Nyår är inte någon större helg för mig. De senaste åren har det blivit en god bit mat men dagen efter är det bortglömt.
Detta år skulle jag äta min nyårsmiddag på Svalbard. En kort resa på 5 dagar men jag kommer att komma ihåg dagarna länge.

2017-12-29
Flygplatsen hade jag sett förrut. När jag ser dessa byggnader vet jag att något roligt väntar.

Det har blivit några isbjörnar på tidigare resor. Denna resa skulle det bli tungt att se någon men då hade jag inte tänkt på denna (eller den på Coop).

Drygt 100 mil till nordpolen….

Vi åkte buss till Nybyen och checkade in på Cole Miners Cabins. Slängde på oss kläder, gick ut och blev upphämtade av en bandvagn. Vi hann ganska precis.

När ögonen vant sig vid mörkret syntes konturerna av bergstopparna bra.

Svalbards första center för att studera norrsken var inte större än 20 kvadratmeter. Fyra väggar, tak och golv som senare byggdes på i samma enkla anda.

Vi fick se en Svalbardsren i ljusskenet från bandvagnen, alltid något.
Kvällen avslutades på Kroa med deras goda pizza. Promenad till Nybyen efter maten och avslappning på schemat för kvällen.

2017-12-30
Klockan ringde 07:30 och det var dags för frukost. En underbar hotell-frukost där vi nästan var ensamma. Vi tog tid på oss och åt ordentligt. Efter frukost var det dags för dagens aktivitet, hundspann. Jag har bara kört en gång tidigare. Den gången var det snöstorm uppe på glaciären. En tuff nybörjartur med andra ord.
Den här gången var det nästan lika tufft då det var -22 grader.

Vi fick till slut på selar på våra sex hundar och hade dem spända framför släden. Jag började köra medan de var vilda men efter någon kilometer lugnade dessa Alaska Husky ner sig. Tunna slöjor av norrsken målade himlavalvet och det var bara att njuta.
Gunsan körde tillbaka och stormtrivdes. Nu ville hon inget annat än att köra hundspann.

När vi var tillbaka selade vi av hundarna och satte dem vid sina platser. De fick välförtjänt mat på detta och vi fick lite mer tid att gosa med dem.

Vi hade bokat bord på Kroa idag igen. Efter en sån här fin dag var vi värda varsin pepparbiff. Riktigt gott var det.

Min favvo-resturang på Svalbard.

Kamera och stativ var alltid med.

2017-12-31
Det var frukost 07:30 igen. En härlig morgon med klar himmel väntade på oss. Nu på förmiddagen skulle vi åka en bit utanför Longyearbyen och spana in diverse saker.

Ovanför gruva 7 ligger både EISCAT (European Incoherent Scatter Scientific Association) och Kjell Henriksen Observatory (Norrskensobservatorie).

EISCAT används för att studera interaktionen mellan solen och jorden. Andra stationer finns i Tromsö, Kiruna och en i norra Finland.

Både Gunsan och jag älskar hundar. Ett besök på en annan hundgård gav oss lite kärlek. Många av dessa hundar slänger sig över en och vill bara gosa.

Vid 3-tiden var vi tillbaka på boendet. Där vilade vi innan dusch för kvällens midag.
Det var grill-bufé på Cole Miners. Jag åt mig mätt på 3 tallrikar baby back ribs och potatisklyftor. 3 öl hjälpte också till med mättnaden.

De 2 desserterna hade jag kunnat vara utan. Vi satt länge och pratade med våra norska bordsgrannar. Ett trevligt par från Oslo-trakten.
Efter maten gick vi upp och bytte om till varmare kläder. En buss skulle köra ner oss till Radison där det var fyrverkerier och skumpa.
På Radison gick vi in och tittade igenkännande då vi bodde här några dagar förrut. Vi såg inga champangeglas och det var varmt inne. Jag gick till baksidan och letade en plats för stativet istället.

Fyrverkerier firade det nya året

Vi fick åter igen en skön promenad tillbaka till Nybyen innan vi somnade skönt på ett svalt rum.

2018-01-01
Idag blev det sovmorgon. Klockan ringde inte förrän 8 🙂
Vi var ensamma länge under frukosten där vi satt och pratade och åt. Vi hade inget bråttom idag och Gunsan var inte 100 procent pigg heller.
Efter frukost tog jag stativ och kamera och gick en sväng på andra sidan dalen. Förbi Sverdrup-huset var vägen avstängd men att gå var inga problem.

Nu kunde jag komma nära något jag sett på håll tidigare.

Dessa kors är efter människor som fallit offer i gruvindustrin för länge sedan. På Svalbard blir man inte begravd idag utan skickad till det land man kommer från. Permafrosten pressar upp kroppen till ytan igen. I bakgrunden syns delar av linbanan från gruva 1A.

Om jag någon gång ska gifta mig blir det här, i Goretex-ställ.

Norrsken hade jag hoppats starkt på under denna resa. Visst hade vi norrsken men inte så starkt och mycket som jag hoppades.

Jag stod länge och väntade på att norrskenet skulle tillta men med fullmåne blir det svårt. Jag gick tillbaka för att se hur det var med Gunsan. Vi skulle iväg och köra hundspann snart i alla fall.
Det finns en del konstnärer uppe i Nybyen. Kan detta vara något de håller på med tro? Nej, det är ett växthus från Alaska. En kille i Longyearbyen satsar på närodlade grönsaker.

Gunsan hade inte sovit något och var varm. Hon skulle ändå vara med ute med hundarna. Det blev en tredje hundgård idag. De hade mest hundar som var en korsning mellan grönlandshundar och en liten del alaskan husky. Klart större och starkare än de förra. När vi spännde för dem till släden skrek de och ylade. Inget verkade spela någon roll förutom att få springa.

Vi drog iväg i ett rasande tempo. Det var nästan omöjligt att få stopp på dem. Då vi stannade till lade jag ut ankaret och stod med ena foten på det. Vi blev ändå släpade framåt. När hundarna väl fick springa gick allt bra. Vi körde långt in i Bolterdalen och vände. En ny härlig slädtur. Detta måste jag göra flera dagar i rad någon gång med övernattning i tält eller någon stuga.

På kvällen käkade vi på Coal Miners. Gunsan tog en köttbit och jag en hamburgare. Gunsans köttbit var så stor så jag fick halva 🙂

2018-01-02
Sista dagen på resan. Nu saknades bekanta ansikten på frukosten och några nya hade tillkommit. Fortfarande var det lite folk tyckte jag. Bara ett av de fyra husen var ju i och för sig öppet nu.
Denna dag tog vi en promenad in till byn. Det finns en affärsgata att spana in och jag ville kolla efter ett par handskar. Svalbard är moms-fritt så det gäller att passa på.

På Konsum finns skyltar om att man inte får ta med vapen in.

Vi bodde på Coal Miners Cabins. I dessa hus bodde tidigare gruvarbetarna som bröt kol i gruvan bakom husen. I hus nummer 1 bodde förmännen.

Rummen var större än de jag provat tidigare, nummer 3 och 5.

Klockan närmade sig avfärd och det var med sorgsen röst jag sade hej då till Svalbard och Longyerabyen.

Jag ska ju snart dit igen så jag klarar mig nog 🙂