Havsörnarna nere i Uppland har jag matat sedan december. Nu var det dags för en sittning och se dessa majestätiska fåglar sväva runt åteln.
Nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig men spänningen finns alltid där.
Vädret skulle vara lite upp och ner. Det började med ett häftigt snöfall på resan till gömslet. Snön avtog för att senare komma tillbaka. Metrologerna spådde att det skulle bli regn men istället blev det rejäl dimma eller tjocka.
Örnarna var inte heller på sitt bästa humör. En skaplig dag fick jag ändå även om det fotomässigt inte blev någon höjdare.

Sex örnar landade på andra sidan myren. Där satt de ett tag innan alla flög iväg.

Ibland flög det någon örn förbi på behörigt avstånd

Till en början var det bara en hackspett framför linsen.

Diverse kråkfåglar kom närmare men de var blyga.

En kaja landade alldeles framför gömslet

Rätt var det var satt en havsörn vid åteln. Jag tyckte inte den hade mer än landat innan den flög iväg igen.

Denna havsörn är född 1997. Normalt blir en havsörn ca 15 år. Hoppas denna får vara med många år till.

Dimman kom och det var snudd på tjocka

När dimman kom blev det mer fart på korparna. Ungefär som när det skymmer flockas fåglarna vid maten. Korparna var ner på maten och det var minst 50 stycken i antal. Men de var rejält nervösa. Korparna gick i luften så ofta att havsörnarna som va i närheten inte hann bli trygga och komma till åteln. Min gissning om vad dett berodde på visade sig vara korrekt.

Korparna är rädda för duvhöken. Om korparna inte är trygga så brukar inte havsörnen våga sig fram heller.
Den gamla havsörnen gick mot strömmen och landade trots att inga korpar var på plats.

Det blev en blixtvisit på några sekunder bara men kul att den visade sig igen.

Korparna gjorde ett sista försök men det verkade som att höken var kvar i området. Till slut försvann alla kråkfåglar.

Inget mer hände denna dag. Till veckan ska jag åka dit med mer mat. Jag hoppas de visar tacksamhet till nästa gång jag sitter….