2016-08-24
Vi startade dagen med att gå till McDonalds för frukost. De har ganska bra frukost hemma. I USA är det inte bra på långa vägar. Yoghurt med massor av socker i och en liten ynklig macka som inte heller var direkt rik på näring.
Det blev en del shopping på Big Ray’s. Jag köpte Levis för 325 kronor och någon t-shirt. Middag blev det på Henry’s igen. Hasse var nyttig och tog en sallad. Jag tog en Klondike-burgare igen. Öl drack vi båda två 🙂

Vi kollade runt i “city” och tog en fika innan vi packade ihop oss för frakt ut till den lilla flygplatsen. Där sa vi hej då till Lars som skulle åka en timme senare.

Propellerplanet tog oss till Anchorage. Där hämtade vi bilen och tog oss till hotellet. Hasse hade boka ett riktigt fint hotell nära flygplatsen. Varsin 160 cm säng och ett relaxrum med soffa. Fint men vi skulle inte vara där mer än under natten. Vi åkte direkt till Cabela’s för att proviantera.

Denna jätteaffär med allt för uteliv, fiske och jakt fick XXL hemma att se ut som Pressbyrån på tågstationen.
Det blev mat i baren på hotellet och en öl. Sov som en gris efter detta.

216-08-25
Idag skulle vi åka ner till Seward. Där hade vi boende i tre nätter. Vägen dit ska vara riktigt fin men vi hade survädret med oss. Vi fick i alla fall en skymt av vitvalarna i Cook Inlet på vägen ned och längst in i viken såg vi en älgtjur stå och beta i vattnet. Tyvärr på alldeles för långt håll.
Där vi tänkt spendera större delen av dagen åkte vi mer eller mindre bara förbi. Med en annan himmel hade det kunnat bli bra landskapsbilder. Det var mycket berg när vi svängt av söderut.

Nästa stop blev på ett ställe som andas natur, Moose Pass. Det låter som att det springer älgar kors och tvärs men namnet kommer från att en postiljon blev försenad av en älg som stod i vägen för slädhundseckipaget för länge sedan.

Jag köpte en chokladbit och en cola light på den lilla affären.
Nu hade vi bara ca 3-4 mil kvar till Seward. Vi började bli hungriga och åkte in till byn på en gång. Det mesta ligger vid hamnen. Affärer blandat med företag som kör turbåtar.

Vi handlade mat och frukost och begav oss mot boendet. På vintern bor där ofta såna som kör hundspann. Boendet ägs av dubble Iditarod-mästarna Mitch och Dallas Seavey. Far och son har alltså vunnit två varsina race. Detta är nog det tuffaste loppet som går att köra då det blir tält efter vägen.
Skogen runt boendet var knepig. Vi har vitmossa och lavar hängandes i träden. Här var det grön mossa lite här och var.

Vi tog sedan en tur upp till Exit glacier för att kolla hur det såg ut. Att få se en svartbjörn kändes främmande.

För hundra år sedan nådde glaciären ända ned i dalen. Den smälter fort nu.

Vi åkte hem och smakade på någon öl. Alaskan Amber var en riktigt trevlig en. Sedan blev det kamerapyssel och läggdags. Vi skulle upp tidigt.

2016-08-26
Anledningen med Seward var att vi bokat två kryssningar här. Small Group Whale Watching, Wildlife, & Glacier Tours into the Kenai Fjords National Park hade vi att se fram mot. Vi hoppades på hoppande knölvalar, fiskande havsörnar, en och annan späckhuggare, lunnefåglar etc.
Vi hade bra väder när vi lämnade Seward. Detta kunde bli riktigt bra. På vägen ut såg vi några havsuttrar som kaptenen körde förbi.

Vi åkte ut genom Resurrection bay och in i Aialik bay. Där stannade vi först till vid ett gäng lunnefåglar. Vi fick 20 sekunder att fota dessa i fel ljus innan vi åkte vidare. Nästa stopp blev en grupp knubbsälar.

Det som skepparen verkade mest stolt över och trodde alla ville se var glaciärer. Kenai national parks består av 70 procent is. Alla glaciärer kommer från Harding Icefield (40 stycken) och ytan är över 2800 kvadratkilometer. Isfältet får ca 10 meter snö per år.
Vi stannade till vid Holgate Glacier som är 200 meter hög. Det knakade i isen och rasade en del. Inga större ras dock.

Här fick vi också den lunch som utlovats i form av smörgås, chips och läsk.
På väg från glaciären fick vi anrop om en val som synts längre ut. Vi åkte dit och fick se en ryggfena och delar av stjärtfenan några gånger.

Detta var inte vad vi hoppats på. Knölvalar hade vi sett mycket bättre tidigare. Många till antalet dessutom.

Där knölvalen simmade fanns några lunnefåglar också. Nu var ljuset i rätt riktning.

En annan lunnefågel än vad jag sett tidigare. Det ska finnas tofslunne här med men dessa såg vi inte skymten av.

Vi åkte därefter till ett ställe där lunnefåglar brukar hålla till men det var bara någon enstaka på plats. Ingen som ville posera direkt.
Sjölejon hade kravlat upp på klippor i närheten. Otroligt att de tar sig upp.

Vi pratade lite med kaptenen och bad honom stanna till vid havsuttrar på vägen in. Han gjorde några tappra försök men saknade känsla för feeling. Oftast kom vi i fel ljus.

Detta är en stor utter som kan bli 150 cm med svansen och väga upp mot 45 kilo. Vår utter kan bli lika lång men väger bara en tredjedel.

Vi hade förväntat oss mycket mer av dessa 9 timmar. Det blev mest båtåkande. Därför beslöt vi oss för att hoppa av morgondagens tur.
Vi tillbringade kvällen med att fundera på aktivitet för morgondagen. Det blev nog någon öl också….

2016-08-27
Denna morgon gick vi upp ännu tidigare. I första ljuset skulle vi åka vägen till Homer på andra sidan halvön. Mitt på där bergen slätas ut hade vi fått tips om att det var möjligt att se älg. Likaså fanns det chans på älg utan för Homer. Utter och havsörn skulle det finnas gott om vid Homer Spit också.
Om inte annat skulle det bli kul att se ställen som Moose Pass, Cooper Landing, Soldotna och Homer.
Nu hade vi kommit så långt att det börjat plana ut. Skogen eller marken med de konstiga granarna såg väldigt spöklik ut i dimman.

Rätt vad det var när vi åkte så ser vi både en ko och en kalv. En snabb parkering och vi smyger efter in i skogen med kameror i högsta hugg. Både Hasse och jag var så ivriga att vi glömt björnsprayen i bilen. Tyvärr hittade vi inte på dessa älgar något mer.

I Soldotna stannade vi till på “Ica”. Där käkade vi en macka på cafeterian och spanade in affären efteråt. De hade allt från Levis (325 kronor) till en uppsjö med vapen.

Tanken fylldes i bilen och jag räknade ut att bensinen kostade 6,25 per liter. Inte konstigt att de har råd att åka i jättebilar.
På en rastplats påmindes vi om att Alaska är kargt och vilt.

Vi for vidare ner till Homer Spit och letade utter och havsörn. Den koloni med 30 uttrar hittade vi aldrig men vid hamnen låg en sköning och vilade. Den var inte ett dugg rädd för oss fast det skiljde bara någon meter ibland. Den gled mot oss.

Havsörnar såg vi ett gäng men långt ifrån så många som det sas vara här. I en mobilmast hade ett par ett bo. En unge var just flygfärdig men flög inga längre sträckor. En förälder vakade över ungen när vi sakta gick fram och tog porträttbilder.

Efter ett tag åkte vi bort och spanade in området vid flygplatsen. Där fanns ett naturområde vid sidan om där vi hoppades få se en älg. Även runt själva flygplatsen skulle de stryka.

Vi åkte mellan Homer, Homer Spit och flygplatsen många gånger. Sista gången stannade vi länge på området vid flyget men utan lycka. En grå lavskrika fick vi se i alla fall.

Vi åkte mot Kachemak Bay och kollade läget men såg inget roligt att fota där. En sista check vid flygplatsen blev det innan vi gav upp. Nu var det 30 mil tillbaka till boendet.
Resan tillbaka gick bra i mörkret. Vi var slitna båda två men tog oss hem.

2016-08-28
Detta var resans “reservdag”. Här skulle vi åka på tips vi fått under resans gång. Det stora målet var en våtmark med vadarfåglar kommande morgon. Vi skulle sova i bilen och vakna upp i morgonljus och fota där. Vi åkte och letade älg efter vägen men det var ingen större lycka med dessa. Det var fin utsikt i alla fall.

Varenda äng skannades av och vi hoppades få se någon älg. Sjöfåglar var ett annat alternativ men de såg vi heller inte några. En lom simmade i denna sjö men mitt i och utom räckhåll.

Vi misströstade något men utsikten kunde vi inte klaga på.

Längst in i Turnagain arms stannade vi och tankade. Efter att ha frågat runt lite fick vi tips om älgar vid byn Alyaska någon kilometer upp i dalen. Det visade sig vara en skidort med en del värstinghus. Vi stannade till på parkeringen till liften och fikade.

Här och var såg vi havsörn men det var vi mätta på. När vi passerade platsen där vitvalarna varit var det rejält lågvatten. Det skulle ta minst 6 timmar innan det var bra igen. Platsen för vadarna visade sig vara tom förutom ett antal änder. Nu var det illa. Vi beslöt oss för att åka till Anchorage och leta på ett hotel. Därefter blev det en sväng på en pub i närheten.
Det var en öl kvar när vi kom fram. Den fick jag ta sa Hasse 🙂
Under en shoppingrunda hade jag hittat den lax som Christopher bjöd på också.

2016-08-29
Sista dagen i Alaska. Vi käkade frukost på hotellet och packade ihop. Det blev besök på både Big Ray’s och Cablea’s igen. Inget köpt denna gång. Bilen lämnades tillbaka och vi checkade in på flygplatsen. En god sallad hann vi med där innan planet taxade in.

Allt som allt så är jag supernöjd med denna resa. Björnarna i Hallo Bay lär jag sent glömma. Del 2 var inte så tokig den heller men bilder blev det få.

2016-08-30
Här hade vi förlorat de 10 timmar vi vann när vi åkte bakåt i tidszonerna. Åtminstone 8 av dem så länge. Det hade nu blivit tisdag helt plötsligt
Flygresan gick bra. Jag kollade på någon film och sträckte på mig vid behov. Vi hade plats vid vingen och där var det inte trångt.

Efter ett antal timmar kom vi äntligen tillbaka till Reykjavik.

Frukost på flygplatsen och sedan raka rör till nästa flyg. Vid ett-tiden landade vi på Arlanda och hade alla väskor med oss. Bilen fanns kvar på flygplatsen och jag fick äran att köra hem.

Tack Hasse för en trevlig resa. Tack också Christopher, Lars, Monica och Pär. Vi har delat en härlig tid ihop. Kanske ses vi igen någonstans.