Nu hade jag hållit igång under morgontimmarna några dagar så att gå upp strax efter tre var inga problem. Jag skulle se hur det såg ut på orrarnas spelplats. Det är tidigt men försöka går ju alltid. Fyra minusgrader välkomnade mig när jag hoppade ur bilen.
Tjugo över fem var gömslet på plats och kameran riggad. Efter att ha hört både gäss och sångsvan flög något in på myren. Fågeln landade bakom mig så jag visste inte vad det var. Vid sextiden ropar ett havsörnspar. Bra, då ska de säkert till att para sig. Kråkor fyller i kören och sångsvanar tutar när de flyger förbi i närheten. Sexton minuter över sex flyger det in orrar på myren. Det spel jag besöker är ganska stort. Förra året räknade jag till fjorton tuppar och fyra hönor. Nu var det fler…. Jag kunde se tjugo tuppar framför mig och det var minst två på sidan. De satte genast igång med sitt kuttrande och stridsropen. I början på säsongen blir det sällan några allvarliga fighter men de gjorde något försök.

Orrtupp sträcker på sig och ropar till strid

Jag brukar se hönor sitta i träden runt i kring. Denna gång var det en tupp i en av myrens krokiga små tallar.

Rätt var det var flög den upp och alla andra följde efter. Kanske var det en spanare?
Skrämde havsörnarna dem, tveksamt. Jag tror en duvhök visat sig i närheten eller så såg “spanaren” fel.
Två minuter senare kom de tillbaka men nu var det bara elva stycken.
De smågnabbades med varandra och försvarade sin tuva.
Jag hade tur med vädret. En blå himmel släppte fram mjukt solljus på “mina” orrar. Då fick de en härlig blå färg.

Halv åtta var allting över. Jag väntade en stund för säkerhets skull men packade ihop och släpade mig tillbaka till bilen.
Ännu en bra morgon på orrmyren….