Nu var det ett tag sedan jag var på någon bra fotosväng. Idag fanns det förhoppningar på det.
Gårdagens 17 km på skogen kändes i kroppen när jag vaknade strax efter 04:00. Jag drog mig ett tag innan jag gick upp och gjorde i ordning choklad och mackor.
Lastade i bilen och skickade ett sms till Hasse, “jag åker nu”. Hasse svarade att han skulle åka om ~10 minuter.
Inte ett möte på dryga 6 mil. När jag börjar närma mig infarten kommer en bil. Det var Hasse. Snacka om timing….

Vi packade upp kamerautrustning i pannlampors sken och satte oss tillrätta i kojan. Med ljuset kom det örnar till bortre ändan av myren. Vi hörde också någon örn ropa vid sidan om oss. Korparna kraxade och klonkade. När solens strålar nådde över trädridån i sydost landade korparna.
Hugin och Munin funderar över livet.

De stora fåglarna höll sig i bakgrunden. Ibland jagade de någon korp och snodde mat av dem.

Efter ett tag tömdes hela myren på fågel. Inte en örn i sikte på länge.
Hasse var tvungen att lämna för födelsedagsfirande så jag blev ensam kvar. Det hade varit dött länge men när jag ändå var där…
En timme senare landade 1, 2, 3 … 4 örnar i trädtopparna på andra sidan. Äntligen tänkte jag men de satt kvar där hela tiden till de drog iväg.
En yngre förmåga var i alla fall vänlig nog att svänga lite närmare mig innan den for iväg.

Den här örnen landade på backen och skuttade till.

Det visade sig att den var skadad i ena benet. Den hoppade fram på ett ben och använde vingarna som kryckor.

Jag trodde inte den skulle ta sig därifrån men efter den vilat 30 minuter hoppade den upp i luften och tog till vingarna.

Hoppas den repar sig snabbt. Jag och Hasse ska tillbaka snart. Då ska jag se om jag känner igen den. Tyvärr dåligt med kännetecken. Den hade inga märkringar med färger/nummer på.

När det börjat skymma rejält kom en kungsörn och flög över mig. Kul, hoppas den stannar i området.

God Jul alla örnar, vi syns snart!