…är det vackert. Jag är svag för myrar och mossar. De små knotiga träden är vackra med en stor personlighet och ser alla olika ut. För att komma till myren var det först 3 kilometers skidåkning. Det blev ingen transportsträcka utan var fin åkning. Vi skulle skida en myr jag bara sett på kartan tidigare. Den var bättre än jag tänkt mig. Att vara i orörd natur med nästan klarblå himmel är balsam för själen.

Det var skare med lite lös snö på och skidorna gled galant. Vi snirklade oss igenom bort mot andra änden. På vägen stannade vi till och kollade på massor av spår i snön. Det var mest räv och sork/möss. Räven hade också gjort sina “sorkhopp” och tryckt ned nosen i snön. Jag såg också flera spår efter orre. Med lite tur hinner jag göra i ordning mitt gömsle till det blir orrspel.

I myrens ände åkte vi vidare mot en sjö och fikade innan vi rundade myren på andra sidan. Vägen tillbaka var till bilen fick vi solen i ryggen och det var nog lika bra för jag fick bra med färg i ansiktet. Fem och en halv timme spenderades på skidor denna underbara vårdag. Hoppas det blir fler likadana snart.