I vintras sa Alexander till mig: Pappa, jag skulle vilja se fjällen. De hade läst om detta i skolan och han tyckte det verkade spännande. Efter lite velande fram och tillbaka blev det till sist en resa. Vi åkte mot Sveriges högsta vattenfall, 93 meter.

En gråmulen förmiddag men inget regn. Vi hade en brant stigning framför oss och gick vidare ganska snart. Väl uppe på platån drack vi vatten från en bäck och fyllde våra vattenflaskor. Vi passade också på att luncha. Nedanför oss jagade en tornfalk en korp som nog kommit för nära.
Uppe på kalfjället var det bättre väder. En ljungpipare tutade åt oss på nära håll. Jag önskade jag hade haft ett teleobjektiv med och lite mer tid till foto men det får bli en annan gång.
Vi traskade vidare upp för höjdkurvorna och njöt av utsikten. Vid sidan av leden fanns en kul stenformation. Om den är byggd eller en så kallad trollgryta vet jag inte.

Alexander började känna av den tuffa starten men kämpade vidare. Till slut hittade vi en kalasplats att slå upp tältet på.

Alldeles intill en bäck och mjukt underlag var allt vi behövde. Det enda som saknades var lite sten att bygga vindskydd till köket.
Nöjda kröp vi in i tältet och “fikade” på vad vi hade. Alexander gillar choklad. Jag föredrar whisky.

Vi vaknade av att det var blött på tältduken. Jag hade lite huvudvärk trots att jag skyfflat in vatten i gapet så det var bara att fylla på med ytterligare vatten. Tält och övrigt packades ihop och vi vandrade mot nya mål. Alexander hade fått ny energi och det gick undan. Han var jätteduktig.
Vid en räddningsstuga stannade vi och lagade mat. Där fick vi besök av sju stycken fransmän. 2 vuxna, fyra barn och en hund. Oh, vad den hunden var gullig. De stannade för att “fika”. Det var det enda svenska ord de kunde :-). De pratade engelska så vi kunde förstå varandra i alla fall.
Vi gick vidare på blöta stenar som var huvudingrediens på leden. Tidigare hade vi noterat nätbollar stora som en tennisboll vid sidan av leden. I dessa kröp det rejält med larver. Inget jag sett för under mina vandringar men samtidigt brukar det vara senare på året.

Låga moln i varierande fuktighet fortsatte svepa om oss som en nytvättad blöt filt. Sikten var lika med 0.3

Alexander var fortsatt duktig och gick på i bra tempo. Tiden bara flög iväg och saker började bli till rutin.

Dagen vi gick tillbaka till bilen lättade vädret. Vi fick en härlig nedstigning med fin utsikt.

Detta var första gången på resan som det blev kortärmat. Dock hade vi startat med tyngre kläder då det fortfarande var blött i vegetationen när vi började.

Inpackning av ryggsäckar och ett ombyte senare styrde vi mot glass/läsk. Det var inte fel att sitta i solen med en glass heller 🙂

Blir det fler vandringar för Alexander? Det återstår nog att se men han gillade fjällen i alla fall även om det var jobbigt vissa stunder.