar syntes till i Billefjorden så vi fortsatte mot Tempelfjorden.

Vi kunde inte se någon björn i Tempelfjorden heller. Då det var morgon orkade vi inte slå upp tälten för bara någon timme. Ingen var sugen på att stå björnvakt heller så vi fortsatte genom Sassendalen till Longyearbyen.
Hasse ville filma i utkanten av byn så vi stannade en stund vid Isdammen.

Därifrån tog vi skotern genom byn upp till Coal Miners Cabins för välbehövlig frukost. Det var ett tag sedan dusch nu. En rakning skulle inte heller sitta fel…

Efter frukost provade jag och Hasse att hitta någon Praktejder. Det gjorde vi också men den var skygg och höll sig en bra bit bort. Dessutom med huvudet under vingen hela tiden.
Så var det dags att checka in på boendet. Vi bodde i ett ryskt boende. Huset med grön gavel. Det var i stort sett helt nytt.

Hela dagen gick åt till att packa upp, torka, stuva och packa ned grejorna igen.
På kvällen hade vi bord på Kroa. En riktigt god pepparbiff och några öl förgyllde resans sista kväll.

2018-04-29

Hasse och jag gick till Radison för frukost. En helt otroligt bra frukost med röding och några nordnorska specialiteter. 195:- NOK kostade det så det ska vara bra.
Vi hann med en sväng i byn också men allt var stängt så det blev lite fotografering av det hela.

Gruvarbetaren går fortfarande kvar på gågatan mitt i byn. Jag tror han fortfarande gör det nästa gång jag kommer hit.

Tack kamrater som var med och gjorde denna vecka speciell. Synd att vi inte fick fler möten med de stora vita men vädret vi hade var kalas.
Blå himmel och kallt. Två termometrar frös sönder.
Jag körde mycket mer skoter än senast. Totalt blev det 76 mil på dessa 8 dagar.
Nästa år hoppar jag över Svalbard (tror jag) men det kommer att bli fler besök. Arktis vita vidder vill jag inte vara utan för länge….