I september följde jag en bäverhydda under några veckor. Det var mörkt och bävrarna kom inte fram i något fotoljus alls. Ett filmklipp på höga iso (grynigt) var allt jag fick till.
Idag var det första gången jag skulle kolla till hyddan för året. Solen sänkte sig sakta bakom mig. Morkullor och beckasiner spelade i skyn. Rätt som det var flög en kungsfiskare förbi. Jag blev förvånad. Jag har varken sett eller hört att det ska finnas någon sådan här.
När jag spanar till höger ser jag något komma simmande på ca: 100 meters håll. Det måste vara en av bävrarna. När solen är på väg ned bakom träden kommer bävern till hyddan där den dyker och försvinner under vattnet.

Tiden gick och inget hände. Långt senare ser jag en till bäver komma från samma håll. Var det kanske samma bäver som jag missat att den simmat ut igen? Den här simmade inte in i hyddan utan åkte och kollade längs kanten.

Den här bävern simmade nedströms. Kanske behövde den fälla ett träd eller två.
Strax senare dyker första bävern upp igen. Den simmar rakt mot mig. Jag tar några bilder och hoppas att den inte ska reagera.

Även den här försvinner nedströms. Efter ett tag följer jag efter och ser att den är långt borta. Då tar jag mig tillbaka till min plats och packar ihop. Trots att jag hade dubbla fleece och helt underställ blev det lite kallt att ligga stilla några timmar vid vattnet.

Vid hygget en bit bort bjuder solen på ljusspel från undersidan av horisonten.