Efter att ha varit ute 17 av gårdagens timmar blev det en heldag igen. Gunsan och jag for söderut till Upplands kustlandskap. Det var en chansning så här tidigt på blomsäsongen men något liv skulle vi väl se?
I början var det mest skog men någon liten glänta innehöll blommor.
Orörd skog gillar jag. Fallna träd har legat länge på marken här.
Solen gassade på men i skuggan var det ganska svalt.
Den första skogsviolen jag ser i år. Vartefter vi gick fanns det flera.
Efter en sväng ut till vattnet gick vi tillbaka. Då mötte vi denna tjej. Hon var inte ett dugg rädd och vi undrade om hon var både blind och döv.
Blind var hon inte för hon hittade små frön i vitmossan runt i kring. Som närmast kom hon ca 1.5 meter.
Längs vattnet fanns klipphällar av diverse formation. Oftast lägra än så här.
Här satt vi och kollade läget ett tag.
Vi vände söderut igen och kom tillslut ned till ett fint kulturlandskap där bönder och kreatur format landskapet i generationer.
I Hagarna runt om växer orkidén Adam och Eva. Inte fullt utslagna men vissa har inte långt kvar.
Vart vi än letade så såg vi bara lila blommor. De brukar vara blandat lila och vita. Till slut hittade Gunsan några vita.
När hon gick tillbaka till mig hittade hon detta falkbo.
Falken kom på en snabbvisit men jag fick bara ett suddigt kort när den lämnade boet.
Om några veckor ska jag leta mig tillbaka hit. Jag tror att det kan vara fina blomsterängar.
När dessa små lador byggdes ser jag i huvudet hur arbetet började år innan med att välja ut träd för timmer och bereda marken på platsen där de skulle stå. Hårt arbete var nog en vardag för våra förfäder.
På andra sidan var det mer klipphällar. Vi rundade udden på bara hällar.
Drillsnäppor och strandskator ropade ikapp från skären. Även tärnorna skrek om något.
Det blev som vanligt en härlig dag. Jag tyckte det var lite för varmt…. 🙂