Tillbaka till orrmyren. När jag kom i myrkanten skrek en fågel till och tog till vingar. Jag antar det var en orre då den var lite större. Som vanligt nu i slutet hann jag bara in innan de landade på myren.
Idag hoppades jag på parning. Något jag bara sett 2 gånger tidigare och båda gångerna i dåligt ljus. Tjejerna var med från start. Klockan 04:15 kunde jag få till någon plåt med kameran men det var fortfarande mörkt.

När det ljusnade kunde jag räkna ihop fem hönor. Kanske var de andra två med men gömde sig i gräset någonstans. De som var i mitten blev uppvaktade.

När herrarna orre inte sprang efter damerna så var det kamp om vem som är herre på täppan. Täppan i detta fall får vara den tuva de har sitt revir vid.

Fighten börjar redan i mörkret. Jag kan inte se riktigt i början men ljudet från dem skvallrar om vad som händer.

De slåss med näbbar och klor men direkt efter verkar de vara vänner. I alla fall till nästa fight börjar.

Hönorna får sällan vara i fred när de visar sig. Här en höna som precis landat.
Kolla in mina spiror. Kanske inte så nyrakade men fina ändå väl?

Efter ett par månaders fight går det inte längre att hålla fjädrarna rena.

Att sitta på första parkett vid en fight verkar gillas

Fåglars klor finns i olika storlekar och former. Att de kan stå på dem är väl klart men att klia sig vid ögat låter så där.

När solens strålar når orrtuppens fjäderdräkt skimrar det vackert i blått.

Fighten är slut för dagen och fjädrar ska putsas.
I nacken börjar det bli tunt.