På fredagen efter jobbet snabbade jag mig att ta mig ut i naturen. För två år sedan fick jag nya snöskor då det var tillverkningsfel på de andra jag hade. Jag fick en ny modell som inte kommit på marknaden ännu. Då snön var borta när jag fick dem och förra året saknade snö i närområdet hade jag inte provat dem innan. Det blev 3 kilometer för att kolla in skidföret på en myr.

Det såg inget vidare ut på detta ställe nu så det var bara att åka hem och leta vidare. Jag grävde lite i arkivet och hittade vad jag sökte.

Söndag och finväder lovat av meteorologerna. Gunsan och jag åkte inåt i landet till en stor myr. Från öster till väster är det 6 kilometer.
Gunsan njuter av den låga solen.

Jag har alltid fascinerats av de krokiga tallarna på en myr. Tror inte att det finns två likadana. Det här liknade ett sånt där bonsaiträd.

Nästa träd jag reagerade på var varken krokigt, vridet eller speciellt myrlikt. Det såg ut som någon hade sågat av toppen på en tall och tryckt ned i myren.

Vi började närma oss slutet (eller början beroende vilket håll man kommer ifrån) på myren. Solen står högre och värmer skönt när vi stannar till.

Efter att ha rundat den täta skogsholmen på ovan bild hamnar vi i ett område som skulle vara en våt dröm för min vän Göran. En stor vril var tionde meter.

Såklart hade vi med varm choklad och smörgås att njuta av i solen.

Det var ungefär en tredjedel kvar av sträckan. Skaren på snön bar inte riktigt och det började kännas i kroppen. Ibland kom det en sträcka med lite hårdare underlag så vi fick pusta ut.
13 kilometer i härligt väder fick vi denna söndag i mitten av februari. Snön börjar försvinna men jag känner i alla fall att jag fått ett antal fina dagar i naturen. Hoppas ändå på mer snö.