Idag gjorde Gunsan och jag årets första besök på det stora myrkomplexet. Vi hann inte med att åka skidor där nu i vintras men hoppas på ny chans nästa är.
När vi gått en kilometer ser vi en “ny” stig svänga av. Den måste provas så vi vet var den tar vägen. Vi leds upp på gammelskogen där några andra varit före oss.
Längs större delar av denna stig var det bökat i marken. Detta kändes underligt då vi inte kunde minnas att vi sett liknande här förrut.
Vi kom tillbaka vid hagen där vi började vår vandring så nu fick vi börja om. Det blev även ett besök till den gamla kolarkojan. På vägen dit såg vi en annan som bökat i marken.
Jag antar att detta är något gnagare som röjt under snön. Stormyren passerades på spång. Det blåste och inte ett liv såg vi till. Väl inne i skogen igen skulle vi följa stigen längs ån. Jag har hört att den skulle vara “blöt” på våren. Det gick nästan att simma stigen.
Tillbaka till gammelskogen. Här ligger träd kors och tvärs. Torrakor står upp och ligger ned. Mossbeklädda stenar och träd livar upp.
Så här ska en skog vara….
Vi passerade ännu en gång huldragranen. Den ser mystisk ut där den står. Lite som ett minnesmärke. Vildsvinen skiter fullständigt i det. De bökar var de vill.
En kilometer längre bort ser jag något ljust glimta till framför oss i ett litet kärr. Vad var det, en fågel? Några vadarfåglar har det inte kommit en. Nu ser jag den igen, Gunsan också. Är det en hermelin? Nä, för liten, det är en vessla. En sådan har jag aldrig sett förut. Normalt är de bruna med vit mage på sommaren. den här stackaren har det kämpigt som har vinterpälsen kvar.
Nu blev jag arg att jag inte släpat med ett teleobjektiv.
Gamla stubbar finns det gott om här med.
Det här ser riktigt underligt ut. Trädet Gunsan står vid är en björk. Skrovlig näver måste jag säga…
Några timmar efter vi startade passerade vi myren på andra sidan och kom fram till bilen.
15.5 kilometer blev det med de nya stigarna.
4 heldagar i naturen. Imorgon ska jag vara hemma….