Jag pratade med Hasse Andersson när jag åkte hem från björnfoto senast. Vi pratade om våra nästa “projekt” och rätt var det var hade vi bokat en resa för att fota smålom. Strax utanför Örebro ligger en mosse med massor av gölar där smålommen häckar. Enligt beräkningar skulle de ha fullt upp att flyga in fisk åt sina ungar som börjar bli stora.
Vi hann knappt kliva ur bilen innan vi hörde dem ropa från mossen. Efter medhavd sallad riggade vi utrustning och tog på oss något extra lager under goretex-kläder.
Vi började reka närområdet grovt och hittade 5-6 lommar omgående. Abstinensen tog över och kameran fick jobba. Smålom på väg att lyfta.

De får jobba bra för att ta sig ur gölarna. Jag kan tänka mig att de har stora problem vid hård vind.

Vi hade smugit oss fram till kanten på gölen och lagt oss ned. Vatten sipprade in lite här och var så när fåglarna flugit iväg var det dags att vrida ur kläderna innan vi tog sikte på ny göl.
Vi letade efter ungar men kunde inte hitta någon. Alla par verkade ha misslyckats med häckningen i år. Vi satte oss ned vid änden av en göl och väntade på att ett par skulle komma. Ett par knipor simmade förbi oss.

På avstånd såg vi göken spana över mossen. Det är slut på ko-ko’andet för i år och om någon vecka börjar de dra sig söderöver.

Till slut kom en lom och landade i “vår” göl.

Partnern till denna landade strax efteråt och de simmade med varandra. När en annan lom landade i samma göl blev det liv i luckan.

Det dansades och ropades. Varför de håller revir när de inte har ungar kan man ju undra över. Vi flyttade oss till nästa göl vi sett lom och kunde få några bilder på den med.

Efter ett tag tröttnade den och tog till vingar.

Mörkret smög sig på och det var ingen större idé att fota fågel nå mer. Jag tog ett sista kort på kanadagåsens ungar. De kom fram i skymningen.

Tillbaka till bilen och fram med kvällsmackan. Sedan slog vi upp varsitt enmanställt för några timmars sömn. Vi hoppades på en magisk morgon med dimma och hyffsat klar himmel.
Klockan tre ringde klockan. Jag hörde Hasse prata om uppehåll. Det spöregnade delar av natten men nu hade det äntligen gett sig. Någon dimma blev det inte och inte mycket till det magiska ljuset heller. Fint var det ändå.

Förra gången jag var på platsen fick jag den där härliga morgonen.

Det var glest med lom i de närmaste gölarna på morgonen men vi hörde dem ropa några hundra meter bort. Det blev ett äventyr på gungfly utan resultat. Vi hittade inte på dem. Ett par kanadagäss med stora ungar var det enda vi såg.

En flygande lom fick avsluta mitt fotograferande då ljuset började bli hårt. Hasse fotade lite macro innan vi packade ihop grejorna.
En trevlig tur även om jag hoppats på mer lom…..