Långt upp i Arktis ligger den Norska ögruppen Svalbard. Där finns lika många isbjörnar som människor (ca:3000). Christopher på EcoWatch ordnar varje år en resa dit för att möta och fotografera den som står högst upp i näringskedjan. I år hade jag turen att få åka med.
Mitt förra besök till ögruppen gjordes med båt upp till de nordligaste breddgraderna
(Resan till Svalbard). Denna resa skulle bli med snöskoter och tält.

2017-04-22
03:45 ringde min klocka och det var bara att masa sig upp. Flyget flöt på mellan Arlanda, Oslo, Tromsö och Longyearbyen även om det var en del väntetid.

I Tromsö träffade jag Lennart Hessel som också skulle med. Christopher hämtade oss båda på flygplatsen på kvällen.

Därefter blev det lite mat på boendet Coal Miners Cabins innan vi bytte om för att söka fjällräv utanför byn. Midnattssolen börjar redan 20 april så ljus skulle vi ha länge. Klockan var elva på kvällen och det bet ganska bra i kinderna när vi hoppade ur jeepen. Efter en promenad fick jag igång värmen och vi hann inte mer än 500 meter innan vi hörde första fjällräven skälla från bergssluttningen där alkekungarna häckar. Ingen av oss såg någon räv men den fanns där i alla fall. Ganska snart hördes ännu en räv. Till slut dök en räv upp framför oss.

Den försvinner ett tag men kommer sedan tillbaka. Det är också möjligt att det är den andra räven denna gång.

När jag var här för två år sedan såg vi bara räv i sommarpäls. Dessutom var de uppe i slänterna i fågelbergen. Den enda räv jag fick bra bilder på då höll på att byta till sommarpäls och inte alls lika vacker som dessa.

Solen var fortfarande uppe klockan ett på natten och gav ett skönt ljus till fotograferingen.

2017-04-23

Idag blev det sovmorgon. Jag vaknade inte förrän klockan sju på morgonen. Efter en bra frukost åkte vi in till byn för att fixa diverse prylar och spana lite i affärer. Jag tog en promenad hem genom Longyearbyen till förorten Nybyen.
De färgglada husen nedanför Sukkertoppen stod kvar. En ravin rasade här i vintras men det ska ha gått ganska bra. Jag pratade med en snickare på planet hit som fått lite extra att göra under vintern.

Vid gågatan stod gruvarbetaren kvar och funderade.

Linbanecentralen var knutpunkten dit kolet skickades. Här var det fullt av blommor senast.

Gunnar och Byron kom någon gång under eftermiddag. Vi hade bord bokat på Kroa. Där kommer jag ihåg att de gjorde en riktigt bra pizza, perfekt.
Efter middagen gjorde vi ett nytt försök hos rävarna. Det blev samma ställe som igår, berget där alkekungarna häckar.
Efter ett tag kom en räv. Den poserade likt Simba i Lejonkungen på sin klippa.

Den visade oss sitt klagande skall på nära håll. Det kändes mäktigt.

Något sämre utdelning men ett riktigt trevligt besök hos rävarna. Ett stopp till utanför flygplatsen för en av de ikoniska skyltarna.

Jag somnade sedan skönt efter en öl på boendet.

2017-04-24

Mattias kom under natten. Han träffade vi på vid frukosten. Efter frukost var det dags att packa ihop grejorna och bege sig till snöskotrarna där allt skulle spännas fast på kälkar. Resan ut var sexton mil. Jag som knappt kört skoter tidigare fick lita på andra. Mattias från Umeå körde vår skoter. Även Christoffers kompis Rafael var med på resan ut.
Vi tog matpaus ungefär halvvägs till resmålet. Vädret gick inte att klaga på.

En stor glaciär fick vi köra över då isen inte var bra i fjorden. det blev en rejäl omväg. Vid midnatt var vi framme där vi skulle tälta första natten. Tälten åkte upp och listan för björnvakt sattes på plats. Jag fick sova två timmar innan det var dags för min tur.

2017-04-25

Hela tisdagen letade vi björn utan lycka. Vi for vidare till nästa dal över en annan glaciär och letade spår. Det blev tyvärr inga spår så vi beslöt att ta en vila inför natten. Isbjörnarna är som mest aktiva på natten. denna gång blev det mattältet som åkte upp.

Har för mig att jag började som vakt och hann sedan sova ett par timmar innan Christoffer väckte oss. Han hade sett en björn i tubkikaren. Gunnar höll koll på björnen medan vi andra packade ihop. Björnen var säkert två kilometer bort så det tog ett tag att komma dit. Vi stannade först till på håll och spanade in den. En hona med radiosändare. Hon har dessutom två årsungar. Dessa har kommit ur idet för bara någon vecka sedan.

När isbjörnsungen kom lite nära (15 meter) vaknade mamman till. Hon klappade lite med läpparna 20 meter från oss och ungen sprang vidare.

Stormfåglar verkar häcka överallt här i krokarna. De var också uppe på natten.

Mamma björn behöver också sträcka på sig och slappna av under jakten

Vi lämnar mamman vilandes i snödrivan och åker iväg för att slå upp tälten. Ett härligt möte med två ursöta ungar och deras mor.

2017-04-26

Halv sju på morgonen är tälten uppslagna. Jag får sova fem timmar innan det är dags för vakt igen. Jag tar två och en halv timmes vakt innan jag väcker Christopher. En så härlig morgon kunde jag lika gärna vara vaken.

Med nattens äventyr färskt i minnet kände jag mig riktigt nöjd.

Vi letade av diverse fjordar innan vi gav upp denna dag. Dagen hade börjat bra med björnar och fint väder. Nu var det snö och gråmulet.

2017-04-27

Ännu en dag med gråmulet på himlen. Ibland dalade lappvanter från himlen. Vi letade grundligt av fjorden efter björnspår. Det skulle vara lätt att se färska spår i nysnön men tyvärr såg vi inga nyare spår. Vi försökte lite att fota säl. Normalt försvann de under isen när vi kom åkandes så det känndes som mission impossible. Vissa individer släppte oss ganska nära.

Panorama över Nordensköldbreen

Vinden hade börjat ta i nu. På eftermiddagen skulle vi prova att ta oss över glaciären mot nästa fjord. Det var drivor av snö och dålig sikt. På en meteorologisk skala måste vindhastigheten räknats som storm. Det var bara att avbryta försöket. Som tur var blåste det inte lika mycket där vi tältat tidigare.

Christopher hade kontakt med meteorologer via satelittelefon. Vädret skulle tyvärr hålla i sig ett tag. Vi beslutade att besöka den övergivna by Pyramiden. Stället hittades av svenskar som startade gruvbrytning här 1910. 1927 såldes det till Sovjetunionen. Här har det bott ca 1500 människor men under 1990 blev allt en spökstad. Idag jobbar 8 stycken personer här med underhåll och turism. En bar och ett gammal hotell är öppet.

Då det skulle blåsa på bra tog vi ett beslut att stanna här för natten. Vi käkade också mat här på hotellet/baren.

2017-04-28

Tretåiga måsar häckade på perfekta “klipphyllor”

Innan vi lämnade Pyramiden fick vi en rundvandring (med skoter) med Christopher.

Det var varmt idag. En stor pöl mellan land och is där vi skulle åka ut fick mig att fundera lite.

Vi letade runt fjorden igen utan lycka. Vinden höll oss kvar även denna dag.

Tälten åkte upp på det vanliga stället i denna fjord. Där flög stormfåglarna nära backen och ibland attackerade de en fjällräv som höll till vid kollonin. Fjällräven var i sin tur närgången oss.

De senaste två bilderna är tagna klockan fyra på morgonen. Sånt ljus skulle man ha på vintern 🙂

2017-04-29

Det var klarare på himlen idag men blåste fortfarande. Vi tog ett beslut om att vänta ut det värsta innan vi skulle pröva norrut igen. Det blev till att spana av närområdet på nytt.

Det går åt mycket vatten på sex personer. Allt detta smältes i två multifuel-kök. Byron hackar glaciäris som ska bli till vatten. Fanns det rejält med snö blev det spade och smält snö.

Svalbards “rovfågel” vittruten patrullerade vid denna glaciär

En välkommen sång hördes. Det var en snösparv som sökte maka. Snösparven finns det gott om på sommaren. Nu börjar de anlända igen trots snö och rusk.

Här vid drivveden tog jag ett kort härom dagen. Nu har snön smält kring stockarna.

Vi käkade och drack så vi var beredd inför resan norrut. Jag snöade in på varm saft (syrup). Det påminner om barndomen och är fortfarande lika gott.

Christopher och Lennart pustar ut på toppen av glaciären. Denna gång gick det bra.

Väl nere i fjorden hittade vi spår av isbjörn ganska snabbt.

Tyvärr var de frusna så det var nog ett antal timmar sedan en björn trampade här. Vi körde runt hela fjorden men det fanns inga nya spår.

Fem på morgonen åkte tälten upp igen för lite sömn.

2017-04-30

Då vi som stått björnvakt hela natten skannat av fjorden med tubkikare var det ingen idé att köra i fjorden igen. Istället käkade vi frukost och packade ihop för en resa till östkusten.

I början var sikten bra men på den stora glaciären var det som att åka i mjölk. Inga konturer alls. Till östkusten kom vi klockan halv tolv. Det tog drygt tio timmar att ta sig dit. Christopher satte igång att värma vatten då vi bara ätit frukost. Jag tog hans stativ och tubkikare och begav mig till en kulle där jag kunde spana ut över sundet. Nästan direkt såg jag en vit varelse röra sig i fjärran. Byron fick verifiera och visst hade vi björn inom räckhåll.
Det var bara till att plocka ihop grejorna och fortsätta ut på packisen. Till slut hittade vi björnen som även detta var en hona. Hon hade sina tvillingar med sig.

Det var vackert att se dessa björnar i en värld av Vicks Blå

Blev de uttråkade lekte de med en isklump

2017-05-01

Tälten kom på plats runt sex på morgonen och då åt vi också lunch.

Jag sov några timmar med avbrott för isbjörnsvakt. Klockan tolv väcktes jag av att frukosten var klar. Efter detta packade vi ihop tälten igen. Mitt i allt detta kommer flera ripor flygandes och landar på en yta med mindre snö i närheten. Kul, en fågel jag letat hela resan.

De sitter där ett tag och pickar innan de upptäcker att de inte är ensamma och flyger iväg.

Tälten blir till slut packade och allting är nu redo för hemfärd. Det är sämre sikt på glaciären men allt går bra. När vi avverkat den största delen stannar vi i solen för en fika.

Havsisen börjar smälta och det var sämre före nu än när vi lämnade Longyearbyen.

Nu lider denna resa mot sitt slut. Det har varit ett fantastiskt äventyr jag förhoppningsvis kommer att göra igen.
Vi käkade åter god mat på Kroa och drack några öl. Ha det gott kamrater och tack för alla roliga och trevliga minnen. Jag hoppas vi ses igen.

Tack Mattias för att du var min privatchaufför under denna resa. Du måste kört minst 70 av de ca: 80 mil vi lade bakom oss.