Den senaste tiden har det varit mycket fiske efter havsöring. Resultatet har varit klent och bara en fisk har jag krokat av. Iofs fick jag en id också men den räknas inte med i detta fall. Likaså har det varit dåligt resultat av fotograferingen. Jag har varit ut några gånger men inte fotat många bilder. Idag blåste det satan så fisket blev inställt. Tog med mig kameran och åkte iväg en sväng i stället.
Rovfåglarna orkade jag inte kolla efter så jag gjorde en random tur mot ett delta.
Förra gången jag promenerade här såg jag en jättefin räv men pratade i telefonen så det blev inget av med kameran den gången. När jag inte såg några fåglar jag ville lägga tid på så promenerade jag mot stället där jag såg räven. Stannade upp ett tag och kollade runt. Ingen räv såg jag så jag fortsatte och ser ryggen på en stor katt… eller…det där kan inte vara någon katt…
3 meter framför mig går en grävling med snoken i det halvhöga gräset. Jag går efter den så att jag ska kunna ta några bilder men snoken är i gräset hela tiden. Efter tjugo meter pratar jag med den och den tittar upp. Jag hade räknat med reaktionen man får från älg, titta, se dum ut, springa… Grävlingen pep iväg direkt 🙁
Det går i alla fall att se att det är en grävling…
Jag var beredd på att slänga mig åt sidan om den skulle gå till attack. Vinden var “bullrig” och det blåste motvind så jag antar det var därför jag kunde komma så nära den skygga grävlingen. Två steg till och jag hade kunnat klappa den på ryggen. Ett trevligt möte i naturen. Teleobjektiv är inte att föredra på så här kort håll…
Tre meter är nära…:D… Att den inte hörde….kanske hade blåsten i öronen? Liten grävling eller var det högt gräs?