En kylig natt och morgon hade skapat designen i min närhet. Träden såg alla ut som frostiga barrträd. Två centimer vita “barr” täckte alla grenarna. När väl solen trängde igenom lossnade dessa och det såg ut som det snöade.
Då satte jag mig i bilen och hoppades solen skulle övervinna molnen. Ett antal mil söderut var det rejält dimmigt och sikten inte mer än 50 meter. Jag hade Björn med mig som bor i närheten. Det är hans hemmaplan så jag blev dirigerad vart vi skulle åka.
När vi lämnat bilen och vandrat en kortare sträcka ger en gröngöling hals. Vi stod dåligt till och den var säkert ett par hundra meter bort så det var bara att gå vidare. På en sjöäng stannade vi till och spanade av det nu solbelysta området. Korparnas kraxande var allt vi hörde i början.
Efter en fikapaus hörde vi två gröngölingar. De satt några hundra meter ifrån varandra. Vi beslöt oss för att leta efter den bortre. Stannade till och fikade igen efter en stund innan vi hörde den igen. Den var fortfarande några hundra meter bort. Smygandes efter kanten närmade vi oss ett antal större ekar. I den första eken såg vi en mindre hackspett som födosökte.
En lång stund senare var vi ungefär 30 meter från gröngölingen. Varken Björn eller jag kunde se den från den plats vi var på men någonstans uppe i alarna fanns den. Då hördes ett läte liknande grönisens fast mer distinkt. Gröngölingen flög iväg och in på scenen kommer en spillkråka. Den spanade av området högt uppifrån innan den flög ner på ett träd som fallit.
Spillkråka…

Den måste ha hittat något riktigt godis där då den satt bra länge halvt på baksidan av stammen. En snabb sväng upp på en gren vidare till ett närliggande träd innan den var tillbaka på samma ställe.
En trädkrypare och en nötväcka satt sig i trädet närmare oss. När trädkryparen springer mitt på träden är den svår att upptäcka med sitt inbygda kamoflage. Det är en utmaning att fota den då den förflyttaar sig snabbt.

Vi kikade på spillkråkan ett tag till innan vi beslöt oss att försöka gå runt den för att få bättre läge med kamera. När vi packat ihop såg vi tyvärr att den dragit vidare. Det hela bekräftades av skriket en minut senare.
Det tog ca 3 timmar att komma nära gröngölingen men nära skjuter bekant inte någon fågel.
Ett fint område jag kommer att besöka fler gånger. Kanske går det bättre då?