När det närmar sig midsommar brukar det vara dags för märkning av pilgrimsfalkar. Jag har haft turen att få vänner som har ett stort intresse och ansvar för att inventera, skydda och märka fåglar som pilgrimsfalk, kungsörn, berguv mm. Ett par gånger innan har jag varit med på pille och en gång på kungsörn.
Nu skulle vi åka runt på 4 olika falkhäckningar. En dröm för mig som är intresserad.
Kvällen innan blev jag bjuden till Stig för att slippa köra 2 timmar på morgonen. Vi provade ett par whisky på kvällen och surrade om allt som rör naturen.

Nästa morgon började med att jag försov mig. Jag sprang upp och märkte att Stig också försovit sig så jag ropade på honom. Stig klev yrvaket upp och berättade att jag var 40 minuter före schemat 😛 När det var dags blev det i alla fall frukost.
Åke och Calle kom och hämtade upp oss för färd mot skogen. Vet inte hur många mil det var till första stoppet men det gick kortare än vad jag tyckte som var ivrig. 20-25 minuters vandring uppför och vi var framme. När vi närmade oss bergväggen ovanifrån hördes ett bekant skrik. Det var positivt då det måste finnas ungar på bohyllan. Det gick att se bohyllan uppifrån och där satt fyra vita och skräpiga dunbollar.
Mamman höll sig i närheten och meddelade sitt missnöje.

Pappa falk är mindre och lite fegare så honom ser man på längre avstånd en kort stund bara.

Åke och Stig tog snabbt hand om ungarna som vägs, mäts och får en ring på varje ben. Det måste kontrolleras om det är en hane eller hona då det skiljer i storlek på ringarna. Det ser man på vikten och grovlek på benen.

När ungarna var borta från bohyllan satte sig mamman på en gren en bit bort.

När alla 4 ungarna var klara bars de tillbaka till bohyllan. Då blev de genast lugna igen. Även mamman tystnade.

Plats nummer två var riktigt vacker. De kan verkligen välja plats med fin utsikt dessa falkar. Här var det knepigt att ta sig till hyllan för att hämta falkungarna men Åke grejade det galant. Efter ett tag kom han tillbaka med 3 ungar. Stig och Åke tog hand om varsin unge.

Den tredje ungen fick vänta på backen. Jag hade honom under uppsikt.

På detta ställe var det pappan som blev ilsk då vi kom. Efter ett tag kom även mamman. Hon hade ett större byte i klorna som hon lämnade av högst uppe på berget innan hon kom tillbaka och stirrade ilsket.

Ställe nummer 3 var riktigt jobbigt att gå upp till. Det var långt och stundtals riktigt brant. Svetten rann då vi kom upp men väl där fläktade det något.
Jag hade hört historier om argbiggan från Dalarna som var drottning här. Enligt utsago gjorde hon utfall då ungarna hämtades vid bohyllan. Denna gången gick det dock lugnt till. 2 ungar hämtades och märktes.

När Åke klättrade ner med ungarna igen kom mamman. Hon verkade ganska beskedlig nu med.

Ett tag senare blev hon som förbytt. Åke fick ducka när hon kom.

Ibland gick det lugnt till och hon flög förbi.

Det var som Dr. Jekyll och Mr. Hyde.

Sista stället var inte heller “a walk in the park”. Det var ganska långt att gå, mycket scrambling och blockig terräng.
Åke ålade medelst hasning uppför ett dieder för att komma ovanför hyllan med repet. Jag skulle absolut inte gnälla. Han firade sedan ned 3 ungar i väskan.
Stig tog mot ungarna och blev assisterad av Calle.

Två honor på dryga 900 gram märktes före lillbrorsan.

Hela syskonskaran samlad.

Det blev en hel del åkande i bil denna dag. Närmare 30 mil kan det ha varit. Det var fikapaus efter varje märkning. Många trevliga minnen fick jag med mig tillbaka hem.

Tack ska ni ha! Jag hoppas få bjuda på käk nästa år.