Klockan ringde 04:00 och jag skulle ut på ugglejakt. Mulet och ganska kallt men jag var uppe så det var inte mycket att fundera på. Först på plats var en räv och strax senare två harar. Någon uggla syntes inte till på dryga två timmar. Två rådjur rörde sig i skogskanten och det var ju trevligt att se.
Hare bra och passa dig för räven…

På väg hem stannade jag till på ett annat ställe och eventuellt skymtade jag en uggla precis innan den flög runt dungen. Två rävar sprang över ängen i det höga gräset innan jag tog bilen hem igen.

16:00 hoppade jag i bilen igen med kamera och matsäck.  Promenaden ut kunde slutat illa då jag höll på att trampa på en huggorm. Herr och fru kärrhök jagade i vassen men på andra sidan fanns även en ensam hanne.

Det var synd om den stackaren för så fort den visade sig var tofsviporna där och mobbade den. Då satte den sig en bit bort på backen och vilade en stund innan historien upprepade sig. Jag vet inte vilken gång i ordningen jag studerade detta beteende när jag lyfte på huvudet och tittade upp. Då får jag se vad jag tror är honan av paret flyga ovanför mitt huvud. Då tar jag loss kameran ur stativet och siktar. Vad nu, det där är ingen kärrhök. Orm/bi -vråk? Nä, det ser ut som en glada. Jag blev överaskad av att se en sådan här uppe men stämde av med en riktig kännare som hade sett sån här tidigare