Tanken var att det skulle fiskas på söndagen men då tempen skulle sjunka till -20 så lät det inte så lockande längre. Jag kom iväg sent och ensam i bilen. Passade på att prova nya gps’en samtidigt. Där funkade allt som det skulle. Varningar om trafikolyckor, fartkameror och djur på vägen. Tyvärr larmade den inte om oplogade vägar. Med 50 meter kvar satt jag fast. Spaden stod naturligtvis kvar i garaget så det blev händer och fötter som fick jobba. Till slut fick jag hjälp med den avgörande knuffen av två äldre gentlemän.
-9 grader i luften men jag behövde inga vantar första timmen på grund av allt arbete med bilen. Mössan åkte på efter en halvtimme. Solen sken och det gnistrade vackert i snön. Om någon månad så kommer den att värma skönt igen.

Fisket hade varit trögt fick jag höra. En öring och en röding på 15-20 personer. Då gjorde det inte så mycket att jag missat förmiddagen. Hampus ringde och kollade av läget men jag kunde bara rapportera om fastkörningen. Minuten efter vi lagt på började det dutta i mitt spö. Försiktigt var någon där ett flertal gånger. Jag missade ett mothugg men gången efter så blev det fast fisk. Fisken följde med utan problem till en början men när den närmade sig den tunna isen blev det fart. Tre eller fyra korta rusningar blev det innan jag styrde upp den i hålet.

En fin matfisk på 8-9 hekto.
Jag fiskade ett par timmar till men fick ingen mer kontakt. När det bara var två stycken kvar på isen packade jag ihop för att inte bli stående om jag körde fast igen.