Nu hade jag hållit mig från myren ett tag. Det var en månad sedan sist. Som vanligt var jag på plats tidigt. Gömslet var uppsatt och klart en timme innan soluppgången. När jag laddat in de sista grejorna ska jag lätta på trycket inför några timmars sittning. Precis då flyger alla tupparna in på myren.
Jag fick ordna behoven med ett ben utanför och försiktigt dra upp dragkedjan i tältet efter mig.
Orrtupp som landat på myren.

När tupparna börjat smågnabba och fäktas med varandra kommer tre hönor in på myren.

De blev snabbt jagade av tilltänkta kavaljerer och flydde fältet till ett träd vid sidan om mitt gömsle. Där satt de och putsade fjädrarna.
Tupparna körde på när de hade publik. Här en som ropar ut till strid.

Ibland kuttrade någon av hönorna till. Då blev det fart på spelet och alla ville visa att de var störst, bäst och vackrast.

Rätt var det var tömdes myren på fåglar och ljudet lade sig helt. Jag hann se en rovfågel segla förbi och tänkte att det måste vara duvhöken som kollat menyn.
Någon minut senare kom de tillbaka för nya strider. Hönsen tog längre tid på sig.
Tupp som fått pisk så ögonbrynen ramlat ned.

Ännu en gång försvann alla kombatanter. Jag anade rovfågelns närvaro. Ett par minuter senare var allt som vanligt och flickorna äntrade myren igen.

De hann inte vara nere länge innan det var dags igen. Denna gång hoppade de bara till och fortsatte med spelet. När jag tittar ut ser jag en ormvråk flyga förbi och landa i ett träd en bit bort. Den är de inte så rädda för.

Den här killen står för sig själv längre ned på myren. Han kuttrar och spänner upp fjädrarna men ger sig aldrig in i strid. Han kanske utnyttjar sin charm på damerna.