Det var dags för ännu ett besök på Järvzoo. Som hotellgäst får man nyckel och kan köra in i parken till parkeringen vid hotellet. Efter att ha lastat in diverse väskor var det dags att kolla läget bland de fast boende i parken. I våras var det jättemånga ungar och förhoppningsvis har de växt upp nu. Favoriterna Dexter och Carla (vid varghotellet) hade ett gäng valpar och de hade nu blivit stora. Fortfarande lika söta men mycket större.
Avslappningsövning…

Flera syskon låg i närheten och vilade tillsammans med sina föräldrar. Bara en valp var vaken och gnagde på ett ben. Renarnas kalvar var också mycket större även om det var lätt att urskilja dem i gruppen.
Hos duvhökarna fanns inga ungar kvar. De hade blivit utsläppta i naturen. Jag antar att de fått växa upp tillsammans med en vild familj eller fått en ordentlig lektion i livet som rovfågel innan.
Björnungarna var dubbelt så stora sedan midsommar. De busade och klättrade precis som när de var små men nu mycket stabilare. Lappugglans ungar var svåra att känna igen nu. De var i stort sett lika stora som sina föräldrar. Fortfarande lika nyfikna på allt som rörde sig och hade stenkoll.
Vi tog en vända till innan maten. Myskoxkalven hade växt till sig något men var fortfarande liten jämfört med sina föräldrar och vänner. Vargarna på berget verkade förvånade att det var folk kvar efter stängning och närmade sig nyfiket. Likaså en av järvarna kom fram till mitt lockrop. Den gick fram och tillbaka en stund innan den sprang upp på berget igen.
Från långt håll gick det att höra berguvhanens djupa hoande, hoo-o-o. Den fortsatte till och med när vi stod framför den.

Efter maten var det mörkt. Jag hade tänkt hinna med en runda till men det fick vänta till morgondagen. Vargarna höll konsert på kvällen och flera gånger under natten.
Det var kyligt vid sjutiden på morgonen när djuren förrärades med ett nytt besök. Efter frukost blev det ännu ett varv innan bilen fick tuffa på hemåt. Ett nytt trevligt besök hos den jubilerande 20-åriga parken.