Då jobbet var slut på fredagen packade jag bilen med kamerautrustning, matsäck och kläder. Ett par timmar senare landade jag hos Stig uppe i Hälsingland. Vi käkade och pratade några timmar innan det var dags att knyta sig. Det blev en kort sömn för att hinna få i sig frukost och åka ytterligare drygt ett halvt dussin mil till kojan vid kanten av myren där åteln finns.
När kameror var riggade släcktes pannlamporna. Förväntningarna stiger när korparna börjar ropa. De vågade sig inte ner på åteln. Ett par nötskrikor var tuffare än så och tog för sig friskt. Två blev till fyra och dessa hade vi sällskap av hela dagen.

I svagt blåljus kom också en kungsörn. Denna örn stannade bara fem sekunder men återkom efter en kvart. Ljuset var fortfarande dåligt men det blev så pass att det gick att utläsa märkringarna på den i alla fall. Det var en örn född i mellersta delarna av landet 2004. En riktigt fin örn.
Korparna tog några steg mot åteln innan de studtsade tillbaka. De “vågade” sig inte fram en enda gång under dagen.
Stig hann se en kungsörn flyga snett över oss men den kom inte tillbaka. Han tyckte sig se en fjärdevintrare.
En stund senare satt en örn till höger om gömslet. Klockan var ca halv ett då. Örnen gjorde ett halvhjärtat försök till inflygning men vände innan den kom fram. Därefter satte den sig rakt framför oss där vi kunde ha koll på den.
Några minuter senare tog den sats igen.
Kungsörn på inflygning

Denna bilden gjorde dagen för mig

Vi väntade till skymningen men någon mer örn kom det inte. Det finns inga garantier när det gäller vilda djur så man får vara glad för det som kommer.
43 mil fram och tillbaka för en bra bild. Är det värt det? Jag tycker då det. Förra gången blev det inga örnbesök i fotoljus 🙂